Inkontinensbesvär

?????????????????? Så många frågetecken finns kvar i mitt huvud när jag kör hemåt efter att ha varit hos urologen. Jag for hem gråtande. Jag hade förstått att jag får komma till Östra sjukhuset för operation framåt hösten. Urinröret skulle lyftas upp. Att tänka på att jag måste hantera det där med kisseriet så här i flera månader till gör mig bedrövad. Men det är alltid tre månader som gäller.
Cirkusen har pågått länge. Jag berättade för min MS-doktor i höstas att jag hade svåra inkontinensbesvär. Jag fick tid för en första kontroll i mars. Det var bara en intervju om besvären och så blev jag hemskickad med papper där jag skulle fylla i hur många gånger gick jag på toa och mängd urin varje gång. Jag skickade genast in det och kom in i mitten av april för cystometriundersökning. Då undersöks blåsans funktion, om den är överaktiv eller om det finns något avflödeshinder. Det besöket slutade med att jag fick veta att jag skulle få träffa urologen Yr senare.
Jag fick ny tid och träffade doktor Yr idag. Nu var det cystoscopi som gällde sa Dr Yr, lite förklarande. Precis som jag då skulle fatta exakt vad det var hon skulle göra. Hon kom in efter några få minuter och visade mig diagram från tidigare undersökning. Jag frågade vad det var jag skulle förstå och hon försökte förklara diagrammens innebörd. Hon sa att man kunde se att jag har läckage. Jag sa att det är inte bara läckage, det rinner rakt ut. Hon frågade om jag har blöja på dagen. Jag försökte beskriva att jag inte kan ta mig någonstans utan blöja och även med blöja så rinner det igenom. Skovet för ca 10 år sedan gjorde att muskulaturen i underlivet slogs ut. Det där med knipövningar hör till en sedan länge gången tid. Efter tre minuters samtal gick hon ut och de två sköterskorna bad mig klä av mig och sätta mig i gynstolen. Där satt jag sedan i säkert tjugo minuter och väntade tillsammans med sköterskorna. Så äntligen kom Dr Yr och en assistent. Jag tittade på en dataskärm när först dr Yr körde omkring en kamera i underlivet och sedan fick assistenten prova på. Jag frågade vad det är man får för information av att titta på det där. Dr Yr log och sa bara att hon skulle skicka ett brev till Östra sjukhuset där jag skulle bli opererad. Efter tio minuters undersökning gick Dr Yr ut med sin assistent och sköterskorna bad mig klä på mig. Jag var klar och fick gå.
Så nu är det bara att vänta. I tre månader säkert. Det brukar vara så. Alltid yttersta gränsen. Jag skall ringa till vårdcentralen och be att få större storlek på blöjorna. Då behöver jag inte vara så orolig för att kissa ner mig när jag är på stan.
Jag tänkte i alla fall be att få en kopia av det där brevet som Dr Yr skall skicka till Östra sjukhuset och sedan skall jag ta kontakt med min gamla barndomskamrat och be om en översättning. Visst är det sorgligt att läkare inte kan tala till bönder på bönders vis.