Glad och lycklig åkte jag hem efter att ha träffat ryggspecialisten på Accessakuten. Efter att ha haft ont i ländryggen i över ett halvår och sökt olika doktorer, kiropraktorer och flera fysioterapeuter så har jag fått svar. Det är inget fel på mig. Jag har bara ont. Och allt hänger ihop med MS. Doktorn tittade på magnetröntgenutlåtandet och läste att jag hade s.k. plack (ärr som gör att signalerna inte går fram) uppe i halskotorna. Tyvärr hade MS-doktorn inte kunnat se vad som hänt tidigare eftersom jag inte röntgats så långt ner.

Med benen ovanpå bollen skall magmusklerna hjälpa att lyfta underkroppen när benen sträcks ut

Bara huvudet hade röntgats tidigare. Jag har haft MS i över 20 år. Ingen av de fyra MS-doktorerna har upplyst mig om att man kan få magnetröntga sig oftare för att eventuellt kunna se förändringar. Tja, det är som det är och blir ju inte bättre av att jag magnetröntgats oftare. Det jag saknat under alla år är en diskussionspartner. Doktorn på Accessakuten sa att en läkare pratar bara om sjukdiagnos. Är den väl fastställd så har inte läkaren mer att prata om. Där står man alldeles ensam med en sjukdom som ger olika signaler hela tiden. Är det inte det ena så är det det andra. Nu har jag i alla fall ont sa jag. Ja men inte har du någonsin sett en dörr på Sahlgrenska där det står ”ONT”. Att det gör ont är i sig tecken på att kroppen är frisk och ger signaler om att något måste fixas till. Det är en frisk kropp som ger signaler. Så jag åkte hem med en frisk kropp som ger signaler. Det onda är säkerligen en följd av att jag har en krokig ryggrad sedan tonåren och en droppfot som gör att benet måste lyftas högre upp när jag går för att jag inte skall ramla. Det där lyftas högre upp sätter spår i kroppens rörelser.

På promenad runt ängen med pumpstavar

Allt ”knixande” när jag går gör antagligen att jag får ont. Någon artros fanns inte att se på röntgenplåtarna. Så nu är det bara att fortsätta att träna. Träning som ger musklerna bättre styrka att hålla upp bålen. Jag måste tänka på hur jag sitter och på hur jag går. Doktorn på Accessakuten tyckte också att min MS-doktor borde vara rätt person att skicka mig vidare till en ortoped på Sahlgrenska som kan det där med MS. Sjukvården borde vara som ett stort träd. Längst ner finns en husdoktor som slussar iväg oss till de olika specialister som vi behöver under tidens gång. Jag berättade om alla jag sökt mig fram hos för att få svar. Men de borde gå på kurs för att informera bättre och att diskutera. Den här doktorn hade jobbat så länge sa han så han brydde sig inte om att tala rent ut. Han sa att sjukvården hade inte något att ge mig. Jag var frisk och skall söka friskvård. Så Hälsa i Kubik i Krokslätt och alla andra rehab runt omkring i Göteborg: here I come. Till nästa vår när jag skall till Teneriffa är jag av med det onda. Är det nu man skall säga: ”ta i trä” ?