Jag njuter av varje dag nu. Sifrolen gör att jag får sova på nätterna och då är det lätt att leva. Det onda i ryggen har inte gått över men jag satsar på veckorna på Teneriffa. Under tre veckor i värmen kommer jag att ha hjälp av sjukgymnast i träningen alla dagar. Å det blir fantastiskt.
Idag har vi vaknat upp till ett tjockt lager med snö. Tjockt efter göteborgskt mått mätt. De har meddelat på radion att spårvagnarna står stilla. En äldre nästan blind man ringde in och tyckte att tjugo centimeters snö var väl inget att hymla över. Och jag är benägen att hålla med. Han kunde inte få tag på färdtjänst. De hade stängt till klockan elva. Jag skall försöka att ta mig till Sahlgrenska för att röntga ryggen klockan 16. Efter vad jag kan förstå så kan det väl inte vara så svårt. Vi får väl se.
Idag har jag packat hela förmiddagen. Det tar tid att sålla bort allt oviktigt. Bara det jag verkligen kommer att använda får komma ner i resväskan. Lägg fram och ta bort. Med bara handbagage i tre veckor så gäller det att tänka till. Det blir väl som vanligt att jag tagit med ”fel” kläder. Efter vad jag hört så skall det vara varmt på dagarna och kallt på kvällarna. Betyder varmt att det bara är shorts och t-shirt som gäller och betyder kallt att man måste ha långbyxor och jacka på kvällen? Jag som är så himla frusen och som inte kan gå blir lätt kall. Det skall bli intressant att se vad som blir över den här gången.
Jag har också med mig min lilla elmoppe och pumpstavarna och så kryckan förstås. Ett av målen med rehabiliteringen är att lära mig att gå på ett sätt som gör att jag inte får ont i ryggen. Det är därför jag tagit med mig pumpstavarna. Klockan halv tio på måndag morgon börjar min rehab. Då skall jag träffa sjukgymnasten som skall göra upp ett träningsprogram för alla tre veckorna. Jag ser verkligen fram emot att känna ljuset och värmen, att få åka elmoppe längst hela den långa strandpromenaden och känna vinden i håret, att traska ut i havet eller om det kanske är för kallt, kunna slänga mig i den uppvärmda poolen. Jag hoppas kunna träna upp kroppen så att jag känner mig lite mindre trött än vad jag är nu. Hela höstens ryggvärk och vinterkräksjukan har tagit hårt på fysiken. Jag har ramlat in en vana att jag går och vilar mig varje eftermiddag. När jag vaknar upp är det redan mörkt ute och då blir jag inte särskilt mycket piggare. Då blir det soffan och tv´n som gäller. Allt det vackra vita utomhus kan jag inte alls glädjas åt. Min dåliga balans tillåter inte att jag tar ett enda steg utan att riskera att ramla omkull. Och kylan gör det omöjligt att sitta och åka omkring i en elmoppe. Jag börjar alltmer inrikta mig på att jag nog skall tillbringa kommande vintrar söderut framöver.