Nu har jag repat mig efter alla olika pärser. Efter att ha sovit två hela nätter är jag fit for fight igen. Jag lämnade Gabapentinen och övergick till Sifrol och det var ett bra chackdrag. Den där dagen då jag var som ett vrak efter en hel natts utebliven sömn så bestämde jag mig för att aldrig mer, aldrig mer vill jag ha det så. Jag var så slut så jag grät för allt. Jag orkade inte med mig själv. Ett sådant liv kan man inte leva med. Så på kvällen tog jag en kvarts Sifrol och ytterligare en halv när jag gick till sängs. Jag vaknade klockan två på natten och kände oron för att det skulle starta igen, så jag tog en kvarts tablett. Eftersom det var ett tag sedan jag tog Sifrol så fick kroppen så den teg. På morgonen vaknade jag med lite huvudvärk och var trött. Men jag hade sovit!!!!
Efter hand under dagen så blev jag pigg som en lärka. Jag lyckades göra färdigt ett helt bokslut med årsredovisning och deklaration för en av mina sista klienter. Å det kändes skönt att ha varit till nytta efter alla dessa bedrövliga dagar.
Jag tittade på filmen om Katrina Thaikon och gjorde mig färdig för natten. Jag tog en kvarts tablett vid sextiden på kvällen och ytterligare en halv när jag skulle sova för natten. Det gick vägen. Nu har den andra natten gått och jag har sovit.
Om alla ni som sover gott alla nätter visste hur bra ni har det så skulle ni känna lyckan i er kropp tydligare ni ni vaknar på morgonen. Man tar för givet så mycket här i livet utan att glädjas. Det är synd.
Idag har jag bara njutit av allt runt omkring. Jag ringde till min sjukgymnast klockan åtta och berättade att jag inte blivit riktigt av med vinterkräksjukan ännu. Diarrén vill inte ge med sig. En timma senare ringde samma sjukgymnast och berättade att hon inte kunde ta emot mig klockan halv elva eftersom hon hade fått magsjuka. Hon hade inte lyssnat av sin telefonsvarare.
Det var så skönt att få ta det lugnt och ändå vara pigg. Jag ringde en kär gammal väninna och vi talade med varandra i telefon länge. Vi har känt varandra i snart fyrtio år. Vi träffades när jag var reseledare på skidresorna upp till Hemsedal under slutet av sjuttiotalet. De var ett stort gäng som åkte upp för att åka skidor och jag bjöds med på deras midsommarfirande. Nu har vi kvinnor startat en bokklubb. Mest för att ha en anledning att träffas och att ha något att samla oss omkring. Det är fantastiskt att ha lyckan att ha kvar vänner sedan så lång tid tillbaks.