Vårarbete

Våren har kommit. När temperaturen har hållit sig under nollan i en hel vecka, då har våren kommit. Idag ösregnar det. Mer grått går inte att få. Jag var uppe klockan sju och öppnade dörrarna till verandan och satte upp  värmeapparaten till 24 grader. Den blåser ut varmluft från vardagsrummet och vidare ut till verandan där jag sitter och jobbar. Jag avskyr det dåliga ljuset. Då är det en lycka att ha en inglasad veranda att vara i. Jag blir glad i hjärtat när jag går dit ut. På taket smattrar det när regnet tar i som värst. Det är mysigt. Utanför glasrutorna går hundägarna på kissepromenad med sänkta huvuden och kragen högt uppknäppt för att skydda sig mot regnet. Jag är inte ett dugg avundsjuk på hundägarna. De kan gå där och dra i sina koppel som de satt fast runt de små hundhalsarna och tro att de är hundens bäste vän. Eller visst var det tvärtom. Om de åtminstone kunde sätta remmarna runt kroppen på hunden. Då skulle det inte göra så ont när de drar till.

Som tröst i allt det gråa, bild från Botaniska förra året

Som tröst i allt det gråa, bild från Botaniska förra året. ( Tryck på bilden så ser du större bild!  )

Jag känner att jag är på sluttampen när det gäller kappsyende. Det är inte riktigt lika roligt längre. Och jag är lite orolig för visningen på spahotellet. Jag har inte fått kontakt med kvinnan som har hand om arrangemanget. Visst är det en hel månad kvar till den 21 mars men det är kort tid om man som jag skall sy kappor som skall vara med på visningen. Jag har kappor så det räcker, men på något sätt så vill jag alltid mer. Jag kör ett strikt race efter almanackan tills jag är i mål. Jag tror att det beror på att jag levt i revisorsvärlden i så många år att det är svårt att ändra på de rutinerna. Planerna i almanackan skulle följas och bruttovinsten skulle kontrolleras. De sålda timmarna fick inte sjunka alltför lågt i förhållande till arbetad tid. Då var jag illa ute. Jag måste ju försörja mig. Men nu… Jag är ju pensionär. Jag får ju lön från staten  med ett fast belopp varje månad. Och med de insparade tjänstepensionerna så är inkomsten inte alls mindre som pensionär än de var tidigare. Jag fick dessutom en lönehöjning på grund av de sänkta skatterna med 69 kronor. Så jag skulle kunna ta det lugnt nu.

Mina funderingar gör mig gott. Det är viktigt att ifrågasätta sin vardag. Det är viktigt att se till att man trivs. Problemet för mig är att det finns alldeles för mycket roligt att ta sig för. Jag måste alltid välja bort något för att få ordning på det jag skall fokusera på. Och nu måste jag fokusera på två stycken kappor fram till den 21 mars. Bredvid mig på golvet står en hemköpspåse med tre stycken pärmar i. Jag var och hämtade dem på VSA i förra veckan. Det är årets bokföring som måste granskas inom de närmaste dagarna. Sedan måste jag höra av mig till redovisningskonsulten och berätta om det jag sett. Han skall upprätta årsredovisningen före den 7 mars då årsmötet skall hållas. Men det får bli mörkerarbetet senare ikväll. Nu är det ljust. Då är det kapparbete som gäller.