Det känns som lugnet före stormen nu så här dan före dan. Allt är så väl förberett i så god tid att det är svårt att vara lugn nu. Tiden går för sakta. Men det är nog bra. Jag var på besök hos homeopaten i förra veckan. Han sa att han såg att jag var lite överansträngd. Men han sa också att jag hade reserver att ta av så det var ingen större fara. Jag har lätt för att ta i för mycket. Och blir det så under lång tid så blir det inte så bra på sikt. Ett sådant stort projekt som kapp-projektet varit har verkligen satt krafterna på prov. Men som sagt, har man kul så orkar man nästan vad som helst.

Torslandatidningen 2014.09.11

I kväll skall vi köra alla grejerna ner till Vingen i vår nyinköpta bil. Vi hämtade den igår. Ett stort vrålåk. Bilen är helt handikappanpassad. Den har massor av finesser. Jag köpte den av en kille som också har MS, men som inte kan ha den kvar längre efter att sjukdomen tagit över för stor del av kroppen. Jag hoppas kunna ha bilen i många år. Den är så stor att jag får in mina stora målningar på tvären i bilen. I utrymmet där rullstolen skall stå är det gott om plats. Och vet ni vad. Vi kan använda den som en husbil. Det är bara att lägga in en madrass på golvet där bak. Min tanke var, Rivieran nästa. Det känns bra att tänka så efter att inte haft en enda vardag ledig under hela sommaren.

Men nu är det utställningen som gäller. Så fram till söndag kväll måste jag hänga i. Det vore bekvämt att veta hur många som kommer. Alla smörgåssnittarna som skall göras i ordning. Tänk om vi får äta smörgåssnittar i tre veckor efteråt. Spännande är det. Artikeln i Torslandatidningen var fantastiskt fin. Jag hoppas att många läser den.