Nu är jag fit for fight igen efter gårdagens pärs av biverkningarna från Fampyran. Strax efter klockan åtta i morse bar det iväg till arbetsförmedlingen för diskussioner om fortsatt arbetsträning. Ja det gällde inte mig utan min sömmerskepartner.

Imorgon blir den första kappan klar

Jag blev glad över att hon får fortsätta ett tag till. I första hand fram till utställningen i kulturhuset Vingen i Amhult den 13 september. Och kanske kan det bli förlängt. Jag hoppas verkligen på det, för projektet vi håller på med är inget litet projekt. Kanske lever jag i det blå, som tror att jag skall ro iland ett sömnadsprojekt och sälja kappor, jackor och väskor som vi syr bl.a  av pappas slipsar och mammas vävtyger. Jo visst kompletterar vi med nyinköpta tyger också men det är kul att använda framför allt pappas slipsar. Med fem barn som gav skjortor och slipsar i julklapp, i födelsedags-

Pappas slipsar

present och farsdag under nästan alla år så blev det till sist ett stort lager. Nu hänger alla slipsarna här och vi plockar efterhand och pusslar ihop dem med olika tyger.
Jag hade med mig en väska till Arbetsförmedlingen för att visa vad vi höll på med och passade också på att fråga om de hade några arbetslösa sömmerskor som behövde arbetstränas. Hon förde in uppgifterna om mitt aktiebolag. Kanske kan vi få fler arbetskamrater. Vi kommer att sälja med hjälp av en hemsida som är under konstruktion och när beställningarna rasar in under vintern, då gäller det att vara beredd. Eller så får vi själva gå omkring med många kappor. Men vi har himla kul och det hjälper bättre än alla mediciner i världen.