På Hjälpmedelscentralen för att prova elmoppe

Idag har jag varit hos Hjälpmedelscentralen i Mölndal tillsammans med min arbetsterapeut Raija. Jag går allt sämre nu och jag klarar inte att lyfta min lilla elmoppe ur och i bilen själv och landstinget går inte med på att skaffa en lift för min moppe, eftersom de bedömer att den är så osäker.

Bora Standard Invacare

Bora Standard Invacare

Vi var där för att prova ut en rullstol. Först ville de veta vad jag skulle ha den till. Skulle jag ha den inomhus eller i skogen, på shopping i affärerna eller till vad? Jag sa att det viktigaste för mig är att kunna ta mig ut från Torslanda. Jo, en permobil går 6 mil, men jag vill inte köra permobil in till stan. Jag har en bil och handikappkort. Jag vill kunna åka till mina olika träningar,  gå på museum, ta en promenad i Trädgårdsföreningen eller gå på stan och shoppa när det passar mig. Jag fick provköra en elmoppe med tre hjul. Det var den minsta de hade. Vi mätte hur hög den var när den var helt nerfälld. Och så gick vi ut och mätte hur hög öppningen var på min Volvo V-50. Det sprack med flera decimeter. Jag kände hur besvikelsen steg i min kropp.

Körs med joystick och kan fällas ihop

Körs med joystick och kan fällas ihop

Jag tycker det är knäppt att ingen kunnat fixa elmoppar som kunde fällas ihop bättre än så. Då kom kvinnan på Hjälpmedelscentralen på att det fanns rullstolar utan styre som kunde fällas ihop mera. Hon tog fram en med fyra hjul och som styrs med joystick. Just det hade ingen tänkt på tidigare. Jag satte mig i stolen och kände direkt att det här var superbra. Vi gick ut och jag provkörde på provbanan utanför huset. Jag körde uppför en brant backe utan problem. När jag skulle nerför kändes det som om jag var på Liseberg. Då kunde man ställa om stolen så att den lutade bakåt. Det blev jättebra. Jag körde över olika sorters underlag för att känna hur det funkade. En bit var kullerstensbelagd, en annan hade grova lösa stenar och sedan skulle jag över en kant. Allt kändes bra och mycket säkrare än den lilla elmoppen som jag har nu.

Min lilla trehjuliga elmoppe

Min lilla trehjuliga elmoppe

Jag fick med mig ett papper som jag skulle skicka till min läkare. Raija måste ha underlag som sa att jag inte har några medicinska hinder för att köra en eldriven rullstol, att jag inte hade några kognitiva problem och att jag har bra syn. Det skall bekräftas av min läkare.
Sedan skall Raija ta kontakt med AutoAdapt angående liften. Rullstolen är så tung så den måste lyftas in i bilen med en lyftkran. Om det funkar tillsammans med rullstolen vi tittat ut så är det bara för Raija att beställa. Bara och bara. Det tar säkert sin tid. Men jag är jättenöjd och ser fram emot att kunna få full frihet till mina shoppingrundor.

Galen i fåglar just nu

Hela dagen igår gick åt till målning. Jag ligger i som bara den nu för att få allt klart till utställningen den 21-22 september.

Inför Konstrundan Västra Hisingen 21-22 september

Inför Konstrundan Västra Hisingen 21-22 september

Jag har tänkt att ställa några ute under pergolan och provsatte dem igår för att se hur det skulle kunna se ut. Jag tror det blir superfint. Nu gäller det bara att jag har vädrets makter med mig på min sida. Annars blir det trångt här inne i huset.
Mina fågelmålningar börjar ta form. Många fåglar blir det. Fast de kommer att se ut på olika sätt. Eller i alla fall ha olika färg. Jag funderar mycket över vad de skall heta. Det får inte bli för politiskt och inte för intetsägande.

Tyvärr minns jag inte konstnärens nam

Tyvärr minns jag inte konstnärens namn

Jag var i Stockholm på Moderna Muséet för några veckor sedan. Har man ett känt namn så kan motiven i princip få se ut hur som helst. Ja, jag vet att det inte är comme il faut att uttala sig om konst. Bra eller dåligt får inte finnas i konstvärlden. Och jag tycker det är buskul just det där att de kan se ut hur som helst. Det ger också mig utrymme att få måla sånt jag vill.

Egen fågelmålning t.v utan namn

Egen fågelmålning t.v utan namn

Jag mår så himla bra när jag kommer igång med målningen. Tänk jag hoppade t.o.m över vattengympan igår. Det som jag gillar så himla mycket och som är så fantastiskt bra för kroppen. Men det var det värt. Nu har jag bara nio fåglar kvar på den målningen och så lite finlir. Det är finliret som är svårast. Då finns det stor risk för att jag överarbetar och jag gillar det bäst när det är diffust, lite åt det abstrakta hållet.