Jag var inne och tittade på mina egna videobloggar. Det var nostalgi det. Så härligt att återse filmerna. Det är kortfilmer på 3 minuter som jag redigerat ner från flera timmars filmande. Nu när jag äntligen köpt en ny dator kan jag köra igång igen. Nu kommer snart flera kortsnuttar.

Alaska – ingångsportal

Det är Görans Alaska-föredrag från Tuve bibliotek. Jag minns när jag själv under de 5 år då vi arrenderade Alaska, stod och berättade för alla turisterna som kom under sommaren.

Och Alaska – teatern som spelades den sista sommaren vi hade Alaska. Resan till Nome i Alaska 2007, dit Hilma och alla de andra guldgrävarna tog sig för att vaska guld.

Och tänk Antarktis vid årsskiftet 2010-2011 då Göran var jättesjuk och körde omkring med mig i rullstol när vi skulle se kungspingvinerna på Falklandsöarna. Det blev aldrig av. Vi fick nöja oss med en öl på puben i stället.

Vi åkte runt i Galapagos övärld 2006. Aldrig skulle vi kunna ens drömma om att kunna simma omkring bland tumlare och promenera bara en halvmeter ifrån stora och kraftiga sjölejon.                                                  Gå in på videosnuttarna du också och låt dig inspireras av våra resor så att kanske du också kan tänka dig iväg.

Kryssningarna klarar alla. De är bekväma och lätt-tillgängliga. De kostar ca tusenlappen per dygn inklusive all mat alla dagar. Förutsatt att man bor i billigaste hytterna förstås, som vi gör. Vi bara sover där och då behöver vi ingen balkong. Det är mysigare att vara uppe på däck.Jag tittar på snutten om teaterföreställningen Bländade – om två systrar. Den där häftiga föreställningen som var så fantastisk att publiken hade tårar i ögonen när de gick ut. Och jag ser teatern på Alaska om Hilmas liv

Hilma gifter sig med Svedal

Nu väntar vi på bidraget som vi sökt för att kunna göra film om Hilma och Alaska. Det blir svar i slutet av  juni. Blir det ja-svar åker vi till Alaska i USA med kameror och filmproffs i slutet av september. Men det kanske är för bra för att vara sant. Drömma kan man ju alltid.

Hela fredagen var jag på VSA för att spänna duken. Det var tredje dagen gillt. Första dagen upptäckte jag att jag missat att köpa kors. Målningarna är så stora att jag måste sätta stödkors på baksidan. Det blev till att åka till Inex mitt i stan för att handla. Jag mätte upp ramarnas storlekar och kom också på att jag nog skulle behöva mera färg. Jag gick igenom med Natalia vilka färger jag skulle behöva. Det var spännande att höra hur hon resonerade. Den färgen kan man blanda med den och den färgen blir fel nyans på tillsammans med den. Jag lär och suger in allt jag kan.

Färgkarta – inköpslista

Det blev en hel del färger som behövdes. Notan stannade på långt över tusen spänn.

Jättenöjd gick jag ut från från Inex med kors och färg. Jag höll på att säga på lätta ben. Men det hade varit alldeles fel. Lätta ben för min del finns bara inne i huvudet Det är när jag känner mig supernöjd. Kvinnan hjälpte mig uppför trappan med alla grejerna. Jag samlade alltihop under en arm. Med kryckan i den andra och med handväskan hängande på ryggen så bar det iväg till bilen som parkerats ett stycke bort. Tyvärr har de ingen handikapp-parkering nära. Det var där jag åkte på en p-lapp på 900:- sist när jag stod några få meter för nära korsningen. Det grämer mig fortfarande när jag tänker på det.

Så skulle vi sätta igång att spänna duken, Natalia och jag.

Förberedelser för ”dukspänning

Som sagt, den var inte liten. Vi började med att mäta upp storleken. Det skulle ju räcka till tre stycken. Det skall bli en triptisch. Tre stycken som hör ihop. Jag har skissat på motivet. Det skall bli fåglar för hela slanten. Små och stora. Men de skall se ut som mina fåglar. De skall visas första gången vid Konstrundan Västra Hisingen den 21-22 september. Då skall de stå i eget majestät utanför vår veranda på gräsmattan. Jag hoppas på fint väder.

Tyvärr blev det inget spännt den dan heller. Det visade sig att några av ribborna till ramarna som jag fått med mig när jag handlade för ett par veckor var utan snitt. Då gick det inte att sätta i korsen. PUH. Det var inte kul. Solen sken och det är superjobbigt. Många av oss med MS klarar inte av solsken och värme. Jag är en av dem. Jag blir som en degklump. Det är liksom något fel på temperaturomställningen i kroppen.

Kursuppgift på VSA

Men nu är jag så lyckligt lottad så jag har skaffat mig en bil med luftkonditionering. Så jag gick snabbt ut i bilen och satte på fläkten och fick ner värmen till 17 grader. Så blev jag pigg igen redo för att knalla in på Inex för andra gången den dagen. Jag hade ringt först för att få klart att det jag behövde verkligen fanns. Allt var iordningställt när jag kom in. De hade fäst en bukett med penslar på listerna som ursäkt för att de skickat med fel grejer. Jag var på G igen. Tillbaks till VSA. Nu skulle vi spänna fast duken.

Men det gick åt pepparn igen. Jag hade glömt att ta med häftpistolerna. Den som VSA hade var trasig och gick inte att använda. Det var bara att ge sig iväg till Järnia. Fast nu var klockan så mycket så nu skulle vi inte hinna att spänna den dagen.
Ny dag, nya krafter. Vi spänner i motsatssidorna. Men det blev inte så bra tyckte Natalia. Duken måste fuktas för att bli töjbar. Det tog faktiskt mer eller mindre hela dagen att spänna en duk. Hela dagen = 5 timmar. Vi startar inte förrän efter 11 och med trivsamt socialt snack och lunch och avslut framåt 17-tiden så går tiden fort. Det är fantastiskt lärorikt och roligt att göra allt från grunden. Men nästa spänning får nog Göran och jag fixa. Natalia har fullt upp med hemsidan och allt annat som skall göras på VSA.