Nu har jag äntligen fått min lilla elscoter. Det tog lite tid innan jag var körklar. Ja, just det, innan JAG var körklar. Det tar tid innan man förstår sitt eget bästa och innan man har växt i den nya kostymen. Jag menar en kostym, som är lämpad för ett nytt steg neråt i utvecklingen, ett steg då man inte klarar av att gå längre. Jo jag kan gå. Men det är inte så pass långt att det inte är ett hinder. Jag ser fram emot att kunna gå med mina systrar och vänner på stan för att handla. Det har jag inte kunnat klara med kryckan. Då har jag fått ont i hela kroppen och alldeles särskilt i högerarmen som får jobba hårt. Och visst har jag kunnat ha rullatorn, men det är inte så himla kul att be de andra vänta tills jag vilat mina ben. Väntetiden blir också alltid för kort. Jag känner mig oftast stressad och säger att det är ok att gå nu, fast jag egentligen borde vila en stund till.

Elscooter

Men nu har jag en egen elscoter, som jag kan ta mig in överallt med.

Men den är lite för tung för att jag själv skall kunna lyfta in den i bagaget i bilen. Scotern väger bara 35 kg totalt. När jag plockar isär den, lyfter av sitsen och batteriet, så blir den ca 15 kg lättare, men jag klarar det ändå inte. Därför har jag ringt till Raija på primärvårdsrehab för att be om ett möte. Jag behöver diskutera med henne om att få hjälp med installation av en arm i bilens bagage. När jag får det fixat så kan jag hantera allt själv. Då är vägen fri och jag kan fara och flyga som jag vill.

We Will Rock You – musikalen om Queen

Onsdagen den 10 oktober 9.30 lyfter planet för vidare befordran till London. Mina söner med familjer och svärmor och vi skall bo på ett backpackerhotell vid Picadilly Cirkus och vi skall gå och se musikalen We Will Rock You och få lyssna till Queens ofantligt vackra musik. På lördag eftermiddag bär det hemåt igen. Med elscoter kommer jag att göra London. Gissa om jag ser fram emot resan.