Jag har just återkommit från Feldenkraiss-träningen. Jösses vad mysigt det var idag. Jag kände mig riktigt mjuk i kroppen när jag gick till bilen efteråt.

Feldenkraiss med Gunnel Grann

Gunnel Grann instruerade oss där vi låg på våra röda gummimattor, sex stycken idag. Vi tränade hela bakre delen av kroppen. Ryggraden skulle mjukas upp, kota för kota. Vi låg på rygg. Benen skulle böjas med fötterna placerade nära baken. Armarna ligger längs kroppen med handflatan uppåt. Här börjar vi lyfta bäckenet och fortsätter att lyfta ryggraden kota efter kota, ända tills kroppen vilar på skulderbladen. Upp och ner några gånger och sedan vila. Vi gör om övningen tre gånger.

Nästa övning är likadan, men den utökas med att armarna hålls sträckta rakt upp mot taket. Ryggraden skall mjukas upp ytterligare genom att vi lyfter tårna uppåt och har hälarna i golvet. Fötterna skall placeras ännu högre upp mot baken för att vi skall få bäckenet ännu högre upp. Nu pressar vi ner hälarna mot golvet och kroppen förs uppåt så att huvudet och nacken sträcks uppåt och hakan förs in mot bröstet. Vi släpper ner bäckenet och huvudet går tillbaks. Det blir som om hela kroppen gungade i en vagga, säger Gunnel. Mjuk, fram och tillbaka och inga stora rörelser. Och så vila efter några få gungningar. Vi gjorde också den övningen 3 gånger.

Nu skall ryggraden sträckas ut och mjukas upp i sidled eller korsvis. Det gör vi genom att föra knäna åt ena sidan och huvudet åt den andra sidan och gunga på samma sätt som i den förra övningen. Vi får inte glömma att andas. Inåt när vi gungar upp, eller var det tvärtom? Ja det var inga enkla övningar vi fick göra idag. Det är knivigt att få med och verkligen känna att man mjukar upp kota för kota. Men jag tycker det blir bättre och att jag klarar av rörelserna lättare nu än när jag började. Det är så små rörelser att man inte skulle kunna tro att de skulle kunna göra skillnad, men nu börjar jag tro även på det. Rörelserna kan liknas vid yoga-rörelser, men är mjukare och tas mer försiktigt, steg för steg. I yogan skall andningen underlätta genomförandet av rörelsen. I Feldenkraiss är det mer steg för steg och uppmjukningen som gör att man klarar genomförandet. Jag håller ju på med båda en gång per vecka. Tyvärr märker jag att gången inte blir bättre. För det krävs en helt annan träning. Jag saknar rehab på Olskroken och red-core-träningen. Jag köpte en red-core för drygt två veckor sedan, men den har inte kommit upp i taket ännu.

Red-core på Olskrokens rehab

Så nu måste jag nog ta en tur med rullatorn i stället, runt gärdet och dagiset uppe i backen. Det blir en halv timmas promenad. Fy tusan så man måste ligga i för att få ordning på kroppen. Men mår inte kroppen bra så faller ju även humöret och då ligger jag dj-ligt risigt till.

Solen skiner och det är varmt och skönt. Men det kräver. Jag är fysiskt rörelsenedsatt och kroppen blir som en tung degklump av värme. Sol och värme innebär normalt stor glädje och önskemål om härlig sysselsättning som inte riktigt går att genomföra. Rosorna väntar på att bli klippta. Björkarnas blad har vuxit sig större än musöron, så det är hög tid nu. Maskrosorna blommar och vitsipporna kantar alla vägar och sträcker sig långt in i skogen.

Maskrosor

Vi har varit uppe hos mamma och pappa och satt potatis och sått morötter och dill och persilja. Ja, inte jag, men Göran. Vi andra tittade på och njöt av solen. Mamma säger att hon inte kan stå framböjd utan att ramla, så jag har visat hur hon kan sitta på en stol när hon skall plocka morötterna. Det är viktigt att hon kommer ut och får se att sommaren är på väg. Men hon gör det motvilligt. Det blåser säger hon och det är dimma och grått. Jag tror hon har starr på ögonen, men jag kan inte sånt. Jag ser i alla fall att solen skiner, fast hon ofta säger att det är dimmigt.

Och pappa vill sätta potatisen själv. Vi insåg att det inte blir gjort och innerst inne insåg nog pappa det också. Jag har visat honom att det går att använda en rullator, trots att man känner sig så himla pigg. Pappa har jätteont av yrseln. Han lånade min rullator och mamma tog, efter stor övertalning, sin egen. Hon fick en rullator när hon ramlat en gång. Den har hon aldrig använt. Hon tar hellre staven, men gillar helst att gå utan något alls. Hon vill vara så pimpinett. Men vi knallade iväg med två rullatorer och en krycka. Det var inte långt och mamma och pappa tyckte det var mysigt. Två 95-åringar och en ms-skadad på promenad.