Dagarna springer fort trots att jag inte tycker att jag gör något. Det blev mycket efterpyssel efter resan. Vi var hos mamma och hälsade på och som vanligt klippte jag gräset. Det är min arbetsuppgift när jag är där. Mamma var pigg som vanligt, men man ser att hon behöver mer vila nu än förr. Näringsdrycken hos mamma var slut liksom inkontinensskydden. Så nu har jag ringt och beställt det hos OneMed. De kommer om en vecka.

Inkontinensskydd Tena Extra

Visst är det en lycka att man kan få sådant gratis och hemlevererat till dörren.
Mina egna inkontinensskydd tog också slut i Australien. Jag hade hela god-jul-väskan full och den räckte precis. Nu skall jag iväg till urulogen på torsdag. De skall se vad de kan göra åt mitt kisseri. Det funkar med blöjor men visst skulle det vara kul att känna sig säker utan att behöva bära med sig blöjor i handväskan var jag än går.

Och så har jag räknat ut kostnaderna från Australienresan. Som gammal revisor och med en son som jobbar på bank så är det inga problem med att avräkna. Allt finns bokfört på kontokortsspecifikationerna. Då blir det lätt att fördela. Tänk att vi trots att det är ganska dyrt att leva i Australien, klarade oss med ca 10.000 per person till mat och utflykter i hela tre veckor. Det kan man inte klaga på. Men så har jag en son som är en fena på att laga bra mat.

Bara att packa ihop och köra som en resväska, men tyvärr kostar den drygt 25.000:-. Jag får leta vidare.

När min elmoppe gick sönder i Australien och vi var inne hos en reparatör fick jag se hur mycket det finns att välja på. Så nu har jag varit inne och kollat på elmoppar. Det finns massor av leverantörer. Tyvärr skriver inte alla ut priserna så jag har mejlat till flera. Det skall bli spännande att se vad de kostar. Nu när jag aldrig mera skall checka in min moppe, utan alltid köra den själv vid mellanlandningarna, så gäller det att ha en moppe som är enkel för flygpersonalen att hantera. Jag såg en moppe som kan fällas ihop jätteenkelt och köras vidare på sina hjul, ungefär som man kör en resväska. Det kommer flygpersonalen att gilla. Dessutom är batteriet enkelt att lyfta ur och väger bara drygt två kilo. Jag kan lägga det i handbagaget. Då blir det inget tjafsande med vad det är för sorts batteri o.s.v. Och den allra största lyckan är att inte behöva bli ställd någonstans i väntan på att assistansen skall komma och köra. Det skall bli intressant att se hur det kommer att funka. Någon gång har det hänt att jag inte checkat in och då står moppen framställd nedanför trappan som leder upp till planet. Jag tror att om man inte kan gå alls så kan de nog ta en ner med hjälp av en hiss och där ha moppen framställd. Det där det där med samordningen med assistansen som är så bedrövlig. Man känner sig som ett kolli som de ställer någonstans och det vill jag inte ha mera. Min son tyckte att alla i samband med flygbeställningen skulle kunna beställa handikapp-grad 1 eller 2 eller 3. Ett skulle stå för högsta hjälpen, de som inte kan gå alls, två för såna som jag som kan gå mycket korta sträckor och tre ganska friska men p.g.a något annat inte klarar sig själv. Jag tyckte det var ett strålande förslag. Min man tyckte det kanske var illa att dela in folk i handikappgrader. Men om det hjälper oss att få just den hjälp vi behöver, varken mer eller mindre, så är väl det ok. Undrar vad ni andra tycker.