Det var en häftig läsning. Och då tänker jag inte på Enbys egen bedrövliga situation. Jag tänker hela tiden när jag läser hans bok på hur jag skall kunna få ordning på min egen kropp. I morse vaknade jag med en kropp som kändes som om jag druckit rödvin igår eller hade sprungit ett maratonlopp. Det hade ju varit trevligt om det varit så men tyvärr. Jag har sådana dagar ganska ofta och det är inte alls kul. Tröttheten är bedövande. Det är som om jag inte får luft. Syret är liksom slut. Jag började på yogan för många år sedan just för att komma åt det där med djupandning. Och mina händer och fötter har sedan 20 år tillbaks haft nedsatt känsel. Jag har alltid trott att det beror på att syret inte kommer fram. Redan den 26 juni 2012 skrev jag så här i min blogg om ballongsprängning:
Det är en kamp att genomföra allt det roliga som finns i livet när tröttheten tar över. Och tänk att kunna gå bättre. Jag minns att jag grät när jag första gången såg filmen om Lena som genomfört ballongsprängning i Polen. Gå in på hemsidan http://ccsvi.se/?page_id=218 och se filmen om Lenas befrielse du också. Jag gråter fortfarande varje gång jag tittar. Men det är ett otroligt stort steg att ta och jag vågar inte ännu.
Jag blev erbjuden bromsmedicin på Sahlgrenska som skulle tas i sprutor flera gånger per vecka. Jag provade två olika sorter under år 2002 men blev bara ännu bedrövligare. Jag bestämde mig för att jag hellre ville vara pigg i huvudet än i kroppen. Så jag valde alternativvården. Jag vet inte hur mycket pengar jag lagt ner på min sjukdom, men det är massor. Jag ringde till syster Estrid igen. Jag hade slutat hos henne i samband med att jag skulle prova bromsmedicinen. Hon var sur för att jag valt bort henne för bromssprutorna. Syster Estrid var homeopat och gav mig stort förtroende. Jag blev pigg av hennes piller. Under de 20 år jag haft sjukdomen har jag besökt flera homeopater. Om det är deras förtjänst att jag lyckats hålla sjukdomen i schack vet ingen och det hade inte kunnat säkerställas med bromssprutorna heller.

Erik Enby: Blod, Mod och Envishet

En dag ser jag att en film skall visas på bio Roy som handlar om doktor Erik Enby. Det lät intressant så vi gick och såg filmen och köpte också boken.
Han blev fråntagen sin läkarlegitimation eftersom han inte anpassade sig till den forskning och läkarvård som anses vara ”den rätta”. Boken heter ”På spaning efter sjukdomarnas väsen”. Enby ville komma åt de bakomliggande processer som orsakar sjukdomssymptomen. Han arbetade på Vasa sjukhus i Göteborg och träffade dagligen patienter som var kroniskt sjuka. Han kände att något var fel när han ordinerade de terapier som han som läkare var skyldig att hålla sig till. ”Inga blev i grunden friska utan det handlade i stället om att till varje pris kamouflera patienternas symptombilder. När detta var möjligt ledde det till en känsla av förbättring. Efter ett tag kunde patienterna åter känna sig dåliga och vanligtvis upprepade man eller ökade kamouflageåtgärden med hjälp av de farmakologiska preparaten för att signalerna från kroppen åter skulle minska. Men den bakomliggande orsaken till sjukdomsbilderna då?”, skriver Enby i sin bok. Han kände det som att arbeta på sjukvårdens bakgård. Intellektuellt krävde vården inte så mycket, för patienterna var utredda inom de specialiteter de kom ifrån. Behandlingarna bara fortsatte så som de redan hade påbörjats läser jag i boken. Jag tänker: så måste väl min ms-doktor också känna det när jag kommer på besök en gång per år och inget nytt kan göras som skulle kunna göra min kropp frisk. Det kan väl inte vara ett intressant arbete att bara dokumentera mina berättelser år ut och år in. Men ingen får avvika. Då blir man ansedd som störande och då kanske man får sin doktorshatt indragen. Erik Enby kallar det för ”intellektuell inavel”. ”Inget utrymme finns för egna synpunkter. Det leder till stillastående traditioner inom forskningen och massor av onödig kunskap som aldrig kommer patienterna till godo” skriver Enby.
Jag läser om Enbys mikroskopering av blod från kroniskt sjuka. Han såg att deras blod var bemängt med olika former av växande strukturer i vida högre grad än blod från subjektivt friska. Han letade efter de bakomliggande sjukdomsprocesserna. Ett projekt år 1983 handlade om blodbilden och infektionerna hos patienter med MS. Provtagning togs på patienter. De kom till Dalheimers hus i Göteborg under flera månader. Han konstaterade att de sämsta MS-patienterna hade så mycket  infektion i sitt blod att det såg ut som ett jäsande vinfat i mikroskopet. Pharmacia, i vars regi projektet skedde, menade plötsligt att de inte kunde hjälpa till med den här typen av forskning. Grundforskning skulle samhället utföra, inte ett läkemedelsföretag. Enby var dock mycket berörd av vad han såg. Han skriver: ”Att MS-sjukas blod kan vara nedsölat med mikrobiologisk växt så till den grad att man kan jämföra med ett jäsande vinfat är ju bedrövligt. Det har alltså en stor  infektion i kroppsvätskan som förmodligen angriper nervsystemet på olika nivåer, och på detta sätt uppstår förlamningssymptom”.

Min vegetariska lunch

Enby såg också att i blodet från kroniskt sjuka var blodkropparna sammangyttrade till stora klumpar. Han trodde att det berodde på växtligheten i kroppsvätskan. En generellt nedsatt cirkulation måste bli resultatet, ty de minsta kärlen kunde bara låta enskilda blodkroppar passera på ett normalt sätt. En minskad cirkulationshastighet i alla kroppens periferier skulle alltså kunna bli följden av blodklumpningen. När rörelsen avstannar gynnas fortsatt växtlighet. Usch jag vågar inte tänka på hur jag själv har det i min kropp. Kent, min kiropraktor säger att alla som är över 50 år skall ta blodförtunnande medel. Han föreslog för ett par veckor sedan att jag skulle köpa barnalbyl och så skulle jag dricka kokt och avsvalnat vatten med äppelvinäger för att öka ph-värdet i kroppen. Och så bara vegetarisk mat och naturligtvis mycket träning.
Enby funderar vidare och kommer på att askorbinsyra har en konserverande effekt. Det är ju sedan länge känt för att hämma mögelväxt i livsmedel. Att det i samband med höga doseringar av vitamin C till kroniskt sjuka ibland inträffar remarkabla förbättringar, kunde kanske förklaras av att medlets konserveringsförmåga hämmar växtligheten i blodet hos de kroniskt sjuka. Den långsamma förödelsen av olika områden i deras vävnader skulle kunna avta eller upphöra helt. Jag skall till vårdcentralen på måndag. Då skall jag be att få både blodförtunnande och starka C-vitaminpiller utskrivna. Kalla det ovetenskapligt eller kvacksalveri, det är värt att pröva. Enby tror att det kan vara så att växtligheten påverkas av jordmånen även i kroppen. Förändras jordmånen så kanske sjukdomsprocessen avtar. Det är en fantastisk tanke. Jag trodde liksom Enby att blodet alltid var sterilt. Men så värst sterilt kan det väl inte vara om det kan växa mögel däri. Min kroniskt sjuka kropp skulle alltså kunna vara full med mögel och blodet är ihopklumpat och kan inte flyta normalt genom ådrorna. Då är det ju inte så konstigt att jag har svårt för att andas. Å vad jag önskar att någon kunde forska fram lite nytt om ms. Jag är så trött på de föredrag som vi blir matade med av Oluff Andersen. Jag begriper inget av alla diagram och staplar som han visar och hans förklaringar är rena grekiskan. Om jag vann några miljoner så skulle jag skänka dem till Enbys forskning. Det skulle nog sätta fart på forskningsinaveln på Sahlgrenska.