Så kom det ett skov. Kanske som på beställning. Jag vet inte. Det är svårt att veta om det är ett skov eller överansträngning. Men den här gången är det nog ett skov. Bilden stämmer med för hur ett förspel till ett skov ser ut. Jag blir ledsen, deppig. Lite trött och olustig. Det kommer krypande. Mer och mer för var dag. Jag lyckades genomföra ett 70-årskalas, tre stycken träningsbesök hos sjukgymnasten, en målardag, träff med gamla realskolekompisar i Strömstad, ett födelsedagskalas i Strömstad och ett i Götet, två middagar här hemma och ett hos kusinen, gräsklippning och morsdagskalas hos mamma i Strömstad och så ett studentexamenskalas där jag hade hand om fruktbordet.

Fruktspetten

Det gick överstyr med så många engagemang på knappt fyra veckor. Jag försökte att vila emellan, men det är inte så lätt när man som jag helst vill ha full koll. I alla fall på det som vi själva ansvarar för. Och att vara trevlig på alla dessa kalas kräver en hel del också.

Så nu ligger jag här i min soffa och läser. Sover och sover och läser och läser och läser sedan tre dagar tillbaks. Och kan inte annat. Det tog skruv när huvudvärken satte in. Och så fatiquen. Den där tröttheten som är typisk för MS. Som slår ut allt man vill göra. Två dagars träning gick åt pepparn den här veckan. Och två dagars målning. Och i morgon ligger vattengympan också risigt till. Den här förbaskade tröttheten hinner nog inte avta innan dess. Jag hasar mig ut till brevlådan för att hämta tidningen. Det där med att duscha kan jag bara drömma om. Som tur är finns det gott om rester i kylen och massor av frukt från inköpen till studentkalaset. Det lever jag gott på. Skovet brukar gå över på ett par veckor. Sedan är jag fit for fight igen – hoppas jag.