En vän skrev:
Hej Britt-Marie!
Jag sitter hemma och läser idag. Nu läser vi en kurs i Specialpedagogik, vilket är väldigt intressant. Jag har lite frågor som jag undrar om du kan hjälpa mig med?
Har du upplevt något funktionshinder (då tänker jag på relation till omgivningen eller miljön), med tanke på din MS? Har det någon gång varit ett hinder för dig att ta dig någonstans?
När fick du besked att du hade MS?
Hur hanterade du situationen när du fick det beskedet?
Sedan har jag fått en fråga som jag har lite svårt att tolka, kan inte du läsa den och säga hur du tolkar den:
/Utgå från definitionerna funktionsnedsättning/funktionshinder och ge exempel på vilka funktionsnedsättningar en person kan ha utan att det blir ett funktionshinder./
Hoppas det är ok för dig att svara på dessa frågor.
Massa kramar från ”Min vän”
Jag svarade:

Hej
Här är vitt och ljust och vackert. Jag syr i uterummet alla dagar nu.

Det är en stor lycka att ha ett så ljust rum att sitta och arbeta i. Den första kappan blir klar i morgon. Jag har bara knappar, knapphål och upplägget nertill kvar.
Så bra att vi får flera proffs på oss sjukisar. Vi har så många friskisproffs i vår vänkrets. Oftast går det bra att hänga med, men inte alltid. Det för med sig bakrus efteråt när jag vill för mycket. Ex. i somras när jag spelade golf. Då gick det överstyr. Det var varmt och jag drack inget vatten alls. Jag dricker inte gärna vatten när jag har svårt för att hitta en toalett. När du kommer in på kapitlet ”inkontinensbesvär” så förstår du det. Jag planerade fel. Allt jag gör måste planeras in i minsta detalj, annars kan det gå överstyr. Trist, men bara att acceptera. Alternativet att inte planera är ett sämre alternativ, då går det åt pepparn oftast.
Definitionerna:
Funktionsnedsättning är själva nedsättningen, ex. mitt ben som hänger ner och som jag inte orkar lyfta utan att det tar all kraft eller att jag inte kan gå mer än i några minuter, så är benen slut. Det är nedsättning av kroppens funktioner.
Funktionshinder blir det när inte kroppen klarar av att göra det man vill. Men om du tänker efter så har alla människor funktionshinder ibland. Jag har ett mantra som jag gärna tänker på när det blir besvärligt: ”En kroppsbyggare kan inte heller dansa som en älva”. Man behöver alltså inte vara funktionsnedsatt (handikappad sa man förr) för att ha ett funktionshinder. Du kan ju inte heller dansa som en älva. Din kropp räcker inte heller till allt som du vill = det blir ett funktionshinder för dig. Men ok, det blir fler hinder för mig, som har en kropp som har fler funktioner än normalt som inte funkar. Jag måste sitta i rullstol om jag skall gå på museum eftersom det oftast blir för långt att gå. Så långt är det inget hinder. Jag har ju rullstolen till min hjälp. Men det blir ett hinder  om det inte finns en hiss, bara en trappa. Eller om dörren till toaletten är för smal, eller om dörren skall dras mot mig och inte kan öppnas med en knapp, man måste resa sig upp och ta tag i handtaget. Det gäller att inte välja den svarta backen om kroppen bara klarar av den blåa. Väljer man den svarta backen så blir backen ett hinder. Väljer man den blåa som kroppen klarar av blir det inget hinder.
Jag har upplevt massor av hinder i miljön, alla dagar över allt. Dörren som inte har knapp upplever jag två gånger i veckan när jag är på gymmet och tränar. Än så länge klarar jag att öppna, men det hade inte gått om jag satt i rullstol. Nu går jag så dåligt så nu är det allt viktigare att få en rullstol till hjälp. Tyvärr är inte bilen godkänd för elmoppen som jag får från Landstinget. Så jag kan inte själv åka in till stan för att handla. Därför handlar jag gärna i Nordby eller på något annat sätt där jag har hjälp av andra. Inte kul alls, men det skall nog kunna lösas framöver på något sätt. Jag vet bara inte hur just nu. Trist, trist!
Jag har mängder med exempel på hinder. Det är min värld. Du kan få följa med mig på en krogsväng i Göteborg om du vill, så får du se.
Vad gäller människor i min omgivning så får jag oftast de hjälper jag behöver med stor vänlighet överallt.
Jag fick MS 1995. Det blir alltså 20 år till sommaren. Det blir en chock för alla som får ett MS-besked. Jag blir ledsen bara jag tänker på det. I vardagen kör man på. Ibland ramlar man ner i humöret. Det gäller att planera rätt. Men att få alla dagar lyckliga är ett stort jobb för oss alla, eller hur? Jag lyckas rätt bra ändå.
Jag vet inte om jag svarat så jättepedagogiskt. Du får ringa om du funderar över mera. Kul att du frågade detta. Tusen kramar//BM