En fantastiskt trevlig och aktiv helg är över. Göran, min kära man kom farande på den nya motorcykeln som han gav sig själv i födelsedagspresent den 12 maj, efter att ha avslutat alla cytostaticabehandlingarna. Nu var han frisk och kände att han fått en andra chans och det skall sannerligen tas till vara. Tanken på att återigen bli knutte hade funnits och nu var hög tid. Det dröjde några månader innan styrkan kom tillbaks och nu är han fit for fight. Jag gläds för Görans skull men är alltid orolig. Det där med motorcykel känns lite osäkert. Men min dress hänger i garderoben och Göran väntar på sin spätta så det får väl bli en tur en dag i höst. – kanske.
Göran fick träffa alla mina nyvynna vänner och fick känna av den trivsamma atmosfär jag vistats i under mina 3 veckor på Sommarsol. Vi gick frågerundan efter middagen på lördag och sedan var det musik och dans med irish coffe till. På söndag tog vi en långpromenad till Vejbystrands hamn. Det är egentligen för långt att gå för mig. Jag ville kolla hur mycket jag klarar efter all denna träning. Göran fick stötta upp med rullatorkörning med mig sittande ovanpå vid ett par tillfällen. Men det mesta klarade jag själv – med rullatorn som balansstöd naturligtvis.
Vi åt lunch och kramades hej-då. Det var jättefint väder så jag tog sommarens sista bad alldeles ensam i den jättestora utepoolen

Sedan spelade vi minigolf som arrangerades av vår fritidsledare Christina

och som också ansvarade för kvällens frågepromenad

De sista dagarna på Sommarsol närmar sig. Måndagen flyter på som vanligt med ett späckat schema. En skön massage av proffsiga Anita efter förmiddagens alla träningspass gör gott. Hon har fullt sjå med att få bort det onda i vänster nacke, men Rom byggdes heller inte på en dag. Det onda har funnits där sedan flera månader och hänger säkert ihop med min skruttiga gångteknik, som behöver fixas till.
Måndagen avslutades med vin och mycket tjöt inne på mitt rum