Målarkurs hos Alina Witwitzka

Igår började jag och 7 andra målarsugna på kurs i Intuitiv målning hos Alina Witwitzka.

Alina Witwitzkas reklamblad www.creare.nu

Kursen är för oss som vill måla fantasibilder, våra inre bilder och vi som vill leka med färg och komposition med känslan som utgångspunkt. Vi fick börja med att välja de färger vi gillade att använda. Jag lade beslag på den palett som Alina använt när hon visade oss och det var väl kanske inte riktigt de färger jag själv skulle valt. Men jag såg det som en utmaning. Det fick bli som det blev. När vi fyllt hela arket med färg åt höger åt vänster och upp och ner eller i snett eller i cirkel så skulle vi försöka utröna om det föreställde något som vi skulle kunna förstärka eller som Alina sa, lyfta fram. De andra var färdiga tidigt med att se vad de skulle ”lyfta fram”. Usch, jag tycker alltid att alla andra är bättre än vad jag är på sådant här. Till sist fick jag tryckt ur mig att jag tyckte det så ut som ett vikingaskepp. Ja, vad bra sa Alina, då förstärker du det. Jag fick lite vit färg till hjälp. Vad tycks?

Vikingaskeppet

Vi hängde upp allas målningar på väggen och analyserade. Någon tyckte min målning såg ut som en stad som brinner. Ok,då. Jag är glad att det kunde se ut som något över huvud taget. Å andra sidan har jag gått på en veckas abstrakt måleri och där målade jag alldeles för föreställande. Varenda streck kunde se ut som en karusell eller ringar eller något annat. Och det fick inte se ut som något alls på den kursen. Det skulle vara balans, det var viktigt då. Men det är buskul och skall verkligen bli intressant att se vart det strandar. Det viktigaste är, och nu använder jag Kaisus ord, att man gör något utanför all sjukdom. Kaisu som är med i vattengympagruppen och ville börja sjunga i kör. Jag lämnade henne min bloggadress. Jag tänkte att det kanske skulle kunna inspirera henne att se vad jag gör och att man kan göra en himla massa olika saker för att må bra.

QiGong-bra för balansen?

Jag har just kommit hem från min första Qi Gong-lektion. Hösten har börjat med mycket nytt och det är kul och intressant. Jag har ingen aning om vart detta skall ta vägen. Sjukgymnasten Birgit på Sommarsol rekommenderade mig att prova Qi Gong för att få bättre balans. Så nu har jag börjat. Vi är 9 personer, de flesta pensionärer. Gudrun Gylling, vår ledare välkomnade oss


Gudrun Gylling, vår Qi Gong-ledare www.gudrun-gylling.se

och berättade för oss att detta var Wu Qin Xi (De Fem Djurens Lek)

kursmaterial där alla rörelser finns beskrivna

Rörelserna vi skall öva på skapades av läkaren Hua Tuo 110-207 e kr. Han kallas ofta för Kinesiska Medicinens Fader, så det verkar vara väl beprövat. Jag tror jag kommit i rätta hander hos Gudrun. Hon har arbetat med Qi Gong i olika metoder i över 30 år. Det skall bli jätteintressant att se om min balans blir bättre. Efter vad jag såg idag är jag i alla fall säker på att det blir en trivsam sysselsättning. Jag kommer att berätta mera om detta framöver. Har du erfarenheter att dela med dig av är du välkommen att berätta här.

Bokmässan

Jag var på bokmässan igår, söndag, och knallade omkring med min rullator. Det gick jättebra. Med korgen hängande framtill så fyllde jag på med visitkort och allt annat som kan vara bra att ha med hem. Jag hade inga problem med att hitta en ledig stol för den hade jag ju med mig. När jag hörde ett intressant föredrag så var det bara att sitta ner en stund och bli underhållen. Fredrik Belfrage intervjuade Sara Lovestam. Hon berättade om hur hon var som barn. Hennes bok handlar om en 5-åring och Belfrage frågade hur hon kunde se utifrån en 5-årings syn. Himla bra var det.

Intervju med Sara Lovestam

Intervju med Sara Lovestam

Strax efter intervjuades Alex Schulman, som skrivit om sitt lyckliga första år med sin fru. Han har varit en storbloggare en gång och det var intressant att höra hur han gick till väga.
Jag blev uppraggad av en som värvade medlemmar till Göteborgs Skrivarsällskap (GSS). Det är en förening för människor med intresse för skrivandet i alla former. Jag gillar ju att skriva, men kanske mest för mig själv. Fast nu har jag ju börjat blogga. Då tänker jag på er andra som förhoppningsvis tycker det är kul att läsa min blogg. Ja vi får väl se om jag blir medlem. Jag brukar ju hoppa på det mesta som verkar kul. Bokmässan är i alla fall en himla rolig föreställning. Jag köpte inte en enda bok. Skälet till det är att jag har så mycket som ligger och väntar och bokhyllorna är fulla. Vi slängde faktiskt flera papperkassar fulla med böcker i våras. Böckerna växte oss över huvudet och ingen ville ta hand om dem. Finns det någon som kan säga var man gör av med böcker som växer en över huvudet? Det känns inte kul att slänga så många timmars jobb.

Botox eller akupunktur mot spasticitet

Som jag nämnt i mina tidigare inlägg så har jag stora problem med spasticitet/nervryckningar i framför allt vänster ben. Jag har efter att ha provat skolmedicin till och från (mest från) under 7 års tid beslutat mig för att pröva andra vägar. Jag vet att en ms-kompis använt botox under flera år och har frågat henne till råds. Hon skriver så här:
—————————-
Hej Britt Marie!
Jag har tagit Botox i flera år nu och det funkar bra för mig. Slipper också icke önskvärda biverkningar i form av generell svaghet och trötthet som man kan få av ex Baklofen. Jag ångrar absolut inte att jag bestämde mig för att pröva Botox istället. Jag fick faktiskt höra precis samma av min dåvarande neurolog som du nu får höra.
Jag måste säga ”struntprat” om det Marcus Axelsson sa att det förstör allt och att du kommer förlora känsel och rörelseförmåga. Helt klart vet han inte vad han talar om pga bristande kunskap inom området.
Jag tycker du ska ta kontakt med en ”botoxdoktor”, Dr Löfving, neurolog på Löfvingkliniken och diskutera det hela. Han är en av de, kanske den mest, erfarna i Sverige inom det här området. MS-teamet skickar patienter till honom eftersom de upplever att de inte har tillräcklig kompetens om det.
Tyvärr är det nu så att Löfving är en privatläkare och besöken hos honom kostar 800 kr (ofta får man injektioner 3 ggr/året, då ryms det inom högkostnadsskyddet dvs högst 1800 kr om året)
—————–
Innan jag bestämmer mig för botox så skall jag prova akupunktur några gånger. Jag var hos akupunktör Sophie Zhang Rothmyr i fredags. Hon verkade mycket kunnig och erfaren. Jag berättade att jag provat Tens-elplättar tidigare och fick till svar att detta med nålar som kopplats till el blir mera effektivt eftersom de går längre in.

En nål i huvudet, en i vardera händer och fötter och så det som syns här med elstimulator

Och så fick jag en kraftig tillsägning om varmare kläder, särskilt om benen. Varma strumpbyxor på dagen nu när det är kallare och  sockar på fötterna om nätterna. Mina nerver mår bra av värme, sa hon.

Duntofflor är vad som gäller när jag sitter och redigerar

Efter behandlingen hos Sophie har spasticiteten lugnat ner sig. Men det är kvar. Hon sa också att jag inte fick vänta mig att det skulle hjälpa så snabbt, så jag skall dit på torsdag igen och antagligen några gånger till. Min kompis regissören Hans berättade att han blivit hjälpt att få bort spasticiteten med akupunktur. Du som läser detta, snälla dela med dig av dina erfarenheter.

Görans bok om Alaska

Jättemånga har frågat mig om hur man får tag i Görans bok om Alaska. Vi har varit i Alaska 3 gånger, senast 2009. Det kommer ni snart att få ta del av i min videoblogg. Därför tänkte jag göra en liten presentation om boken och berätta var ni skaffar den.

Tryck på bilden och den förstoras!! Omslaget föreställer författaren på plats vid Bonanza Creek utanför Dawson, där den guldklimp som startade gulsruschen till Klondyke hittades på kvällen den 16 augusti 1896

Hilma Svedal föddes 1870 på Syd Hälsö utanför Strömstad. Liksom var fjärde svensk utvandrade hon till Amerika. Efter fyra år i New York drog hon vidare västerut och hamnade i Alaska under den stora guldruschen till Klondike, Nome och andra spännande platser. Hilma återvände till Sverige och byggde upp sitt eget Alaska på Nord Långö utanför Strömstad. Hilmas Alaska blev ett välbesökt utflyktsmål som finns kvar än i dag. Detta är historien om hennes fantastiska liv och livsverk, om hur det var i Alaska för 100 år sedan och hur guldgrävarepoken lever kvar där än idag.
Boken beställer du hos Books-on-Demand, tel 0498-21 33 60 eller på hemsidan www.books-on-demand.com

O sköna vattengympa

Jag har just återkommit från torsdagens morgongympa. Att masa sig ur sängen klockan 7 för att hinna ta ett knäckebröd med getost och ett glas mellanmjölk är lite kärvt innan det bär iväg in till stan. Stackars alla ni som måste göra det alla morgnar. Det är ett underbart privilegium att få ta det lite lugnt med frukost och GP-läsandet innan dagens vedermödor tar vid. Om man nu har några sådana. Jag har inte det. Jag har bara kul grejer att göra. Men jag har en underlig förmåga att överdimensionera tiden. Jag hittar på så himla mycket, så jag blir stressad av mina egna påhitt. Nej, jag blir inte stressad, men jag har det lite klurigt att bestämma mig för vad jag skall göra just idag – alla dagar. Jag tänker ofta: så enkelt med 8-5-jobb. Då slipper man välja. Jag löser det med att skriva in i almanackan. Jag fortsätter att leva så som jag levde som revisor. Fast då gällde det att ha uppdrag som täckte 97 % av hela arbetstiden. Man hann knappt att gå på toa eller ta kafferast. Fast även den tiden åkte med på timlistorna när det blev kärvt med debiteringen. Nu kan jag ha ställtid. Ligga och fundera. Precis hur länge jag själv vill.
Jag fuskåker i bussfilen. Vi pensionärer har alltid så bråttom sägs det. Jag parkerar snabbt utanför Dahlheimers hus. Jag är lyckligt lottad med ett handikappkort numera. Det var inte lätt att få. Jag lyckades när jag skrev att jag inte kunde gå en enda meter utan någon slags hjälpmedel. Det tog skruv. Man måste veta hur man uttrycker sig.
När jag går ner i poolen omsluter sig det varma vattnet den morgonfrusna kroppen. Det är jätteskönt. Vi MS-skadade har svårt med värmen, så vattnet på Dahlheimers, som är 34 grader, är egentligen för varmt för mig. Men det är det värt. Jag hejar på kompisarna i badet. Vi har gått där i många år nu. Är man inte där får man höra när man kommer tillbaks: hej, du var inte här förra gången. Det är mysigt att bli igenkänd, att vara någon i gänget. Jag tycker alla skall se till att vara med någonstans. Att sitta hemma är inte bra för hälsan. Man måste ut och se till att man får trivsel i livet. Glada tillrop från gänget är en fantastisk livsgnista. Men det kostar på att ta sig före, det kräver kraft inifrån. Sven-Bertil Taube sa en gång: det är viktigt att ha ett bra humör när man blir gammal. Jag håller med. Det viktigaste är att se till att humöret hänger med annars rasar allt.
Musiken kör igång och tjejen på däck visar vad vi skall göra för rörelser. Vattengympa är en otroligt bra träning. Efter att ha varit i Vejbystrand på Sommarsol, där t.o.m strokeskadade kämpade med, så säger jag bara: ta er till närmaste vattengympa. Alla kan vara med. Ni kan ta er med rullatorn eller rullstolen ända fram till vattenkanten och väl i vattnet så blir man som fisken. Jag blir som en degklump efter att ha vistats i så varmt vatten, så jag tar mig upp till duschen, bara några steg från bassängkanten. Där sätter jag mig på en stol och duschar kallt en stund. Sen är jag fit for fight igen.  Om man vill så kan man äta en furstlig frukost i matsalen efteråt.
Väl hemma tog jag den andra halvan av frukosten. Jag försöker att följa det Ida lärde mig på Sommarsol: lite av varje av protein, fett och kolhydrater. Jag är inte särskilt bra på sånt, men jag kämpar på. Det är också en av de sysselsättningar som jag skall ta mig an – en dag. Det blir havregrynsgröt med jordgubbar, blåbär, banan, lite linfrön och lättmjölk.

gröt-tallriken fylld med bär och frukt

Höstvardag

Nu börjar vardagen ta form. Men någon film blev inte inlagd så som jag lovat. Det blev lite knivigare än jag tänkt mig, men det kommer. Det där med tekniken tar tid om man som jag hela tiden provar nya vägar. Men det är himla kul.
Halvtimmespromenaden med rullatorn tre gånger i veckan har kommit i gång och verkar funka – so far. Jag går inte så långt för det tar tid att gå när jag måste tänka på den nya tekniken: långt fram med hälen, väga över på framfoten, bak med axlarna och upp med bröstet. Men längden är inte så viktig. Det viktiga är att ha med alla funktioner och träna de eventuellt uppvaknande nerver som skall ta vid där andra inte längre kan.
Idag startade silversmideskursen som jag gått på sedan 2002. Sedan jag blivit pensionär kan jag gå på dagtid nu, kl 9-12, och det är mysigt. Vi är tre stycken som blivit pensionärer nu och vi tänker avsluta silversmidet med lunch på krogen. Visst har vi det bra.
Jag har kommit igång med smidet där hemma också. Det är så himla kul. Jag håller på att greja i ordning en verkstad i garaget. Just nu är det lite rörigt, eftersom jag också köpt en stensliputrustning.  Det ser mest ut som en skrotverkstad. Men det blir snart jättebra.

I full gång i smidesverkstan

Utsågade hängen, klara att slipas och smidas (klicka på bilden så blir den större)

Efter silversmidet var jag med en av mina gamla arbetskompisar, Ann-Christin, i Botaniska trädgården. Där kan man låna en elmoppeoch åka omkring med bland allt det vackra. Det är bara att ringa till butiken i Botaniska och be att få låna så gör de i ordning och laddar upp moppen tills man kommer dit. Det borde många göra. Lövens färger börjar bli lite höstfärgade redan. Det är ofantligt vackert. Vi for omkring i en hel timma och var långt uppe i arboretumet, förbi Japandalen och utanför grindarna. Vägen hade farit illa av allt regnvattnet. Det var lite besvärligt att ta sig fram men det var det värt för att få se allt det vackra

hösten närmar sig

Myslördag

Syster Nilla med man Stickan och min guddotter Mariell med lilla Junie kom på besök. Jag började redan efter frukost med förberedelserna. Det gäller att ha gott om tid när man har MS. Det måste finnas utrymme för vila. Visst låter det tråkigt att behöva vila. Jag tycker det är görtråkigt. När benen är slut är det bara att sätta sig ner. Det är inget att be för. Men jag har kommit underfund med att man kan tänka ut nästa drag när man ändå sitter där. Bodil Jönsson talar om ställtid. Benens vilostunder har blivit mina ställtider. Det värsta är att jag kommer på nya saker hela tiden och det blir bara mer och mer som jag vill göra. Göran städade i torsdags och det var himla bra. Men han är rationell, min man. Det där med pynt ligger inte för honom. Jag putsade lite här och där, dukade fint med egenplockade rosor på bordet och lagade grytan. Göran kom hem från sin mc-tur och lagade rödbetssoppan. När Nilla & co kom var mina ben helt slut. Men jag kände mig jättenöjd. Än så länge klarar jag att ställa till kalas. Men som sagt, det tar tid med alla vilostunder.

Mariell och Junie

Vi bjöd på rödbetssoppa

egen rödbetsskörd

bourgognegryta med nyplockade kantareller till huvudrätt och årets bär med glass till efterrätt

årets skörd fyller frysen med havtorn, blåbär, jordgubbar, vinbär och kantareller

Senare på kvällen fick jag en omgång av Mariell som är helt fantastisk på massage. Hon hjälper mig att få bort alla knutar som jag får av snedbelastning för felaktig gångteknik. De börjar avta nu efter att jag lärt om till ny gångteknik

proffsig massage av Mariell

 

Rullstolsburen?

Vi var på Liseberg igår. Jag brukar välja rullatorn när jag inte skall gå så långt. ”Inte så långt” är ca ½ timma. Jag förstod att det skulle bli mycket gående på Liseberg så jag valde att ta rullstolen i stället. Den får plats i bagaget i min Volvo S-40 när jag plockar av hjulen. Länsförsäkringar hade abonnerat på hela Liseberg och mina barn och barnbarn, min syster med man och barn och barnbarn var också med. 23.000 var inbjudna och det verkade som om alla var där. Fokushusets p-platser var fyllda och vi hänvisades till Tomtegatan och fick plats på 3:e våningen. Hissen ner gick bra men sedan skulle jag igenom 2 stycken dörrar som skulle öppnas inåt. Det är omöjligt att öppna dörrar och hålla i, så de inte stängs på samma gång som man skall ta sig igenom sittande i rullstol. Dessutom var tröskeln i vägen. Det blev till att få hjälp. Redan när jag kom ut på trottoaren längs Fabriksgatan insåg jag dumheten med att ta rullstolen. Trottoaren har gammal stensättning där stenarna ibland glipar lite för brett så småhjulen framtill fastnar. Trottoaren lutar utåt gatan så rullstolen far iväg och den har kanter som är omöjliga att ta sig uppför och nerför. Den trottoaren var inte lämpad för rullstolskörning. I alla fall inte av mig som inte har lärt in den rätta tekniken och inte har vältränade armmuskler. Jag fick be om hjälp igen. Vi närmade oss Liseberg och korsade gatan där spårvagnarna går fram. De små framhjulen satte sig hela tiden på tvären och dök ner i spårvagnsspåren och så alla dessa trottoarkanter. Ja, det är tur att det finns hjälper, för själv skulle jag aldrig klarat att ta mig fram till Liseberg med min rullstol. Väl framme var det inga problem med framkomligheten. Men det var mycket folk i vägen och Göran hade redan från starten fått ta över rodret med rullstolen så han fick fortsätta. Det är knivigt att åka slalom mellan alla människor och att orka ta sig fram i uppförsbackarna. Men det är inget man kan rå på. Det är trist att bli körd i rullstol. Alla är där bakom och alla är där uppe. Man kan inte prata med varandra på ett normalt sätt och får ingen bra gemenskap. Jag blir så sänkt och känner mig som en sjukling. Det är inte kul alls. Ösregnade gjorde det också. När vi kom hem hade jag bestämt mig. Lisebergsbesöken får också uteslutas ur min värld. Visst låter det där med ”också” lite trist. Men det ger tid till något annat som passar mig bättre. Mina ledord ”en kroppsbyggare kan inte heller dansa som en älva” ger mig tröst.

Här ser du kroppsbyggaren som inte heller kan dansa som en älva (egen akvarellmålning)

Om jag skulle ändra mig (m.h.t alla barnbarn): har du kanske förslag på en lämplig rullstol för Liserbergsbesök, som jag kan få med mig i en så liten bil som möjligt. Det får bli en rullstol med eldrift och bredare däck. Jag skall träffa Raija, arbetsterapeuten snart och då vore det bra att ha med mig förslag.

Landat hemma

Första veckan här hemma har varit hektisk. Så många trådar att dra i. Jag har känt mig som frustrerad och nyutsläppt. Genom föreningen Gröna Draken fick jag en lång lista över instruktörer i medicinsk Qi Gong. Efter många och trevliga telefonsamtal med människor som lever i den där världen fick jag mycket information om vad som är bra. Jag fick veta att det finns något som heter Hälsodisken här i Torslanda. Vid närmare efterforskning har de gratis yoga varje tisdag och med ett recept som heter FAR (fysisk-aktiv-rehab) så kan jag få vattengympa och gymträning med sjukgymnast på Lundbybadet. Det skall jag fixa.
Jag bestämde mig för Qi Gong hos Studieförbundet och Gudrun Gylling i Redbergsskolan. Nästa grej var att hitta en akupunktör som tror sig kunna få bukt med min spasticitet. Dr Göran Olaisson, som är specialiserad på akupunktur, hade dålig erfarenhet från akupunktur på MS-människor, så han sa nej. Men jag hittade Sophie Zhang Rothmyr i Frölunda. Hon trodde att hon kunde hjälpa mig. Och så beställde jag tid hos Tranbergs, som har något som kallas kranio sakrala behandlingar. De trodde att det skulle kunna hjälpa. Ja, jag känner att jag famlar mig fram i en värld som är helt främmande för mig.
Men visst tränar jag också. En långpromenad med rullatorn tog jag för att kolla hur det känns nu efter all träning på Sommarsol. Och, jo, jag kom ju på den där lite nya gå-tekniken, som jag jobbar med nu och det känns bra. Jag har vattengympat som vanligt på torsdagsmorgnar kl 8 och fortsatt med bollen och leran. Men jag måste fixa ett ordentligt schema. Dagarna går fort och jag glömmer lätt bort träningen om jag inte får in det i de dagliga rutinerna. Är det likadant för er alla? Det finns så mycket annat roligt att sysselsätta sig med.
Jag har redigerat ner en film från 1 timme till 4 minuter. Den kommer ut på bloggen på måndag, då får ni titta. Trevlig helg

Kronärtskockorna har börjat blomma nu. De sista små kronärtskocksbladen åt vi upp med smält smör tillsammans med Nilla o Stickan

 

Rosorna blommar fortfarande i trädgården. Det här är mammas älsklingsfärg