Efter mina tre veckors idog träning enligt det gedigna program, som jag fått mig tilldelat och följt till punkt och pricka, har jag kommit fram till slutfasen. Jag hade sjukgymnastik på måndagsförmiddagen och berättade för Birgit att mitt huvudsakliga mål med vistelsen på Sommarsol var att lära mig att gå på ett sätt som inte gör kroppen illa. Jag måste lägga om gångtekniken eftersom en del av mina funktioner blivit förstörda. Oj då, säger Birgit, jag som bara föreslog bålträning. Men Birgits bålträning och balansträning har varit helt rätt. När Göran och jag gick till Vejbystrands hamn så tänkte jag hela tiden på hur jag gick för att inte få ont i vänster nacke och för att avlasta benmuskulaturen så att jag skulle orka ta mig hela vägen tillbaka. Ingen rörelse sker med automatik. Skoven jag haft har slagit ut automatsystemet. Jag tänker mig fram till varje rörelse för varje steg. Farten begränsas, men det är inte det viktigaste nu. Så här tänker jag: Höger häl förs fram när foten sätts i marken, långt fram. Balansen förs över till höger ben och främre delen av foten skjuter ifrån. Vänster ben förs fram med hälen först i marken och vänstersidan tar över vikten. Jag får inte glömma att lyfta upp överkroppen, ta stöd i magmusklerna och dra bak axlarna. Och så det viktigaste av allt, som man lätt glömmer: ANDAS. Andas ut när det svaga vänsterbenet lyfts och in när det friska högerbenet lyfts. Visst låter det jobbigt, men jag tänker på allt i min omvärld som ger stöd. Göran, som med gott humör och positiv livsinställning till allt, jobbat sig igenom en kraftig cancerbehandling, Rose-Marie, en i gruppen, som beslutat sig för att träna för att bli av kryckan när hon går där hemma och alla de andra som jag träffar dagligen som lever med gott humör trots kroppens begränsningar. Inget sker utan idog träning och stenhård vilja – det gäller alla. Jag tänker också på min brorson Andreas, som jag låg vaken under fredagsnatten för att se, när han kämpade sig fram till målet efter 5 mils gående i VM-tävlingen. Jag skickade en grattishälsning till honom direkt efter målgången och fick efter en stund till svar: tack, det var en tuff tävling. Du är en fantastisk förebild Andreas. Om jag kämpar som du, så skall jag nog få till min gångteknik också en dag, så jag åtminstonde klarar att byta rullatorn mot två gåstavar. Jag tänker också på min bror Bosse, som i många år tränat och delgett mängder av ungdomar i Göteborg sina gedigna kunskaper om hur man skall gå. Bosse, vi är många, som skulle behöva dina gedigna kunskaper om bra gångteknik