Barnbarn ger oanade krafter

Vi skulle gå på bio, Theo och jag. Vi trodde att vi skulle kunna beställa biljetter samma dag. Det var filmfestival så allt var fullbokat. Theo blev jättebesviken. En besviken 6-åring gör inte livet enkelt för en farmor. Men jag hade bestämt mig för att vi skulle ha en trivsam dag. Här gällde det att ha tålamod och hålla humöret på topp.

Jag hämtade Theo vi 11-tiden. Han var jättesur. Ville inte ha långkalsonger på och ville inte gå ut. Helst ville han leka med sina lego och blixtenbilar inomhus.

Gissa om jag var nöjd, när vi knallade ner till bilen med långkalsonger på. Visserligen med sänkt huvud, men ändå. Alternativet att åka med mamma och pappa och titta på spis var sämre, tyckte Theo. Jag tänkte att det här skulle nog gå vägen. Men oj så segt det var att vända på det humöret. Sur hela vägen in till stan. Theo skulle inte ha något födelsedagskalas och det var ingen idé att jag köpte present om jag skulle vänta ända tills dagen före födelsedagen, för då var det för sent. Det skulle gå som med biltvätten, det han ville ha, var slut. Och pengarna han hade, fick han ändå inte använda av mamma och pappa förrän han är stor. Och då behöver han inga pengar. Det är nu han vill ha sina pengar. Utläggningarna var ofantliga. Ibland var det svårt att hänga med i alla besvärligheter. Och tänk att Axel bara vill leka med fotbollskort. Det är ju jättetråkigt. Han skall ha kalas på Buskul. Att ha kalas för kompisarna och alla stora på samma dag gick inte alls. Det var alldeles för jobbigt för mamma och pappa.

Vi, eller snarare farmor, bestämde att det fick bli ett besök på Sjöfartsmuseet i stället för bio. De hade piratguidning klockan 14. Vi var där 1 och en ½ timme före det skulle börja. Vi köpte biljetter. Theo var inte ett dugg intresserad. Han gick demonstrativt långt efter farmor. Visade att det där med akvarium var tråkigt. När vi passerade en sjörövare lyste han upp

besök på Sjöfartsmuseet

besök på Sjöfartsmuseet

Vi tog en fika i caféet. Det visade sig att de hade mjölkfri glass och till och med bulle bakad på havremjölk. Nu var humöret räddat. Farmors tålamod hade satts på prov och det kändes som en stor lycka att ha vänt en 6-årings motstånd till glädje. Mycket lockande och pockande och många kramar och beröm gav resultat och när pirathistorierna startade blev det spännande

Pirathistorier på Sjöfartsmuseet

Pirathistorier på Sjöfartsmuseet

När Pirat-Ida berättade om hur Kapten Krok satte upp ett avskuret huvud på ett spett och hissade upp det i flaggstången då var det nästan mer än vad man klarade av

Hu, så spännande

Hu, så spännande

Med ett glatt humör och massor av sjörövarhistorier knallar vi tillbaks till bilen som stod parkerad några hundra meter uppåt på en handikapparkering.

Hmöret på topp

Humöret på topp

Vi avslutade utflykten med Chicken nuggets på Mac Donalds. Då fick han äntligen den efterlängtade leksaken också. Fast det hade varit lite bättre med ToysR Us, förstås. Men ok då.

Om någon funderar över hur farmor med MS tar sig fram med krycka på sådana här utflykter så skall jag berätta. Det finns inget som är så drivande som ett litet barnbarn. Theo har ingen alls fundering över hur farmor skall kunna klara. Krycka i halka och snö, so what. Här gäller bara rakt på. Och för farmor gäller det att hänga med. Och det går. Farmor vill så otroligt gärna. Och då går det. Då kan man flytta berg.

Livet på en kryssningsbåt

Jag har lagt in en ny film, kolla under videobloggar. Filmen handlar om hur själva livet på en kryssningsbåt kan se ut. Att resa på en kryssningsbåt ger dig möjlighet att bara välja utifrån det du alldeles själv vill göra. Inget som påverkar, du väljer fritt efter dina egna intressen. Du kan träna på gym varje dag om du vill ta chansen att bygga upp din kropp med hjälp av välutbildade instruktörer, du kan läsa alla de där böckerna du aldrig hinner läsa där hemma, du kan lyssna på olika  föredrag varje dag om, som i det här fallet, glaciärer och naturlivet i Alaska och få se mängder av vackra djurbilder. Du kan utveckla dig i målning, fotografering, datorkunskap eller gå på bio och titta på film. Du har alltid trevligt sällskap runt omkring dig och massor, massor med god mat. Proffsiga läkare finns nära när de behövs och servicen är supertjusig med bäddade sängar och städade hytter alla dagar

En glatt leende Mike

En glatt leende Danny

Alla kvällar möttes vi av rena konstverk gjorda på frottéhanddukar, som låg på sängen

Hytt-ansvarige Danny såg till att vi trivdes och hälsade med ett glatt leende alla dagar. Han var en av de lyckliga som hade sin tjej också arbetande på båten.

Det finns de som tycker det är bättre att bo på båten än att vara i land och reser omkring på den ena kryssningen efter den andra och dessutom åker samma resa tillbaka hem.

Jag har inte här berättat något om alla utflykter som arrangeras och säljs på båten. Man får ett helt häfte med förslag. Där kan man läsa om utflykten kräver bra fysisk rörlighet, bra kondis eller om det är lugnt och bekvämt. Under resans gång har man möjlighet att följa med på massor av spännande utflykter på de platser som vi besöker längs vägen.

Vi köper alltid billigaste hytten, längst ner och utan fönster. Vi vill bara sova där. Men det finns de som vill mera av hyttlivet och köper hytt med balkong. Göran och jag tar hellre vinet på akterdäck eller sitter i en vilstol i biblioteket och läser. Allt för en tusenlapp per person och dygn. Kanske kan vi entusiasmera fler att prova.

En bra bok ur biblioteket

Med en bra bok ur biblioteket

 

Baka matbröd

Efter all träning har jag fått så himla mycket energi, så igår efter vattengympan satte jag igång med att baka en limpa. Jag hade fått receptet från min syster. Det skulle vara så himla enkelt sa hon. Jag kom att tänka på att det var samma som min mamma sa en gång. Det skulle vara så enkelt att baka en sockerkaka. Enkelt var det, sa mamma.

sockerkaka

sockerkaka

Så var det min lillasysters tur att ha med sig kaka till jobbet. Alla de andra hade redan haft med sig. Hon är gympalärare och har lika stort intresse för bakning som jag. Vi slog våra kloka huvuden ihop. Det blev inte som mammas sockerkaka och var inte så enkelt heller. Vi lyckades misslyckas igen. Det var inte första gången för mig. Jag minns när degen blev så stor att jag fick hålla på nästan hela natten. Det blev 22 limpor. Men jag kunde berätta för mina revisorskollegor att jag i alla fall hade bakat. De påstod att det skall fruntimmer kunna. Så nu var det fixat.

Min lillasysters sockerkaka som hon bjöd sina 20 lärarkollegor på blev inte så bra. Hon fyllde den med jättemycket mosad banan och grädde mellan de båda lagren. Tyvärr var den jättehård. Så allt moset flöt ut när de skar i tårtan. Med pyttesmå bitar så räckte tårtan till alla, men jag tror inte min syster har fått förtroendet någon mer gång.

Under Alaska-tiden var jag ett riktigt fruntimmer. Jag bakade äppelkakor nästan varenda dag för att ha och sälja i kiosken. Vill man så kan man

Äppelkaka med vaniljsås

Äppelkaka med vaniljsås

Jag lyckades i alla fall jättebra med mitt bröd igår. Det var gjort på havregryn och vetemjöl, linfrön, hasselnötter och russin, yoghurt och vinbär och bikarbonat. Bara att röra ihop, sa min syster. Jo jo, det är enkelt när man har en blandare som rör. Men efter att ha konsulterat min syster en gång till så fyllde jag på mera yoghurt och tog till elvispen. Det funkade.

Yoghurtlimpa

Yoghurtlimpa

Vi åt limpan till frukost och tyckte att den var jättegod. Så äntligen har jag gjort mitt första lyckade matbrödsbak i livet. Och det var faktiskt ganska enkelt. Man blir aldrig för gammal för att lära något nytt.

Vardagsrutinerna rullar på

Nu är vi framme i vecka 5 på det nya året och jag känner verkligen att jag börjar få snurr på rutinerna. Almanackans alla vardagar har fyllts med träning fram till och med mars. I april slutar Qigong och Redcord-träningen, men vattengympan och Feldenkreissen har jag kvar fram till sommaren. Jag skall fylla på med träning de andra tre dagarna också sedan. Kanske blir det yoga eller vanligt gym. Vi får se. Men jag har ju mitt silversmide och målningskursen. De slutar inte förrän i maj och sedan får jag köra mitt eget race här hemma. Det går ju det också, men jag får mer energi när jag är med i en grupp. Det sociala är ju också viktigt.

Och så har jag teaterträningen som börjar i slutet av februari. Jag har på egen begäran fått en pytteliten roll. Jag ville satsa på träningen och silver och målning nu i vår. Men det fyller ändå lite tid varje vecka och det är kul. Det är en helt annan värld. Den 22 mars har vi sista repetitionen före genrepet och då bjuder vi in våra vänner. Det är mest för att vi skall se om det håller inför genrepet den 23 februari och premiären den 24 februari. Den pågår ända fram t.o.m april och jag deltar på onsdagarna. Marie som syns här nedan är en av de två huvudrollsinnehavarna i föreställningen Bländade av Hans Sjöberg.

Marie Anthony ur föreställningen "Skuggor" 2010

Marie Anthony ur föreställningen "Skuggor" 2010

Idag har jag varit på min första vattengympa på fredagar. Jag saknade mina gamla gympavänner. De märkte när jag inte kom och vi hade alltid mycket att prata om. Men jag orkade inte med dessa bilköer på torsdagsmorgnarna. Det här blir säkert lika trevligt med tiden.

Alaska – Skärgårdsteatern 2008

Jag har lagt in en liten filmsnutt från teaterföreställningen ”Hilma på Alaska”, som framfördes på Alaska 2008. Gå in på videobloggar och kolla. Känn med mig den saknad jag känner när du ser filmen. Det var så otroligt bra och jag hade önskat att ni alla hade fått möjlighet att se hela föreställningen. Men tiden går och vi med den. Vi får hitta på nya teaterföreställningar

Skärgårdsteatern ger Hilma på Alaska 2008

Skärgårdsteatern ger Hilma på alaska 2008

                             Bröllopsscen ur "Hilma på alaska"

Bröllopsschen ur ”Hilma på Alaska”

 

Artikel i GP 2006 ”Nu mår jag jättebra”

Jag sitter här hemma och arbetar med mina smycken. Det blir mycket tid att fundera. Jag planerar min framtid, jag funderar över vad jag skall inrikta mig på och vad jag skall fokusera min tid på. Jag skissar på förslag till olika silverarbeten. Så slår det mig plötsligt att jag hade samma funderingar för flera år sedan och kom att tänka på artikeln som Göteborgsposten skrev. Jag letar fram artikeln och ser att den är daterad 2006.01.15. Ganska exakt 5 år sedan.

Artikel i Göteborgsposten 2006.01.15

Artikel i Göteborgsposten 2006.01.15

Där kan jag läsa att jag var en framgångsrik revisor med egen firma. Jag hade precis flyttat hem kontoret eftersom jag hade MS och måste ha möjlighet till vila. Jag gick på livshanteringskurs. Där fick jag veta att jag som MS-skadad hade samma stress-symptom som någon som är utbränd.

Jag kan säga att den där kursen förändrade mitt liv. Jag träffade bl.a en kvinna, högt uppsatt på Volvo, som inte ens klarade att gå ur bilen när hon skulle till torget för att handla. Hon fick åka hem utan mat. Alla i gruppen lärde mig att jag inte var ensam och Gertrud och Susanne som ledde kursen var superproffsiga vägledare.

I april 2006 skrev vi avtal med Strömstads kommun om att arrendera Alaska. Det var verkligen ett lyckokast, som förde med sig stort intresse och engagemang utöver det vanliga. Jag avregistrerade mig som kvalificerad revisor i juni 2006 och skickade brev till alla mina klienter om att jag avgår som revisor på grund av sjukdom. Jag gick mycket rationellt till väga. Och visst var det tufft i början. Men jag mindes att jag alltid gillade att vara hemma och pyssla när barnen var små. Jag hoppades att jag skulle kunna hitta den där känslan igen. Det tog ganska lång tid, närmare tre år innan jag hittade rätt. Jag satt ofta i soffan och bankade med händerna och sa: det är tråkigt, det är tråkigt, det är tråkigt.

Träningen har jag alltid hållit på med. Under bilden i GP står det: ”En timmes promenad om dagen, gärna med stavar, är ett sätt för Britt Marie Skogh Dave att ta hand om sig själv”. Promenad en timme om dagen är en omöjlighet idag. Jag tränar varje dag nu också, men på annat sätt. Silversmidet har jag hållit på med sedan 2002 och det tar alltmer tid nu.

Egentillverkat silversmycke

Egentillverkat silversmycke med pärlhalsband

Återblicken gör mig lite nöjd ändå. Det har hänt mycket sedan den där artikeln skrevs för 5 år sedan. Många resor och mycket tid har lagts ner på Alaska. Nu står jag lite inför en nytändning. Vi lämnade Alaska förra hösten och under sommaren som gick var allt kaos på grund av Görans sjukdom. Nu väntar en ny fas och jag säger som jag sa i artikeln 2006.01.15: nu mår jag jättebra. Wish Me Luck

 

Livet är en kamp (buskul)

Oj vilket bryderi jag har nu. Jag funderar sedan några dagar tillbaka över vad jag skall inrikta mig på i silversmidet. Jag har ju bestämt mig för att jag skall ha utställning av mina silverarbeten i slutet av året. Nu vill jag inrikta mig på min egen nisch. Men jag har fastnat. Jag vet inte hur min nisch skall se ut. Jag vill inte göra samma smycken som alla andra håller på med just nu och som är på modet. Det verkar som om alla skall gilla sådana där smycken som Atterling håller på med. Jag har ju inte ens ett namn som jag kan sälja smyckena med. Hade jag haft det så hade också jag kunnat göra en stav med mitt namn på och tro att alla andra skulle gilla att bära det runt halsen. Eller göra sådana som alla de där andra gör, som man ser på nätet och som säljs där och kallas för konstsmycken.  Jag bläddrar i böcker om smyckekonst och läser om hur man skall kunna göra hål i stenar. Jag köpte en stenslip-anläggning av en gammal man i Mölnlycke förra året. Jag har bara lyckats komma i gång med att slipa stenar. De blir jättefina, men jag vet inte vad jag skall göra med dem.

1-a omgången-slipade stenar

1-a omgången av 3, slipade stenar

De har ju inga hål och de måste vara plana på baksidan för att jag skall kunna använda dem i ett smycke. Oj, oj mycket återstår innan jag blir smyckekonstnär. Men jag kämpar på. Det är stenmässa den 14-15 april. Där skall jag försöka finna någon som kan tala om för mig hur man fixar de där hålen. Jag ser i en bok om Kristian Nilsson. Han är en av de smyckekonstnärer som jag beundrar allra mest. Jag ser att han har massor av stenar i några av sina smycken. Men det blir många hål att borra.

Kristian Nilssons halssmycke Krabbklor i förgyllt silver och 12 rader akvamariner och koraller

Kristian Nilssons halssmycke Krabbklor i förgyllt silver och 12 rader akvamariner och koraller

Min rationelle man Göran föreslog att jag skulle köpa stenarna. Han är inte pensionär ännu och vet inte, att det är det där med egen meningsfull sysselsättning som räknas. Å andra sidan tror jag väl inte att jag skulle kunna övertyga Göran om att det skulle kunna vara meningsfullt att borra hål i stenar om man kan köpa det påsvis i affärerna. Men det är ingen sport. Jag vill kunna själv.

Jag misstänker starkt att det kommer att stå på min gravsten ”Som aldrig nådde ända fram men kämpade tappert in i det sista”. Jag skulle i så fall vilja tillägga: ”Och hade förbaskat kul på vägen”

Ny Dag – nya möjligheter

Solen skiner, det är ett helt fantastiskt väder. Theo ringde och ville att jag skulle följa med och åka pulka. Gissa hur det känns för en farmor att behöva säga nej, jag klarar inte att åka pulka. Att ta sig upp från golv inomhus är bara det lite klurigt. Nu gäller det snö och halka också. Det är kört. Det gör ont att inte kunna vara ute i snö och vinterväder och att inte kunna leka med Theo. Jag har alltid gillat vinter. Jag minns att jag sa när jag var på semester på Mallorca 1965, att jag aldrig mera skulle åka på sol och badsemester. Hädanefter skulle det bli fjällsemestrar. Riktigt så har det väl inte blivit, men redan då var jag mera förtjust i vinter och skidåkning.

Göran kom just hem med semlor och föreslog att vi skulle bjuda in grannarna. Det är inte så att vi grannar springer ner varandra precis. De flyttade in för över ett år sedan och det närmaste vi kommit dem är att de får hämta posten åt oss när vi är bortresta. Och bortresta är vi ju titt som tätt, så nu var det väl dags att bjuda, åtminstone på semlor.Men jag tog en sväng hem till Theo för att titta på hans nyinredda rum. Det hade blivit jättefint med skrivbord och sängen ovanför, dit han klättrade upp på en stege. Det var jättetufft tyckte Theo. Men jag undrar hur det skall gå när jag skall läsa godnattsagorna högt där uppe. Vi får se.

På lördagskvällen var jag på operan och såg Puccinis Tosca. Det är en lisa för själen att få lyssna till sådan musik. Lyssna till den här länken för att lyssna på Maria Callas när hon sjunger Toscas bön till polischefen att frige hennes älskade
http://www.youtube.com/watch?v=NLR3lSrqlww

och du måste gå in på den här länken och lyssna till Domingo när han sjunger ”Sången till livet” innan avrättningen. Jag lovar, du känner igen den
http://www.youtube.com/watch?v=hxdiJ74AL5Y
Visst är det helt fantastiskt.

Hela föreställningen var fantastisk. Det kan man leva gott på ett bra tag.

Tosca akt 3

Tosca akt III

Dålig dag

Det snöar jättemycket ute nu. Alldeles vitt är det. Jag gillar dåligt väder. Det har en lugnande effekt, ställer inga krav på aktiviteter. Man kan lugnt lägga sig i soffan och läsa en bra bok. 

Men jag försökte vara aktiv. Efter att jag köpt en fin ny baddräkt, så gav jag mig in till Dahlheimers Hus för att vattengympa. Tyvärr har de bytt tid till klockan 11 i stället för som tidigare klockan 12. Så det blev ingen gympa idag. Men jag fick veta att jag skall ringa klockan 8 på måndag morgon för att få besked om jag kan få bytt min torsdagsplats klockan 8 på morgonen till klockan 12. Det är svårt sa de, alla vill ha den tiden. Det är så besvärligt för mig att komma i tid till klockan 8. Jag måste starta klockan 7 för att vara säker. Torslandavägen, med all ombyggnad, är inte den allra roligaste att ta sig fram på vid den tiden. Blir det omöjligt att byta till klockan 12 på torsdagar, så får jag väl börja gympa på lördagarna i stället. Det blir dubbelt så dyrt, men nu har jag ju så mycket gratis träning inom landstinget när jag kommit upp till maxtaxan på 900:-, så det har jag råd till.

Jag ramlade in i en deppigcirkus i ett par dagar. Det vill inte mycket till för att jag skall ramla av pinnen. Det är därför jag är så noga med att binda upp mig med olika roliga sysselsättningar. Men nu hade det gått fel. Vattengympan på torsdagsmorgonen fick jag hoppa över eftersom jag glömt baddräkten i Strömstad och jag ställde också in redcorden igår, fredag, för att jag bara inte var på rätt humör då heller. Hänger inte humöret med så orkar jag inte särskilt mycket. I stället valde jag att ta mig an lite årsredovisningsupprättande, betalade räkningar och gick igenom alla papper som samlat sig på mitt skrivbord. Sedan tyckte jag att jag varit så duktig så jag förtjänade att för en gångs skull lägga mig på soffan och titta på film. Jag fick för några veckor sedan en dvd med Svinalängorna inspelad. Jag läste boken för länge sedan, så det var roligt att se filmen nu. Det var supermysigt att redan när mörkret började falla lyxa till det med Svinalängorna. Även om det väl inte är den film man sätter på om man vill bli glad precis.

 

Vårens träningsschema

Nu har jag återkommit från ytterligare en träningsmetod. Detta var min första träning enligt Fledenkreismetoden. Alla träningsmetoder har sitt eget sätt och sin egen inriktning. Så här kan man läsa om Feldenkreis-metoden på deras hemsida:

”Många människor använder omedvetet mer muskelspänning än vad som är nödvändigt. Under hela livet påverkas vi av skador och olika typer av stress som kan stanna kvar i kroppen i form av omedvetna spänningar. Det kan liknas vid att köra bil och glömma att lossa handbromsen. Det leder till slitage och i nästa steg värk. Med ökad medvetenhet tillåts spända muskler att slappna av och kroppen kan räta upp sig utan ansträngning. Hållningen blir vilsammare och mer i balans”.

Feldenkreis-metoden

Feldenkreis-metoden

Detta var som sagt första gången jag deltog i Feldenkreis-träningen. Också det här går på landstingstaxan och är snart gratis för mig, eftersom jag nästan fyllt maxtaxan. Därför har jag tänkt att hålla på till framåt sommaren. Det skall bli jätteintressant att se hur det kan hjälpa mig att inte få så ont i axlarna och kanske få ordning på balansen.

Nu har jag fullbokat i min almanacka. När allt kommit igång i vecka 6, så är alla vardagarna uppbokade med träning. Det är redcord på måndag, qigong på tisdag, Feldenkreis på onsdagarna, vattengympa på torsdagarna och redcord igen på fredag. Kanske blir det mycket? Jag tänker så här: det är så olika träningsformer, de är bara på en timma och jag måste ändå in till stan i andra ärenden. Jag minns hur kul jag tyckte det var på Sommarsol i Vejbystrand. Och där var det flera olika träningar VARJE dag i tre veckor!

Jag har gett mig katten på att mina muskler skall få den träning som de behöver för att kunna hjälpa mig att gå bättre. Jag läste om hur MS påverkar min rörlighet i en MS-tidning.

Så här stod det:
Multipel Skleros (MS) drabbar nervceller som transporterar meddelanden till och från hjärnan och resten av kroppen. Sjukdomen anses bero på att kroppens immunförsvar angriper och förstör myelinskiktet som omger nervtrådarna. I de skadade nervtrådarna försvagas, störs eller blockeras signalerna som skall sändas genom dem. När nervcellerna inte kan kommunicera med varandra på ett normalt sätt, kan detta ge upphov till en mängd olika symtom.

Egentillverkat silverhänge "Bockhorn med öga av pauashell"

Egentillverkat silverhänge "Bockhorn med öga av pauashell"

Vilka symtom som uppstår vid MS, beror på vilka nervceller som skadats. Rörligheten påverkas av en rad olika funktioner, som var och en för sig eller tillsammans kan försämra gångförmågan. Det kan vara muskelsvaghet, bristande koordination eller synstörningar.

Symptomen skiljer sig jättemycket från person till person. Även rörlighet betyder olika saker för olika personer. För mig betyder det att gå och helst gå långt. Med långt menar jag några få kilometer och inte bara 100 meter med krycka som är fallet just nu. Håll tummarna för att jag skall lyckas.