Trött men bra på att planera

Idag kom jag igång superbra. Jag är lite rädd för bakruset i morgon. Men det är smällar man får ta. Det är inte kul att alltid vara trött. Så nu har jag skissat på målningen till Emma. Usch det är svårt. Hon vill säkert bli jättevacker och det kräver. Här gäller inte att göra så gott man kan. Det duger inte. Hon kanske springer in i sitt rum och gråter när hon får se den. Det är känsligt.
Bokslutet ligger helt klart med årsredovisning och deklaration i ett tjockt kuvert. Jag kände mig supertrög, så det är skönt att vara klar nu.

Lillasyster Eva

Lillasyster Eva

Och så har jag planerat, planerat och planerat. Min lillasyster och jag har ett stort projekt på gång. Till helgen skall alla vi syskon träffas för att göra klar bouppteckningen efter mamma. I samband med det skall vi också diskutera övertaget av mammas hus. Jag gläds så himla mycket när jag tänker på det. Jag har planerat precis var alla möbler skall placeras. Jo jag har ju en lillasyster som säkert också vill säga sitt. Kanske blir det något helt annat än det jag planerat men det skall bli superintressant att jämka två viljor och se vad det blir i slutet. Spännande. Jag behöver verkligen det här. Tröttheten gör att jag inte klarar att arbeta med så mycket men att ligga och planera, det klarar jag.

Ett steg i taget

Jag ligger på soffan.Jag börjar känna att inspirationen kommer. Ett första steg är att ta mig upp ur soffan. Jag har läst GP från pärm till pärm. I brist på sysselsättning. Så snart jag sätter mig upp känner jag kroppens motstånd. MS-skovet sitter i. Och tillsammans med de uttömda krafterna efter operationen så är det tungt att lyfta. Trött, trött. Jag ber Göran hämta in staffliet och det lilla bordet som jag skall sätta färgerna på.

Emma ute och seglar 2017

Emma ute och seglar 2017

Kanske kan lusten ta över tröttheten. Jag har bestämt mig för att måla av ett foto på lilla Emma, Görans barnbarn. Jag skall ge henne det i födelsedagspresent. På fotot är Emma ute och seglar och sitter så käckt på relingen iklädd en chockrosa klänning med volanger och ett par rosa solglasögon. Det borde ju borga för en flödande entusiasm.

Jag sätter mig på arbetsstolen. Bakom mig på skrivbordet ligger ett ofärdigt bokslut. Usch så ringrostig jag blivit nu. Det går liksom inte på räls längre. Det irriterar mig att jag inte blir färdig. Frågor som kvarstår. Hur var det nu? Var snacket om de nya utdelningsreglerna bara ett varningsskott. Yes, så var det. Och hur är det, skall aktierna som ligger som anläggningstillgång redovisas med marknadsvärdet i not. Och hur gör jag med skatten som dragits på de utländska aktierna så att de inte dras en gång till. Och de där aktierna som skall skrivas ner för att intresseföretaget gått i konkurs. Kapitalförlust, 70 %, hur redovisas det? PUH! Allt tar så mycket längre tid nu. Jag tar en paus.
Ute är det alldeles grått. Jag har inga nya böcker som jag skulle vilja läsa. Jag är trött på deckare och på tunga framtidsvisioner som Never let me go och Washingtondekretet. Något lätt, neutralt skulle vara bra. Jag bestämmer mig för att kolla i bokhyllan. Längst till vänster högst upp står Kerstin Ekmans Gör mig levande igen. Den har jag haft i bokhyllan i många år nu och aldrig läst. Så blev det. Jag hamnade i soffan igen. Ett litet steg i taget. Jag skissar säkert på målningen framåt eftermiddagen och kanske kommer jag igång i morgon.

 

Mörkret tar allt större plats

På torsdagen kom min älskade prinsessa på besök. Jag hade skjutit upp besöket i flera dagar. Egentligen skulle ju min prinsessa kunna komma precis när det passade henne, helst alla dagar, men jag var så svag. Det var inte nog med att jag blivit opererad, jag åkte på ett ms-skov också.

Prinsessan på väg till Alaska 2009

Prinsessan på väg till Alaska 2009

Efter tio dagar på Sahlgrenska kom jag hem. Jag smsade till alla ”jag kom hem och blev frisk”. Jag lagade mat och tyckte att livet lekte. Det där med operation var väl inget.
Kvällen efter fick jag feber. När den stigit till 38,7 ringde jag till avdelning 30 där jag legat. Det var fredag kväll. Jag tänkte att eftersom de tagit tempen på mig alla dagar när jag låg inne de där 10 dagarna så måste det vara viktigt att inte ha feber. Jag talade med en sköterska. Han läste i min journal under tiden som han talade lugnande med mig. Till slut hade han bestämt sig. Det var inget att oroa sig för. Jag skulle bara ta det lugnt, vila och så skulle det gå över. Dagen efter hade tempen gått ner till normalt. Jag kände mig lugn men otroligt trött och hade lite ont i huvudet. Det slog mig att det kändes precis så som jag brukade ha det när ms-skovet slog till för flera år sedan. Jag kände igen det.
Dagen efter visste jag. Kroppens immunförsvar hade inte lyckats. Nu tog ms-en över. Tröttheten är bedövande. Jag orkade nästan inte ta mig till toa för att byta bandage/stomipåse, nästan inte till bordet för att äta, jag orkade inget. Bara sova, bara ligga. Allt liggande gjorde ont i hela kroppen.
På måndag ringde jag igen till Sahlgrenska. Nu berättade jag att jag hade värk i hela bålen. Så som man sover i en dålig säng. Jag hade provlegat två sängar och soffan sista natten. Det var inget fel på sängarna. Värken satt i kroppen. Sahlgrenska hade inget gott råd att komma med. Jag skulle dricka mycket. Jag bad min käresta åka till hälsokostaffären och fråga där vad som kanske skulle kunna hjälpa. Personalen rekommenderade gurkmeja.
På kvällen tog jag tre stycken kapslar gurkmeja. Jag hade bara lite ont under den första natten och inget ont alls under den andra. Det var en stor lycka. Så nu äter jag gurkmeja alla dagar.

Den amerikanska blåbärsbusken i vår trädgård

Den amerikanska blåbärsbusken i vår trädgård

Men tröttheten sitter kvar. Jag minns sedan tidigare skov då för flera år sedan, att skoven höll i sig i en vecka fjorton dar upp till tre veckor. Nu har det gått nästan två veckor och jag märker att tröttheten börjar ge sig. Men svagheten från operationen tar nog längre tid. Någon berättade att man blir av med 45 % av den fysiska styrkan i samband med en operation av den här digniteten. Jo jo. Operationsläkaren sa att jag skulle ta hösten som en läkeperiod. Hela hösten. Det är länge för mig som så lätt blir uttråkad. Två månader kvar.
Prinsessan stannade hela dagen. Vi pratade och pratade. Hon jobbar kvällsskift på Volvo. Vi åt lunch som Göran lagat. Att höra barnbarnets funderingar är fantastiskt livgivande. Tänk att vara i en ålder när allt händer. Antagligen kommer inget att se likadant ut om bara ett år. Det ställer mina egna tankar på kant. Här händer inget mer än att höstens färger lyser som eld och mörkret tar mer och mer plats. Redan vid tre går solen ned bortom grantopparna och inte länge därefter blir det mörkt.
Allt detta mörker. Dessa långa kvällar. Och med så mycket trötthet i kroppen.
Jag har arbetat med ett litet bokslut under två dagar nu. En halvtimmas arbete och så vila. En halvtimmas arbete och så vila. Det är skönt att ha något att pyssla med. Jag tänker på att vi har hela den långa vintern framför oss. Med alldeles för många timmar att slå ihjäl. Dagarna är för långa. Nätterna är för långa.

En ny dag, ett nytt liv

Jag vaknar upp. Natten är bedrövligt lång. Jag sätter mig på sängkanten. Jag ser ut genom fönstret. Det börjar bli lite ljusare. Nedanför på golvet till höger om mina fötter står den gröna hinken. Ja den behövs egentligen inte men för säkerhets skull. Jag kan ju glömma att stänga kranen på påsen som ligger däri. Då rinner kisset ut över hela golvet. Och jag lovar, kiss luktar. Det är mitt nya liv. Alla dagar, resten av livet måste jag se till att det inte luktar. Jag gråter en skvätt. Så här blev det, mitt liv. Här sitter jag med en platta fastklistrad mot magen. På plattan sitter en liten hudfärgad påse. Påsen har två lås. Jag får inte glömma att låsa båda för om det ena inte låses så kan kisset rinna ut.
Nu på morgonen har jag inte kopplat loss mig från nattpåsen. Det är den påsen som ligger i den gröna spannen. Mellan den lilla påsen som sitter på magen och påsen i spannen leder en lång slang som gör att jag inte behöver gå upp på natten. Det är bra. Men jag hade gärna gått upp på natten om jag sluppit allt påsandet. Jag gråter och tycker att livet är besvärligt. Det är inte kul. Jag som var en sådan käck tös. Nu sitter jag här med en grön hink och en påse full med kiss.
Jag sitter kvar en stund och filosoferar över hur livet blev. Jag lovar det var inte mycket som var fint i det livet. Allt som var fult och jobbigt dyker upp i snabba flashar. Den ena efter den andra. Varför gjorde jag så många svåra val.
Så, nu får det vara nog. Jag reser mig. Tar hinken och knallar ut i tvättstugan. Jag stänger låsen till lilla påsen och kopplar loss nattpåsen. Jag öppnar låset på ”långpåsen” och nattens skörd rinner ut. Tanken snår mig. Jag undrar om kanske lukten skulle kunna bli lättare att stå ut med om jag dricker lite champagne innan jag går och lägger mig. Påsen och sladden och hinken rengörs noga. Jag ser att klockan är sju och dagsljuset har kommit en bra bit på väg. En ny dag, i ett nytt liv.

Konstrundan 2017

Klockradion bredvid visar 06.08. Jag knäpper på och får till min förvåning höra signaturmelodin för p1-programmet ”Ord för dagen”. Slut klockan 06.08. Det skall ju börja klockan tio i sju. Jag får höra hur lördagens radioprogram fortsätter. Jag blir jätteförvånad. Det är lördag idag. Jag som trodde att det var fredag. Som pensionär är det inte särskilt viktigt om det är fredag eller lördag. Vi brukar alltid köpa räkor för fredagskvällen. Vi glömde helt bort det igår. Det är säkert därför jag trodde det var fredag idag.

Konstrundan 2015

Konstrundan 2015

Konstrundan 2015 Korv i pergolan

Det har blivit en vana att sätta på radion strax efter sex. Det är då som de bästa nyheterna sänds. Alla diskussioner och analyser blir inte avkortade så som de blir senare under dagen. Och så är det så skönt att bara ligga och lyssna. Ibland när jag är trött så råkar jag somna om. Men det gör ju inget. Det är ännu många timmar kvar av dagen.
Jag gläds verkligen över dagen som kommer. Än är det ljust och jag kan vara i verandan hela dagarna och sitta och måla.

Konstrundan 2015 Korv i pergolan

Konstrundan 2015

Det har blivit som ett gift att måla. Nu närmar sig utställningen med stormsteg. Jag är nästan färdig med måleriet nu. Det är bara tre stycken små dukar kvar som skall föras färdiga. Sedan skall allt hängas upp. Jag har räknat efter och jag tror att det blir runt 45 målningar som skall placeras runt omkring i vardagsrummet och ute i verandan. De stora fågelmålningarna skall hängas under pergolan, där grillen skall stå. Vi tänkte bjuda på grillad korv med bröd och lite dricka till. Det är bra för då stannar besökarna lite längre och småpratar med varandra. Jag skickade ut inbjudningar per mail igår och har tidigare lagt ut det på facebook.

Konstrundan 2015 Fikapaus för grillmästaren

Konstrundan 2015 Fikapaus för grillmästaren

Idag har vi hängt färdigt i vardagsrummet. Nu återstår infoblad och visitkort. Sen är bara att hälsa alla välkomna.

Göteborgs kulturkalas

 

Göteborgsoperan i Strömstads kyrka

Göteborgsoperan i Strömstads kyrka

Kulturkalaset är över. Jag missade nästan hela kalaset. Jo, jag var på Operan. De sjöng och spelade en låt från vardera föreställning som kommer under hösten och våren. Det var en fantastisk upplevelse. Dagen efter åkte jag upp till mamma. När vi var små drog mamma iväg oss till olika operor, eller kanske snarare operetter. Jag minns så väl Indianflickans sång och kan sjunga den än idag. Men tyvärr har jag inte en aning om vilken operett den kommer från. Kanske kan någon annan hjälpa mig?
Nu ville jag ta med mamma till den här föreställningen i Strömstads kyrka. Så jag åkte upp. Hon blev jätteglad som vanligt när jag kom. Vi åt lunch. En laxsoppa som jag köpt i laxbutiken i Ljungskile. Mamma tyckte också den var god, men det blev inte många skedar förrän resten åkte ner i slasken. Jag berättade för mamma att i kväll skall vi till kyrkan. Det märks när mamma blir upplivad av sådant man hittar på att vi skall göra. Det blir ett fasligt tjatande och man får svara på samma sak tiotals gånger. Men vad gör det, bara mamma får fullt upp med att tänka på roligheter. Om hon tänker roligheter tusen gånger om så mår hon säkert bara bra av det. Vad var det vi skulle göra idag sa du? Var skulle vi åka idag? Kan jag ha på mig de här kläderna? När skall vi åka? Om och om igen. Hela eftermiddagen. Du får vila nu mamma. Jag skall säga till när det blir dags. Vi skall rulla upp håret på dig också. Du måste ju vara fin när vi skall gå på opera.Va, skall vi på opera? Var då? I kyrkan, mamma. Va, i kyrkan? När då? Och så om igen.

På operaföreställning med mamma

På operaföreställning med mamma

Klockan sex åkte vi iväg. Mamma var så fin i sin orangea jacka och vit spetsblus och nyrullat hår. När det blev alltför högt ljud så skruvade hon på sin hörapparat. Den andra hörapparaten hade skickats in på reparation. Det var en lång föreställning för en snart 101 åring. Jag frågade när vi kom hem om hon var trött. Å nej då, nu kan vi se på aktuellt och ta en honungssmörgås. Så blev det. När mamma har fullt upp runt omkring sig då blir hon aldrig trött. När inget händer då lägger hon sig i sängen.

Oljemålning 100x70 cm kommer också på min utställning i samband med Konstrundan Västra Hisingen den 16-17 september

Oljemålning 100×70 cm kommer också på min utställning i samband med Konstrundan Västra Hisingen den 16-17 september

Jag åkte tillbaks hem morgonen dagen därpå. Jag hade tänkt åka in till kulturkalaset på kvällen, men var så trött att vi stannade hemma. På lördagen hade vi tittat ut i programmet vad vi skulle göra på kalaset i stan. Men jag började måla och kom så igång att det där med kulturkalaset föll i glömska både under lördagen och söndagen. Jag vi funderade väl över det några minuter men ingen hade direkt lust så vi blev hemma med måleriet och med planering av ett uthusbygge. Inte ens Göteborgs kulturkalas, där allt är helt gratis,  kan locka oss hemifrån. Vi har så mycket roligt att göra här hemma så vi säger som tjuren Ferdinand: vi trivs bättre här…

DHR

Jag var på möte hos DHR igår. DHR är en fantastisk förening.
Jag vill veta mera om vad DHR betyder och vad det står för och slår på internet.
Så här läser jag: ”DHR, som fram till i dag utlästes som De Handikappades Riksförbund, tog vid sitt förbundsmöte i Göteborg bort det otidsenliga ordet handikapp i sitt namn. Initialerna/logotypen DHR finns dock kvar men ska nu vid behov utläsas som Delaktighet – Handlingskraft – Rörelsefrihet”.
Så här läser jag i Wikipedia:
”DHR – Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder, fullständigt namn DHR – Delaktighet, Handlingskraft, Rörelsefrihet – Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder, är en politiskt och religiöst obunden organisation i Sverige för människor med rörelsehinder.
Förbundet startade den 23 juni 1923 som en lokal kamratförening i Göteborg under namnet De vanföras väl. År 1965 byttes namn till De handikappades riksförbund och 2009 till det nuvarande namnet.[1]
Verksamheten är fördelad på 21 distrikt, omfattande cirka 190 avdelningar med totalt cirka 19 000 medlemmar (2008). Förbundsstyrelsen har sitt säte i Stockholm.”
De människor jag träffar inom DHR har visserligen fysiska begränsningar, men för arbetet inom DHR kan jag inte se att det finns några som helst begränsningar. Entusiasmen flödar i diskussionerna. Jag förstår att det finns hur mycket som helst att göra för att samhället skall bli tillgängligt på lika villkor för alla människor.
Jag fick med mig en liten kartong fylld med häftade tidskrifter. Det är delrapporter numrerade från ett till 9. Det är ett treårigt projekt som heter Din Vardag – Vår politik och är sponsrat av Arvsfonden. Projektledare är ordföranden i NHR Göteborg Håkan Högberg. Tidskrifterna är daterade: Nr 1 januari-augusti 2011 och den sista skriften nr 9 mars-maj 2014.
Jag läser den första som har titeln ”Att våga arbeta”.  De andras titlar är Är blod tjockare än vatten?, Dubbla rörelsehinder-En rapport om etnicitet och rörelsehinder, Assistans:Makt på lika villkor?, Stress vid myndighetskontakter, 65+ om hinder i en pensionärstillvaro, En rapport om vardagens ekonomi ur ett funktionshinderperspektiv, Diskriminering-Kränkning och den sista nr 9 Funktionshinder och partipolitik.
Varje skrift är på drygt 30 sidor. De är späckade med information om en alldeles särskild värld. Jag tänker sätta mig ordentligt in i den världen. Kanske kan jag vara till nytta. Jag skall berätta mera längre fram om hur jag påverkats av det jag läst.

Fredag hos mamma

Anette kom vi åtta-tiden. Hon var också ny hos mamma. Hon jobbade annars i en annan grupp, sa hon. Hon kollade i pärmen för att se vilka mediciner mamma skulle ha och frågade var medicinskåpet fanns. Jag visade. Hur hade mamma svarat, vet mamma ens var medicinskåpet finns? Hon hade bråttom och skyndade mot ytterdörren. Skulle mamma inte fått någon frukost om jag inte varit där? Jag frågade Anette vad det stod i hennes mobiltelefon om vilka hjälper mamma skulle ha. Anette läste upp en massa olika. Det var påklädning, frukost, disk, slänga sopor, hygien och medicin. Anette hade med all säkerhet inte läst, hon hade blivit inslängd, sa hon. Det var väl ok, jag var ju ändå där nu och jag förstod att Anette hade rysligt bråttom. Mamma har fått både mannagrynsgröt och honungssmörgås och choklad till frukost. Nu blir det vila.

Fiskgryta med räkor

Fiskgryta med räkor

Klockan blev elva. Jag talade i telefonen ute i trädgården när hemtjänst kom och strax därefter min syster. Johan från hemtjänst hade glömt nyckeln så min syster släppte in honom. Har man som mamma inget larm så måste hemtjänst ha med sig nyckel. De flesta har säkert larm och det är säkert därför som hemtjänstens nya inte kommer ihåg att ta med nyckel till mamma. Mamma kan inte ha larm eftersom hon inte förstår hur hon skall använda det. Vi har försökt i två omgångar men larmet hamnade på en krok bredvid sängen och andra gången i ett skåp.
Klockan elva är det bara tillsyn och lite att äta, så Johan kunde snabbt skynda vidare.
Äntligen fick jag igång åkgräsklipparen. Mamma har en jättestor trädgård med stora gräsmattor och många fruktträd och buskar. Vi försöker att hålla efter så det ser fint ut men nu ser vi att det börjar växa oss över huvudet. Det blir nog nödvändigt med ett samtal till någon som kan ta ett krafttag. Sopgubbarna hade lagt ett brev i soptunnan där de meddelade att vägen inte var tillräckligt framkomlig.

I gräsklippningstagen

I gräsklippningstagen

Jag njuter av att sitta och känna doften av gräset och blommorna. Eftersom jag inte klarar att gå särskilt bra så är gräsklippningen min uppgift. Det är så skönt att få hjälpa till. Alla ger de hjälper man är bäst på och det har funkat hittills. Mamma njuter av att vi kommer och hälsar på och vi tycker det är mycket mysigare att hälsa på hemma i stället för på ett ålderdomshem.
Min syster bjuder på en fantastiskt god grönsakssoppa med klimp kryddad med bittermandel. Det var inte igår jag åt grönsakssoppa med klimp. Till och med mamma tyckte det var gott och åt riktigt bra. Till efterrätt fick mamma risifrutti med glass och hallonsylt. Och så vila.
Jag åker till frissan och sedan till min syster och badar i ett härligt salt hav men som var lite väl kallt för mig. Bara 19 grader i början av augusti, det är ovanligt kallt.
Nu känner jag hemlängtan och ger mig snabbt iväg till mamma och packar ner de saker jag haft med mig. Mamma sover och jag vill inte väcka henne. Jag åker ju snart upp igen och mamma minns inte att jag varit där. Men jag vet att i hennes kropp dansar endorfinerna omkring och gör att hon mår bra till nästa gång vi ses..

Torsdag hos mamma

Morgonbesöket halv åtta kom. Tony hette han. Jag presenterade mig. Det är något lurt med det där med alla nya människor som kommer till mamma. Tony sa att han jobbat i hemtjänsten i norra distriktet i tre år. Hur kan det komma sig att vi aldrig setts? Jag är ju där varannan helg. Och Tony var inte den förste som förvånat mig. Det händer titt som tätt tycker jag att de är nya för mig men har jobbat länge och verkar känna mamma väl.
Tony öppnade medicinskåpet och tog fram apodosen. Han såg att dagens påse fattades. Vem hade tagit fel? Han tog morgondagens påse. Jag frågade vad det var för mediciner som mamma får. En mot inflammation. Varför då? Jag ringer till vårdcentralen. Telefonsvararen säger att det finns en tid ledig tjugo över nio. Tony ser att jag grejar mannagrynsgröt. Han ger mamma medicinerna och ögondroppar och frågar henne om han skall smörja hennes armar. Mamma tittar förvånat på honom och svarar att Nej hon behöver inte smörjas.
Sköterskan från vårdcentralen ringer. Hon kan inte heller förstå varför mamma fått inflammationshämmande. Nu har doktorn semester så i nästa vecka kan jag få svar. Sköterskan sätter upp ärendet till ronden. En gång i veckan har doktorn genomgång med hemsjukvården. Därefter kan jag på svar på varför mamma får inflammationshämmande medicin.

Mamma hos tandläkaren

Mamma hos tandläkaren

Jag häller upp mannagrynsgröten. Den skall vara lös tycker mamma. Mamma tar i hallonsylt och mjölk och börjar äta. Jag går ner i bottenvåningen för att hämta bananen som jag skall ha i min gröt. När jag kommer upp har mamma hällt ut sin gröt i vasken. Jag börjar äta och frågar mamma, som nu sitter där utan tallrik framför sig, vad hon vill ha. Hon svarar att hon tar det som står på bordet. Jag häller upp en ny tallrik med gröt och hallonsylt och gräddmjölk. Vi äter tillsammans och mamma äter upp allt på tallriken. Hon tyckte det var jättegott. Tänk så viktigt det är med sällskap.
Mamma lägger sig och vilar. Efter en knapp halvtimma kommer hon upp. Hon frågar om vi skall ta fram en smörgås. Javisst säger jag men sitter kvar och väntar på vad mamma skall göra härnäst. Jag vill se vad hon klarar att göra själv nu. En hel del har försämrats sedan förra sommaren. Tröttheten tar allt mer plats. Mamma plockar fram några skivor av den färdigskurna Skogaholmslimpan ur kylskåpet och lägger fram på ett litet fat på bordet. Jag väntar. Hon plockar fram smöret och honungen från skafferiet och knivar at smöra med. Hon tittar på brödskivorna och bestämmer sig för att ta fram fler. Fyra djupfrysta skivor lägger hon på plattan i kaffebryggaren och trycker på knappen. Hon ändrar sig och provar med micron bredvid, men nej, den har hon glömt hur man gör med. Hon lägger tillbaks brödskivorna på kaffebryggaren och trycker lite på dem för att de skall bli varma. . Jag vill veta om mamma kan göra i ordning honungssmörgåsen själv, så jag väntar. Jo, efter en stund börjar hon smöra på. Först smöret och sedan honungen. Hon har kollat flera gånger före vilket som är smör och vilket som är honung. Mamma ser nästan inget på grund av sin gula fläcken, så hon doppar ner fingrarna och slickar i sig godsakerna.
Mamma är säkert sockerberoende. Godisskålen med punschpraliner töms snabbt. Det är det första hon stoppar i sig på morgonen. Jag tänker inte fylla på mer där nu. Jag vill se om hon äter bättre utan allt godis. Havrekakorna har jag också ställt undan. På golvet nedanför kylen syns hallonsylt. Mammas fingrar doppas ofta ner i syltburken och på vägen till munnen droppar det på golvet. Hon torkar av fingrarna med hushållspapper noga, noga. Sedan slänger hon ut papperstussarna genom fönstret. Jag förstod först inte varifrån alla papperstussarna kom, men nu är mysteriet löst.

Mamma äter frukostgröten

Mamma äter frukostgröten

Jag tar en promenad med mamma ner till brevlådan. Jag med pumpstavarna och mamma motvilligt med rollatorn. Jag skyller på att den är bra för att vi skall lägga posten i korgen. Och så skall vi plocka upp alla papperstussarna som ligger utslängda på nersidan av huset.
Klockan blev elva och Malin från hemtjänst kom. Jag hade träffat Malin flera gånger förut. Jag frågade hur det kom sig att jag inte träffat Tony tidigare. Jo han hade jobbat i tre år men i centrum. I norr hade han börjat för tre månader sedan. Jag berättade att jag talat med hemsjukvården angående mammas mediciner. Malin sa att hemtjänst inte hade så bra kontakt med hemsjukvården nu när de flyttat en våning upp.
Mamma hade ätit gröt och honungsmacka så Malin behövde inte göra så mycket mera för mamma. Hon kollade i telefonen och sa att till lunch kommer Viktoria.
Viktoria hade jag träffat en gång tidigare. Jag kom i tisdags eftermiddag och har nu när det är torsdag förmiddag träffat Mohammad, Anne-Mette, Niklas, Susanne, Johan, Tony, Malin och snart också Viktoria.
Viktoria kom vid tre-tiden. Det är lunchbesöket som är så sent. Vi hade redan ätit köttfärssås och spaghetti. Viktoria hade många bra åsikter om maten som stod i kylskåpet och som ibland blev för gammal. Hon föreslog att alltid datum skulle skrivas på förpackningen när den öppnades. Då skulle de olika personerna från hemtjänst alltid se när den skulle slängas. Viktoria skulle greja en bra penna som skulle användas till det.

Curt Hanssons målning

Curt Hanssons målning

Jag åker till stan för att vara med på en stadshusvandring. Jag parkerade på handikapp-parkeringen strax utanför stadshuset. Från gatan gick en ramp in till hissen. Det var lätt för en rullstolsburen person att ta sig in och upp i stadshusets våningar. Jag hade lämnat elmoppen hemma och använde kryckan i stället. Jag visste att huset var fullt med trappor och skulle jag kunna ta del av hela föreläsningen så var det gående som gällde.
Stadshuset var min arbetsplats från det jag slutade internatskolan i Ljungskile och var nyss fyllda 18 år. Jag fick jobb hos Landsfiskalen. Det var då man niade varandra och då man inte fick ha byxor om man var kvinna. Landsfiskalen var en snäll men häftig gammal man som svor så fliserna rök och var full varje onsdag efter att han suttit ting. Domstolsförhandlingarna slutade alltid med middag och när landsfiskalen kom tillbaks till kontoret var han ofta mycket rund under fötterna. Vi titulerade våra två chefer med landsfiskalen och landsfiskalsassistenten. Det var inte alltid som alla essen kom rätt. 1965 omorganiserades polisväsendet och vi skulle alla omplaceras. Jag hamnade hos polisen i Strömstad. I just de lokaler som vi nu traskade igenom. Många minnen dök upp.
Det gamla stadshuset brann ned vid den stora branden i slutet av 1800-talet. Genom en donation av Adolf Fritiof Cavalli-Holmgren stod ett, för den lilla staden med 3.000 invånare, alltför stort stadshus färdigt 1917. Stadshuset är fyllt med mystik och magiska tal. Allt till minne av donatorns föräldrar. Högt upp finns ett rum fyllt med stadens store konstnär Inge Schiöler. Det är det rum där han under en tid satt och målade. Där finns också ett rum fyllt med målningar av Curt Hansson, en annan av Strömstads konstnärer. Vi kom allra högst upp i tornet och kunde se ut över Strömstad och havet utanför. Strömstad är en vacker stad.
Kvällen avslutades hos min guddotter som bjöd på räkor – naturligtvis. Vi äter mycket räkor och ofta. Jag kom hem sent till mamma och såg att alla kartongerna med näringsdryck hade satts in i hallen. Mamma sov.

Onsdag hos mamma

Spasticiteten i benen ville inte ge sig. Jag tror att jag måste ta en större bit av den pyttelilla tabletten. En halv vid sängdags räcker inte längre. Jag tog en halv Sifrol till i natt vid ett-tiden. Då hade jag försökt länge att få bort elstötarna genom att stretcha och också varit uppe och stampat och gått upp och ner i trappan. Inget hjälpte. Till sist somnade jag. Det sätter spår i morgondagen när jag tar en tablett så nära nästa dag. Jag blir så himla trött. Så jag kom inte ur sängen förrän framåt niotiden.

Mamma kollar om tvätten torkat

Mamma kollar om tvätten torkat

Anne-Mette var hos mamma som vanligt klockan halv åtta. Det såg jag i pärmen där alla från hemtjänsten signerar sina besök. En Johan kom vid 10 och trodde att han var först. Han jobbar egentligen i söder men hade nu varit tvungen att hoppa in på norra distriktet. När jag öppnade dörren för honom frågade han om han kommit rätt. Han berättade vem han sökte och frågade om det var något han borde känna till. Jag förstod att hemtjänst hade det besvärligt så eftersom jag ändå var där hos mamma nu så kan jag greja det som behöver göras. Han sa att det stod i hans mobil att han skulle promenera med mamma den dagen. Men det ösregnade så jag frågade om han kanske kunde köpa mjölk i affären tvärs över vägen i stället. Mjölken kom och jag gjorde mannagrynsgröt till mig och mamma. En pytteliten klick till mamma med hallonsylt och gräddmjölk. Inte mycket blev uppätet så jag kompletterade med en honungssmörgås och choklad.

Mamma kollar trädfällningen i trädgården

Mamma kollar trädfällningen i trädgården

Klockan elva kom Monica från rehab för att fixa hörapparaterna och hörslingan till TVn. Den vänstra hörapparaten funkade inte trots att hon rengjorde och bytte filtret. Den måste skickas in för reparation. Så nu har mamma bara en hörapparat. Jag noterade det i dagboken för att hemtjänst skulle få veta.
Monica kollade tv-slingan och det visade sig att kontakten inte var insatt. Nu måste mamma vänja sig vid att alltid trycka på knappen på hörapparaten så att tv-slingan går på. Det var så länge sedan hon använde TVn så hon har nog glömt bort det.
Men jag skall försöka påminna mamma så hon kanske lär sig innan jag åker hem.
Vi äter lunch vid 2-tiden. Äggröra och köttbullar med lingonsylt. Det funkade inte. Jag tog fram lite risgrynsgröt med hallonsylt. Mamma åt bara lite.
Klockan tre kom hemtjänst. Tredje besöket för dagen. Det borde vara det fjärde. De hade missat lunchbesöket. Det är sommartider nu.
Jag tog ledigt från mamma och åkte ut till min kusin och blev bjuden på en fantastiskt god gratäng med lite rödvin till. Jag skulle ju köra hem, men inte förrän senare på kvällen. Det var skönt att få prata på riktigt i några timmar.