Besök hos mamma

Jag hör mamma knalla omkring i mellanvåningen. Hon blir väckt av hemtjänst klockan halv åtta varje morgon. Varför så tidigt kan man fråga sig. Men hemtjänstens rutiner kan man inte ändra på hur som helst och inte mammas heller. Mamma ser nästan inte alls numera på grund av den där gula fläcken, så hon använder hemtjänsten som klocka. När vi är hos mamma frågar hon gång på gång på gång: ”har inte hemtjänsten varit här med mina mediciner”. Det är stort och viktigt med medicinerna. Fast mamma tar bara mediciner på morgonen för sköldkörtelbesvär. Förut kom de också med en insomningstablett på kvällen.

Mamma sover aldrig säger hon, bara vilar

Mamma sover aldrig säger hon, bara vilar. Men en stund i hammocken är inte helt fel.

Men den har nu bytts ut mot en alvedon. Vi berättade för doktorn att vi var så oroliga för att mamma skulle ramla efter att ha tagit insomningstabletten och vaknar efter någon timma och går upp. Hon såg ut och uppförde sig precis som ett fyllo. Det var alltid så gräsligt, när hon kom upp i sin pyjamas och sluddrade och vinglade, när vi satt och tittade på tv. Vi försökte få henne att förstå att det var kväll så att hon skulle gå och lägga sig igen, men det var svårt. Vi satt ju uppe och då ville hon också det. Ofta fick även vi gå till sängs för att få i säng mamma. Det är inte kul att se sin fina mamma som ett fyllo. Hemtjänst låser upp medicinskåpet och lägger fram alvedontabletten till mamma. Mamma säger högtidligt det hon lärt sig: ”jag skall ta den på sängkanten”. Att det är en tre gånger så stor tablett och att den inte alls är till för att hon skall somna in, har mamma ingen aning om. Hon sover lika bra med alvedon och det är en stor lycka att hon inte är så trött längre. Inte ens på dagen.
Vi sover i bottenvåningen. Det är lagom svalt för mig och mina värmebekymmer. Jag hör alltid när mamma knallar omkring däruppe. Även på natten blir hon sugen på en honungssmörgås och en kopp kaffe. Ibland har jag smugit mig upp för att se vad hon pysslar med. Hon hittar allt. Är det mörkt så känner hon sig fram. Visst är det en stor lycka när man, som snart 99 år, kan gå upp på natten och ta sig en honungsmacka när man vill. Nej, mamma vill inte in på något hem. Och vi har förstått att det skulle inte vara bra för mamma heller.
Hemtjänsten åker iväg. När de ser att vår bil står där så vet de att mamma äter frukost med oss. Annars fixar de kaffe och smörgås till mamma. Jag skall nog be hemtjänsten att de bara skall följa mamma när hon själv gör i ordning, för det blir inte så bra. Mamma kommer nerför trapporna och sjunger ”gomorron, gomorron, hör fåglar sjunga glatt, gomorron, gomorron i kör” och säger: ”frukosten är klar”. Vi kommer snabbt upp och sätter oss vid frukostbordet som mamma dukat. Kaffekoppar, ost och Skogaholmsbröd och kokta ägg står i äggkopparna och så mammas honung och smör. Mamma är jätteglad när vi berömmer henne för att vi får så god service. Det är som att bo på hotell säger vi. Då skrattar hon. Vi hjälper mamma att hälla upp kaffet för hon ser inte kanten på koppen. Kaffet är nästan alldeles kallt. Mamma har ingen aning om hur man lagar kaffe längre, men hon försöker så gott hon kan. Vi värmer lite i mikron. Och så snoppar vi ägget. Det är så gott som helt okokt. Mamma har alltid så bråttom. De gånger jag sätter på äggen så står hon bredvid kastrullen och frågar gång på gång på gång om det inte är klart nu. Nu har mamma grejat dem själv. Vi häller dem på ett litet fat och ställer in dem också mikron. Det är ok. När vi tackar för frukosten blir hon glad.
Mamma älskar honungsmackor. Hon plockar av skalken för den kan hon inte svälja. Honungsmackor kan hon äta fem gånger per dag.

Gräsklippning pågår

Gräsklippning pågår

Lunchen, eller middagen som mamma kallar det, är alltid passerad. Vi har beställt en halv portion, för mamma äter så lite. Hon äter bara hälften och sedan knallar hon ut i trädgården och ger resten till fåglarna. Det ligger plastbyttor lite varstans i trädgården som fåglarna dragit iväg med.

Mamma krattar i trädgården

Mamma krattar i trädgården

Vi brukar plocka upp dem i samband med gräsklippningen. Mamma har en bamsestor trädgård. Gräsklippningsarbetet är min uppgift. Jag gillar det. Då kan även jag vara med och hjälpa till. Jag sitter på gräsklipparen och känner doften av nyklippt gräs. Det blir så fint. För att vi skall slippa kratta så klipper jag i rundlar och tar med mig gräset in i cirkeln. Ibland är mamma med och krattar en stund. Visst är det lycka att kunna vara med och jobba så länge man kan.

Pensionärsliv – sorteringstid

Trädgården i en fantastisk junigrönska

Trädgården i en fantastisk junigrönska

Skovet börjar avta. Huvudvärken är borta och fatigue-tröttheten i kroppen är på väg att bli normal ms-trötthet. Jag tog en kvarts Sifrol-tablett i natt klockan 12. Då hade vänsterbenet börjat sprattla. Efter en kort stund somnade jag om och sov ända till klockan halv åtta. Det var en stor lycka. Jag kände mig utsövd!. Lite frukost och sedan var jag klar att ta itu med ….? Ja vad skulle jag ta itu med? Brevlådan var tom. Ingen GP idag på nationaldagen och inget sudoku att starta morgonen med.

Läshörna i verandan

Läshörna i verandan

Det hade slutat ösregna nu. Alldeles stilla ute. Så grönt överallt. Och alla dessa blommor som blommar som bäst nu. Det är otroligt vackert ute.
Jag plockar fram några böcker från hyllorna i mitt arbetsrum och sätter mig ute i verandan. Jag kommer på mig själv med att tänka: vad tusan är det för böcker jag läser. Nu! Jag borde väl tänka om snart. Men det är förbaskat svårt att lämna. En hel hyllmeter full med böcker om fåmansföretag, skattenyheter för år 2010, 2011 och 2012, fusioner, kompanjoner, semester och sjukfrånvaro och att arbeta med företagsanalys. När skall jag klara av att lämna det där gamla. Och jag prenumererar fortfarande på skattenyheter från Björn Lundén. Det kommer i mail flera gånger i månaden meddelanden om nya skatteregler eller förslag till nya regler. När skall jag klara av att slänga alla dessa böcker? Allt finns ju också på nätet numera. Jag lyckas slänga en hel hög ändå. Det är bäst att stuva ner dem i en påse snabbt som tusan, innan jag ångrar mig. Det känner jag när jag tittar på högen.

KosterVis - sånger om Kosteröarna

KosterVis – sånger om Kosteröarna

Det dyker upp en liten bok som gömt sig där emellan. Jag tar av plasten. KosterVis heter den. Längst bak i boken finns en CD-skiva och jag sätter mig att lyssna. Det är musik av Plura, Totta Näslund, Petter och en mängd för mig mera okända artister. De sjunger om Koster. För mig är Koster ön där pappa byggde vägar och vi tvingades vara med. Det var inget alls som vi gillade. Vi landbor. Vad fanns det att göra där ute? Jag ville hem. Skivan är fylld med romantiska, filosofiska tankar om frihet och havet och om Kosters klippor. Det är fint att höra. Jag känner nostalgin sprida sig i kroppen.

Verandan min älsklingsplats

Verandan min älsklingsplats

Jag var i Strömstad förra veckan och träffade nio av mina skolkompisar. Vi tog realexamen 1963. Det är några år sedan men alla såg ut som de gjorde då. I alla fall var det inga gamla trötta gummor som samlades. Alla var pratglada. Visst talade vi om det där vanliga med var vi bor och barn o.s.v. Men det jag kommer att tänka på just nu är det Kerstin svarade på frågan om vad hon sysslar med nu som pensionär. Hon svarade att hon sorterar. Jag gillar det svaret och har tänkt vidare på den sysselsättningen. Den för med sig mer än vad man tror först. Det märker jag när jag kör igång med mitt eget ”sorterande”.

Rhododendron i full juniskrud

Rhododendron i full juniskrud

Det är känsloladdat. Man finner sparade saker som skall värderas om och om igen. Skall jag slänga eller spara? Det är mycket som får en vända till. Alltför mycket märker jag. Bitar av ens liv sorteras bort. Det är supersvårt. Jag funderar över varför jag vill spara. Jag kan egentligen inte komma på vad skälet är. Det är ju bara jag som är intresserad av det jag sparat. Ingen annan alls. Och när jag är borta skall någon annan ta hand om det. Ja, jag vet att jag förhoppningsvis har flera år kvar, men det är roligt att ha något intressant att göra som pensionär.
Pensionärsliv, ett liv med sorterande av allt sparat och tid för att njuta av alla minnen.

MS-skov

Så kom det ett skov. Kanske som på beställning. Jag vet inte. Det är svårt att veta om det är ett skov eller överansträngning. Men den här gången är det nog ett skov. Bilden stämmer med för hur ett förspel till ett skov ser ut. Jag blir ledsen, deppig. Lite trött och olustig. Det kommer krypande. Mer och mer för var dag. Jag lyckades genomföra ett 70-årskalas, tre stycken träningsbesök hos sjukgymnasten, en målardag, träff med gamla realskolekompisar i Strömstad, ett födelsedagskalas i Strömstad och ett i Götet, två middagar här hemma och ett hos kusinen, gräsklippning och morsdagskalas hos mamma i Strömstad och så ett studentexamenskalas där jag hade hand om fruktbordet.

Fruktspetten

Fruktspetten

Det gick överstyr med så många engagemang på knappt fyra veckor. Jag försökte att vila emellan, men det är inte så lätt när man som jag helst vill ha full koll. I alla fall på det som vi själva ansvarar för. Och att vara trevlig på alla dessa kalas kräver en hel del också.

Så nu ligger jag här i min soffa och läser. Sover och sover och läser och läser och läser sedan tre dagar tillbaks. Och kan inte annat. Det tog skruv när huvudvärken satte in. Och så fatiquen. Den där tröttheten som är typisk för MS. Som slår ut allt man vill göra. Två dagars träning gick åt pepparn den här veckan. Och två dagars målning. Och i morgon ligger vattengympan också risigt till. Den här förbaskade tröttheten hinner nog inte avta innan dess. Jag hasar mig ut till brevlådan för att hämta tidningen. Det där med att duscha kan jag bara drömma om. Som tur är finns det gott om rester i kylen och massor av frukt från inköpen till studentkalaset. Det lever jag gott på. Skovet brukar gå över på ett par veckor. Sedan är jag fit for fight igen – hoppas jag.