Ensam är inte stark

Jag läste ut boken av Stina Wollter i morse. Den var såååå himla fint skriven, Å vad jag önskar att jag hade alla hennes ord i mitt huvud. Och berättelserna, hon kan verkligen berätta, in i minsta detalj. Man drivs med i alla hennes känslor, hur ont det måste ha gjort att se sin storasyster tyna bort och sin älskade styvmor och i slutet av boken hennes mamma. Att få ta del av Stina Wollters liv så nära, så inpå eller inuti. Att öppna sig så kraftfullt. Det kräver mod att berätta om allt detta bedrövliga hon varit med om. Att bli indragen på toa när hon bara var tonåring och ”påsatt” av en jämnårig pojke.

Ensam är inte alls stark, olja, 30x60 cm Pris 2.900:-

Ensam är inte alls stark, olja, 30×60 cm Pris 2.900:-

Det vette tusan om jag ens skulle ha lust att erkänna ens för mig själv om jag hade varit utsatt för något sådant. Men Stina Wollter vet hur man uttrycker sig även om såna historier. Jag har precis börjat att skriva på in egen historia. Jag har fått ihop 16 sidor hittills och har kommit bara till 1970-talet så jag har långt kvar. Och det jag skrivit på de 16 sidorna kan jag säkert brodera ut till mer intressanta och roliga historier. Jag blir lätt lite otålig när det inte går framåt i tiden. Jag har ju så mycket roligt att berätta om mina senaste år. 70-talet var ett bedrövligt decennium. Jag kände mig ensam och fattig. Sedan kom ett mysigt 80-tal. Första halvan av 90-talet var superbedrövligt med en kärlek som förde mig långt ner i källaren. Som väl var vände det 1996 då jag träffade min käre man.
Nu lever jag lyxliv i ett fint litet hus med en stor äng på utsidan. Jag sitter och målar dagarna i ända i en fantastisk veranda. Här finns inget dåligt och grinigt humör. Vi tar verkligen vara på dagarna.