Julaftonsfirande 2014

Vi kom iväg med julklappar och mat i bilen och mera fylldes på när vi hämtade fler familjedeltagare inne i stan. Jag kände mig illa till mods när vi passerade flera tiggare som satt utanför ingången. Vi bar på stora Ikea-påsar fyllda med julklappar. Vi har faktiskt minskat på julklappsköpen ganska kraftigt. Vi köper bara till de små barnen. Så mina barn får inget, men däremot köper jag till barnbarnen.


Efter maten kom tomten. Eller rättare sagt tomtarna. Vi brukar ha smånissar som delar ut julklapparna. I år var det bara en av dem som ville gå ut och köpa tidningen (=klä ut sig). Men han fick stöd av en liten nisse till och det behövdes. Nissen ville ju inte vara ute och köpa tidningen så länge. Han visste ju att julklapparna väntade där nere i hörnet. Och sedan var det dags för julklappsspelet. Vi köper klappar för max 200 kronor per person och spelar om dem. Alla får då minst en liten klapp. Jag blev lyckligt lottad med ett par hemmastickade supervarma sockor.
Ju längre julaftonskvällen led ju mer försvann min röst. I slutet satt jag bara och viskade. Jag trodde att förkylningen hade gått över men det visade sig att den bara hade vilat lite. Och tur var väl det för annars hade jag fått ställa in hela julaftonsfirandet och det hade inte varit kul alls. Jag gillar jul med alla mina käraste.
Kvällen fortsatte med spel. Vi fick i uppgift att låta som ett djur och så skulle det egna laget gissa. Vi hörde ljudet i hörlurarna som vi satte på oss men som inte laget hörde. Det var inte alls enkelt att låta som en hyena eller noshörning .    Sist körde vi igång frågespelet. Jag blev en stolt vinnare med mitt lag i båda spelen. Ungdomarna avslutade kvällen med ett bad i tunnan ute i trädgården under tiden som vi vuxna packade ihop alla mat och klapparna som vi skulle ha med oss hem.
Vi körde till Vasaplatsen för att släppa av delar av familjen. Gissa hur det kändes när vi passerade ingången till Hemköp. Där låg ett drygt tjugotal tiggare tätt intill varandra som packade sillar i täcken och sovsäckar. Det var minusgrader ute. Jag trodde inte mina ögon. Hade jag inte suttit vid ratten och kört så hade jag kunnat ta ett foto på bedrövelsen. Det hade jag skickat in till Göteborgs-Posten och skrivit något om att det borde funnits plats i den uppvärmda Domkyrkan eller i Vasakyrkan där det precis hölls julaftonsgudstjänst. Visst finns det plats. Om det bara finns hjärterum.
Idag har jag ringt till sjukvårdsupplysningen för att få veta hur lång tid det kan ta innan jag blir av med min förkylning. Är den över till nyårsafton? Det är så himla tråkigt att vara sjuk. Jag har fortfarande ont i huvudet, hostar och är supertrött. Och jag är inne på min tionde dag nu. Göran säger alltid: ge det 14 dagar. Ok men då kan jag väl anse mig vara frisk på nyårsaftonen. Jag vill ju börja det nya året på ett bra sätt och inte i sängen. God fortsättning på julen önskar jag er alla mina kära läsare.

Julförberedelser

Förkylningen börjar ge sig nu. Hostan håller sig kvar och har fullt sjå med att jobba bort slemmet för att flimmerhåren inte riktigt orkar med. Morgonbestyren tar sin tid. Jag är inte särskilt snabb. Krafterna i kroppen för en alltmer sinande tillvaro. De slåss med min envisa. Oftast vinner envisan och jag blir, efter lite längre tid än för en frisk person, klar med allt som jag bestämt mig för att få gjort. Nyduschad, påklädd, fin i håret och sminkad sätter jag mig ner och skriver upp allt som skall handlas in för julbordet. Jag har en behändig springare som sitter och väntar på att få ge sig iväg.

Avocado- och räksallad

Avocado- och räksallad

Själv behöver jag krafterna till matlagningen. Det blir mycket stående och jag har lämnat tillbaks arbetsstolen utan att skaffa en ny. Men jag tar det i min egen takt. Jag kan göra allting om jag bara får göra det i min egen takt.
Vi skall hem till en av sönerna och det är knytkalas som gäller. Det är kul. Då sätter vi alla vår prägel på den mat som skall finnas på julbordet. Någon kan inte äta mat med mjölkprotein, någon annan vill ha lite lyxigare på tallriken och barnen gillar mest köttbullar och prinskorv.

Chokladtårta med jordgubbar

Chokladtårta med jordgubbar

Vi har bestämt att jag skall stå för det som kommer från havet. Så det blir salladsblandningar med räkor och rom och lax och sill i flera olika skepnader, Fast jag slänger nog med en godisblandning med nötter och så en äggost med kolacreme och bär och en chokladtårta med jordgubbar också för säkerhets skull.

Förkylningstider

Klockan är nio på måndags förmiddag. Jag sitter med morgonrocken på och en tjock halsduk runt halsen. Det är inte alls kul. Jag har inte varit förkyld eller fått influensa på jättemånga år. Med MS i botten så blir det så mycket mera. Tröttheten som alltid finns blir tröttare och stelheten i kroppen tilltar. Rösten försvann igår så något födelsedagsfirande hos äldste sonen gick inte att vara med på. Halsduken åkte på i natt när den högra mandeln i halsen kändes svullen. Torrhostan  och huvudvärken är inte heller att leka med.

Pyntat, men lite kvar

Pyntat, men lite kvar

Jag har varit uppe hos mamma i fem dagar. Det var efter det som jag kom hem med förkylningen. Jag undrar hur mamma har det. Jag vågar inte ens tänka på hur det skulle kunna kännas att utöver hur jag mår också vara 98 år. Det är inte kul att ha sin gamla mamma så långt bort. Hon frågade mig för några veckor sedan om jag inte kunde bo där hos henne. Det gjorde ont i kroppen. Jag tyckte så jättesynd om henne, men jag klarar inte det. Mamma är inte helt klar i huvudet. Hon säger och frågar samma saker 10-15 gånger innan hon förstår. Vi klarar det jättebra en kort period, men att ha det alla dagar funkar inte. Jag skulle nog bli knäpp tror jag.  Usch, vissa val är svårare än andra.

Nu skall jag försöka komma underfund med vad som är viktigast att göra de närmaste dagarna. Julklapparna är nästan helt grejade. Jag har bara en kvar. Det är till en liten 9-årig tös som bestämt sig för att fira julen med oss. Gissa om den julklappen är viktig. Och så skall vi  stå för den mat på julbordet som kommer från vattnet. Alltså sill och sånt. Måndag och tisdag kvar. PUH! Jag som aldrig tycker det är jobbigt med jul. Det är ju jättemånga dagar att göra det man skall på. Men nu är det bara två kvar och jag sitter här med en tjock halsduk runt halsen. Jag orkar inte ens tänka på hur det känns att gå ut i det där kalla vädret. En annan dag.

Fåglarna sprider glädje

I en hel månad har jag haft mina målningar upphängda hos Änggårdens hospice.

"Här får alla plats"

”Här får alla plats”

Det blev en jättefin utställning. Mina stora fågelmålningar prydde verkligen väggarna och med strålkastare som lyste upp dem så blev de fina glädjespridare.

Jag fick berättat för mig att en liten elvaårig flicka, vars mamma gick bort för tre dagar sedan, var jätteledsen. Hon blev tröstad av att tänka på sin mamma som en av fåglarna i min målning. Hon såg sin mamma i den rödaste av fåglarna.

Väggarna här hemma har varit alldeles tomma.  Det känns bra nu när alla kommit på plats igen.

2006-02-16 06.58.42

Stor lycka

Det är mycké nu. Jag var iväg till Annedalskliniken för att magnetröntgas.

Såld kappa

Såld kappa

När jag satt i avklädningsrummet ringde telefonen. Det var en kvinna som ville köpa en kappa. Hon var på Änggårdens hospice där jag har utställningen nu. Hon berättade att hon hade provat kappan varje gång hon hälsat på sin sjuka dotter och nu hade hon bestämt sig att hon ville köpa den. Jag blev alldeles överlycklig. Jag kände att jag fick ny luft under vingarna.
Efter att jag fått färg insprutat i armen kördes jag liggande på en säng in i det stora röret. Det var ett hiskeligt oväsen. Trots att jag hade proppar i öronen och hörlurar för att lyssna på radion så var det mest oväsen som hördes. Men jag visste ju om det så det var ingen överraskning. Jag låg lugnt och väntade på att det skulle bli klart. Det tog cirka tjugo minuter, sen blev jag utkörd ur röret.
Jag skyndade mig hem. Energin flödade. Jag ringde till Spa-hotellet i Strömstad för att höra mig för om jag kunde ha utställning av silversmycken och modevisning med mannekänger av kapporna. Försäljningschefen ringde upp efter en kort stund och jag berättade om mina planer. Vi bestämde att vi skulle träffas på fredag klockan 17 och då skulle jag berätta mera.

Silversmycken klara att ställas ut

Silversmycken klara att ställas ut

Min lillasyster Eva landade med flyg från Stockholm på fredag förmiddag och jag hämtade henne i Landvetter. Vi åkte direkt till Strömstad. När vi kom hem till mamma låg hon och sov. Hon hade pyjamasen på. Hemtjänsten kommer redan klockan halv åtta på morgonen. Då är det alldeles mörkt ute. Troligen trodde mamma att det var kvällen, så hon hade klätt av sig och krupit ner i sängen efter deras besök och somnat om. Nu var klockan nästan ett på dagen och snart kom hemtjänst med lunchen, eller med middagen som mamma säger. Vi fick igång mamma och plockade fram rena kläder. De gamla tog vi ner i källaren för tvättning. Mamma är inte duktig på att byta kläder och det är inget som hemtjänsten har som uppgift. Det är inte kul när det luktar kiss om vår fina mamma. Vi dukade fram vår medköpta lax som vi köpt på laxbutiken i Ljungskile och åt tillsammans med mamma.

Modevisning på Spa-hotellet i Strömstad

Modevisning på Spa-hotellet i Strömstad

Framåt sen eftermiddag var det dags att träffa försäljningschefen på Spa-hotellet. Både Eva och jag hade tagit på oss var sin kappa. Det var viktigt att få henne intresserad redan från början. Och gissa om vi lyckades. Det gick som på räls. Hon tyckte kapporna var superfina. Vi diskuterade när den bästa tiden skulle kunna vara och bestämde att den 21 mars var en bra dag. Då var det ”Havfrudagen” och hotellet skulle fyllas med norska kvinnor som skulle gosa sig med god mat, spa, utställares olika krämer och så mina smycken och kappor. Vi diskuterade hur visningen skulle genomföras. Ville vi ha en scen så kunde den byggas upp. Jag tyckte kanske det skulle bli bättre om mannekängerna gick runt bland borden. Nu så här efteråt har jag tänkt om lite. Varför inte både scen och promenad bland borden? Vi får se vart det strandar. Men spännande är det. Och PUH så mycket jobb jag skaffat mig. Igen! Nu har jag ju sålt några kappor så det gäller att sy nya. Jag skriver in i min almanacka när kappa ett skall påbörjas och kappa två o.s.v. Det skall gå, men tiden är knapp.