Livet är en kamp (buskul)

Oj vilket bryderi jag har nu. Jag funderar sedan några dagar tillbaka över vad jag skall inrikta mig på i silversmidet. Jag har ju bestämt mig för att jag skall ha utställning av mina silverarbeten i slutet av året. Nu vill jag inrikta mig på min egen nisch. Men jag har fastnat. Jag vet inte hur min nisch skall se ut. Jag vill inte göra samma smycken som alla andra håller på med just nu och som är på modet. Det verkar som om alla skall gilla sådana där smycken som Atterling håller på med. Jag har ju inte ens ett namn som jag kan sälja smyckena med. Hade jag haft det så hade också jag kunnat göra en stav med mitt namn på och tro att alla andra skulle gilla att bära det runt halsen. Eller göra sådana som alla de där andra gör, som man ser på nätet och som säljs där och kallas för konstsmycken.  Jag bläddrar i böcker om smyckekonst och läser om hur man skall kunna göra hål i stenar. Jag köpte en stenslip-anläggning av en gammal man i Mölnlycke förra året. Jag har bara lyckats komma i gång med att slipa stenar. De blir jättefina, men jag vet inte vad jag skall göra med dem.

1-a omgången-slipade stenar

1-a omgången av 3, slipade stenar

De har ju inga hål och de måste vara plana på baksidan för att jag skall kunna använda dem i ett smycke. Oj, oj mycket återstår innan jag blir smyckekonstnär. Men jag kämpar på. Det är stenmässa den 14-15 april. Där skall jag försöka finna någon som kan tala om för mig hur man fixar de där hålen. Jag ser i en bok om Kristian Nilsson. Han är en av de smyckekonstnärer som jag beundrar allra mest. Jag ser att han har massor av stenar i några av sina smycken. Men det blir många hål att borra.

Kristian Nilssons halssmycke Krabbklor i förgyllt silver och 12 rader akvamariner och koraller

Kristian Nilssons halssmycke Krabbklor i förgyllt silver och 12 rader akvamariner och koraller

Min rationelle man Göran föreslog att jag skulle köpa stenarna. Han är inte pensionär ännu och vet inte, att det är det där med egen meningsfull sysselsättning som räknas. Å andra sidan tror jag väl inte att jag skulle kunna övertyga Göran om att det skulle kunna vara meningsfullt att borra hål i stenar om man kan köpa det påsvis i affärerna. Men det är ingen sport. Jag vill kunna själv.

Jag misstänker starkt att det kommer att stå på min gravsten ”Som aldrig nådde ända fram men kämpade tappert in i det sista”. Jag skulle i så fall vilja tillägga: ”Och hade förbaskat kul på vägen”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.