Nu börjar vardagen ta form. Men någon film blev inte inlagd så som jag lovat. Det blev lite knivigare än jag tänkt mig, men det kommer. Det där med tekniken tar tid om man som jag hela tiden provar nya vägar. Men det är himla kul.
Halvtimmespromenaden med rullatorn tre gånger i veckan har kommit i gång och verkar funka – so far. Jag går inte så långt för det tar tid att gå när jag måste tänka på den nya tekniken: långt fram med hälen, väga över på framfoten, bak med axlarna och upp med bröstet. Men längden är inte så viktig. Det viktiga är att ha med alla funktioner och träna de eventuellt uppvaknande nerver som skall ta vid där andra inte längre kan.
Idag startade silversmideskursen som jag gått på sedan 2002. Sedan jag blivit pensionär kan jag gå på dagtid nu, kl 9-12, och det är mysigt. Vi är tre stycken som blivit pensionärer nu och vi tänker avsluta silversmidet med lunch på krogen. Visst har vi det bra.
Jag har kommit igång med smidet där hemma också. Det är så himla kul. Jag håller på att greja i ordning en verkstad i garaget. Just nu är det lite rörigt, eftersom jag också köpt en stensliputrustning. Det ser mest ut som en skrotverkstad. Men det blir snart jättebra.
Efter silversmidet var jag med en av mina gamla arbetskompisar, Ann-Christin, i Botaniska trädgården. Där kan man låna en elmoppeoch åka omkring med bland allt det vackra. Det är bara att ringa till butiken i Botaniska och be att få låna så gör de i ordning och laddar upp moppen tills man kommer dit. Det borde många göra. Lövens färger börjar bli lite höstfärgade redan. Det är ofantligt vackert. Vi for omkring i en hel timma och var långt uppe i arboretumet, förbi Japandalen och utanför grindarna. Vägen hade farit illa av allt regnvattnet. Det var lite besvärligt att ta sig fram men det var det värt för att få se allt det vackra