Britt Marie Skogh – Dave

En kroppsbyggare kan inte heller dansa som en älva

Landat hemma

Publicerat september 16, 2011 av Britt Marie

Svara

Första veckan här hemma har varit hektisk. Så många trådar att dra i. Jag har känt mig som frustrerad och nyutsläppt. Genom föreningen Gröna Draken fick jag en lång lista över instruktörer i medicinsk Qi Gong. Efter många och trevliga telefonsamtal med människor som lever i den där världen fick jag mycket information om vad som är bra. Jag fick veta att det finns något som heter Hälsodisken här i Torslanda. Vid närmare efterforskning har de gratis yoga varje tisdag och med ett recept som heter FAR (fysisk-aktiv-rehab) så kan jag få vattengympa och gymträning med sjukgymnast på Lundbybadet. Det skall jag fixa.
Jag bestämde mig för Qi Gong hos Studieförbundet och Gudrun Gylling i Redbergsskolan. Nästa grej var att hitta en akupunktör som tror sig kunna få bukt med min spasticitet. Dr Göran Olaisson, som är specialiserad på akupunktur, hade dålig erfarenhet från akupunktur på MS-människor, så han sa nej. Men jag hittade Sophie Zhang Rothmyr i Frölunda. Hon trodde att hon kunde hjälpa mig. Och så beställde jag tid hos Tranbergs, som har något som kallas kranio sakrala behandlingar. De trodde att det skulle kunna hjälpa. Ja, jag känner att jag famlar mig fram i en värld som är helt främmande för mig.
Men visst tränar jag också. En långpromenad med rullatorn tog jag för att kolla hur det känns nu efter all träning på Sommarsol. Och, jo, jag kom ju på den där lite nya gå-tekniken, som jag jobbar med nu och det känns bra. Jag har vattengympat som vanligt på torsdagsmorgnar kl 8 och fortsatt med bollen och leran. Men jag måste fixa ett ordentligt schema. Dagarna går fort och jag glömmer lätt bort träningen om jag inte får in det i de dagliga rutinerna. Är det likadant för er alla? Det finns så mycket annat roligt att sysselsätta sig med.
Jag har redigerat ner en film från 1 timme till 4 minuter. Den kommer ut på bloggen på måndag, då får ni titta. Trevlig helg

Kronärtskockorna har börjat blomma nu. De sista små kronärtskocksbladen åt vi upp med smält smör tillsammans med Nilla o Stickan

Rosorna blommar fortfarande i trädgården. Det här är mammas älsklingsfärg

Livet med MS (multipel skleros)

Jag heter Britt Marie Skogh Dave, blev pensionär i oktober 2011 och bor i Göteborg.
Sommaren 1995 fick jag veta att jag hade MS. Under en promenad i Lysekil märkte jag att min vänstra fot inte gick att styra. Den klafsade liksom i marken när jag gick. Jag var oerhört trött. Jag fick veta att det antingen kunde vara hjärnblödning eller MS. MS blev diagnosen.
Skoven kom titt som tätt under de första åren men ligger sedan några år tillbaks och lurar. Det är jag otroligt tacksam över. Jag hoppas de ligger där i många år framöver, men man vet aldrig med MS.

Jag är en aktiv person. MS öppnade vidgade vyer. Jag kom in i en helt annan värld. Min begränsade revisorsvärld, som jag levt i under en stor del av mitt yrkesverksamma liv, lämnade jag bakom mig.
Det tog några år innan jag hittade rätt, och frågan är om jag någonsin hittar rätt. I min nya värld finns inga begränsningar – bara nya möjligheter.

Sedan jag lagt ned verksamheten i min revisionsbyrå har jag gått på kurser i akvarell-, olja och akrylmåleri, silversmide och fotoredigering. Jag har haft mina konstverk och silversmycken utställda, har hållit föredrag med bildvisningar och redigerat flera filmer. Och, det häftigaste av allt, jag har deltagit som skådespelare i flera teaterföreställningar.

Jag har också haft möjlighet att resa över mer eller mindre hela världen. Det berättar jag om i mina videobloggar.

Jag har fört ett händelserikt liv och åren efter MS-diagnosen har inte på något sätt blivit mindre omväxlande. MS-en, och också åldern naturligtvis, för med sig nya begränsningar, som jag måste ta ställning till. Jag försöker hela tiden ligga steget före.

Arbetsterapeuten Raja hjälper mig med det jag behöver för att kunna ta mig fram i världen. Allt från krycka till rullstol. Med min nya eldrivna tre-hjuling kan jag cykla på kapp med mina yngsta barnbarn Theo och Sebbe och snart har jag en elmoppe, som kommer att öppna nya världar.

Att leva ett trivsamt liv med MS fordrar ett gott humör, stor initiativförmåga och massor av träning. MS-kroppen är alltid ofantlig trött. Det är en svår balansgång att få till det där med träning och trivsel i lagom doser och att inte låta tröttheten ta över. Man måste lära sig att bemästra en blandning av stillasittande sysselsättning med rörlig sysselsättning. För mycket av det ena är lika illa som det andra.

I samband med rehabiliteringen på Sommarsol i Vejbystrand hösten 2011 startade jag min blogg. Tre veckors rehabilitering är lång tid. Jag skulle få ta del av den friskvård och träning som jag så väl behöver: vattengympa, gym, simning, gåträning, stretching, yoga, massage och kanske lite pingis. Jag skulle få dela den gemenskapen med andra levnadsglada människor.
Jag ville blogga om allt jag skulle få vara med om på Sommarsol.

Nu även fortsättningsvis vill jag dela med mig av mina upplevelser i livet som MS-skadad och jag hoppas du vill följa med och låta dig inspireras av det jag skriver om längs vägen framöver.