Det är torsdag och en heldag på fjället är inplanerad. Vi samlas efter frukost klockan 10.00 utanför hotellporten. Det är 2 plusgrader och inte särskilt mycket vind. Det är en hel del pyssel för våra ledare att få in alla på olika platser. Jag får en plats bakom Anton och vi drar Kerstin i pulkan bakom. Kerstin fick en stroke för några år sedan och kan inte gå alls. Hon lyfts ner i pulkan. Vi drar iväg. Redan efter en kvart upptäcks att vår scoter har för lite bensin och att en annan scoter har för lite olja. Allas vår käre Danne åker tillbaks och hämtar. Det gör inget att vi sitter och väntar. Vi har det så trivsamt var vi än är. Lyckokänslan att vara med i gänget här högt uppe i fjällvärlden är så fantastiskt skön att inget kan få oss ur spår.

På väg i pulkan

Resan fortsätter. En liten omplacering måste till för att scotrarna skall funka bättre. Jag placeras i pulkan tillsammans med Lotta och Thomas. Jag är liten och får plats lite varstans. Det blåser lite på fjället så det känns riktigt skönt att få krypa ner i pulkan med en filt över benen.

I över en timme far vi över fjället och kommer fram först framåt tvåtiden till sjön där vi skall fiska. Två små fiskar dras upp, men Danne har fixat pytt uppe i fjällstugan alldeles i närheten. Gissa om pytten smakade bra. Ingen pytt är som Dannes……….

Nu har jag blivit bjuden på gammeldansk från fickplunta ute i solen och dessutom fyllt på med en irish caffe, så nu tänkte jag att jag skulle berätta lite snabbt om spadagen på onsdagen. Alla hade satt upp sig på listan över vad de mest önskade sig. Vi kunde välja på halvkroppsmassage, ansiktsrengöring, fotvård eller örtbad. Jag valde halvkroppsmassage och ansiktsrengöring till klockan 16. Så jag hade hela dagen för mig själv. 

På förmiddagen drog jag iväg över isen på mina fina skidor. Skidspåren var inte de bästa eftersom scotrarna hade farit fram där, men det var otroligt mysigt. Det funkar jättebra att få fram benen. När man fått upp takten går det jättebra att med hjälp av armarna och stavarna  få igång åkningen. Jag åkte ända bort till sjökanten där skogen tog vid. Där vände jag och tog samma väg tillbaka. Nu var inte kraften densamma i benen. Jag slängde mig ner och vilade på ryggsäcken en stund.

Nu återstod att ta mig uppför den branta backen upp till vägen – utan skidorna. Med hjälp av andningen som jag lärt mig på yogan så tog jag mig upp och återkom till rummet nöjd och helt utmattad. Sedan var det fantastiskt skönt att få lägga sig på massagebritsen och bli väl omhändertagen…………….

Ett digert program väntade oss. På tisdag drog vi ut på scoterutflykt. Klockan 10.00 stod vi resklara med overaller och hjälmar och varma stövlar och vantar på. Stefan hade gjort upp ett schema på hur vi skulle kunna placeras. Några fick sitta i en vagn som drogs efter scotern och några fick sitta på bönepallen bakom föraren. De som var mest vågade körde själva.

Vi har fyra stycken i gänget som inte kan gå. De lyfts upp i vagnen. Där sitter man på goa renskinn och har filtar över. Alla skall vara med, ingen får ligga kvar hemma på hotellrummet, inga hinder – bara funktionsnedsatthet.

Vi är på scotersafari. Jag sitter bakom Stefan. Långt ut i vildmarken far vi. Det blåser så routen har lagt om. Färden börjar med att en av våra mest vågade herrar drar uppför en backe och välter. Han är som en 20-åring, fast egentligen närmare 70, tror jag. Alla rusar fram och ställer scotern på rätt köl. En annan väg tar vi. Det har fallit mycket nysnö och det gör det svårare att hålla kurs. Skidorna framtill kör ibland åt ett annat håll än det man vill. Ytterligare en scoter välter, upp igen och ny fart. Hardy som har stora besvär med att hålla kroppen i styr och Roland som normalt tar sig fram i rullstol är proffsen som far i täten. Här är de kungar. De har varit här uppe i fjällvärlden och kört scoter jättemånga gånger tidigare.

Vi är framme och njuter av fjälluften. Skönt efter att ha haft scoterångorna i näsan under färden. Vi serveras en härlig chiliconcarne. Det smakar mycket bättre än alla andra concarne jag någonsin ätit tidigare. Antagligen beroende på omgivningen och hela miljön runt omkring som är så otroligt vacker……….

Efter ankomsten till Saxnäsgården blev vi hjärtligt välkomnade av de som skulle ha hand om oss under kommande vecka. Det var Martina, naprapat tillvardags, Stefan, smed, Stefan, personlig assistent, Tommy, MC-förare och Anton,som läser turism i gymnasiet. Alla har de blivit inbjudna av NHR och naturligtvis har de alla stor erfarenhet av umgänge med funktionsnedsatta människor av olika slag.

Vi fick en härlig macka och lite tid till upp-packning före middagen klockan 18. Efter middagen lyssnade vi under en timmas tid till berättelsen om hur det är att leva som same här uppe i lapplands fjällvärld. Vi fick se en mängd fantastiskt vackra bilder som visade årets alla årstider och hur sysselsättningen kan se ut för en renägarefamilj, allt från renskiljning till flyttning av renhjorden.

Sedan samlades vi för presentation. Vi fick i uppgift att berätta om våra förväntningar. Det var bra. I vanliga fall brukar man vid presentationen berätta för varandra om sjukdomen. Här fanns inga sjukdomar. Vi var totalt 13 personer. Tre var medföljande man eller hustru. Övriga var fysiskt funktionsnedsatta på ett eller annat sätt, mer eller mindre. Alla hade stora förväntningar och man såg att alla kände stor lycka över att få vara i fjällvärlden. Den fjällvärld som är så svår att få ta del av som funktionsnedsatt utan hjälp. Nu fanns hjälpen här och vi skulle få njuta som förr…………

Med flyg från Landvetter klockan 6,30 tog jag mig till Arlanda där min kära syster mötte upp. Vi skulle checka ut eftersom jag inte beställt resan med biljett som förde ända fram. SAS hade inget avtal med Next Jet och man måste därför boka på ett alldeles särskilt sätt. Med resväska och skidor drog vi iväg till nästa terminal. Där fick vi återigen checka in. Och för skidorna fick jag betala ytterligare 350:- efter att ha betalat 200:- på Arlanda. Det blir inte billiga åk i Saxnäs. Jag skulle kunna ha köpt ett par nya skidor för transportklstnaderna, men det är bekvämt att ha med sig ändå.

Flyget från Arlanda var försenat ett par timmar. Vi träffade flera som skulle till Saxnäs och hade en trivsam pratstund i cafeet. Den sista biten från Vilhelmina till Saxnäs åkte vi buss. Nu var vi framme, drygt 100 mil hemifrån. Det blåste kraftigt men var inte särskilt kallt. Härligt att vara framme………

Det blev ett omtumlande veckoslut innan avresan till Saxnäs. Träningen under veckan blandades med bokslutsarbete. På fredag  var jag på begravning. Det var otroligt sorgligt. Mina vänners son som skulle fylla 28 om bara några dagar hade gått bort. Det är nog det värsta som kan hända en människa, att ens barn går bort. Det var många tårar som fälldes under begravningsakten. Direkt efter begravningen hade jag en teaterträning. Jag har ju bara en pytteliten roll, men måste ändå vara på allerten när det blir min tur till replik. Jag beundrar verkligen de två systrarna. De har ett gediget arbete att lära in alla sin repliker.

Under fredagskvällen och lördagen fortsatte arbetet med boksluten och på lördagskvällen for vi iväg på födelsedagskalas till min son och barnbarn. Lika trevligt som alltid med god mat och spel och så naturligtvis melodifestivalsfinalen. Allas vår favorit vann.

Min syster hade ringt på lördagen och berättat att mamma hade svårt för att andas. En fantastisk vän ställde upp med att greja astmamedicin på apoteket. Men mamma var så dålig att hon under söndagen kontaktade en sjuksköterska. Det bestämdes att mamma skulle till sjukhuset p.g.a lunginflammation. Under söndagen åkte Göran och jag till lasarettet på besök och träffade mamma. Hon var jättepigg och skojade om att soppan bara var mjölk med dill och att hon aldrig brukar dricka mjölk med sked. Doktorn beslutade att mamma skulle ligga kvar där i några dagar.

Vi åkte hem och nu började äntligen tankarna på Saxnäsresan. Skidor och pjäxor skulle packas ihop, liksom varma kläder. Morgonen därpå, redan klockan 5 var vi på väg till flygplatsen. Fortsättning följer…………………

Har du dålig balans? Pröva hjorten.Idag har jag tränat Qi Gong för Gudrun Gylling, www.gudrun-gylling.se.

Hjorten, symbolen för livets återkomst, återuppståndelse, förnyelse och livskraft

Gudrun har en balans och kroppsstyrning som en dansös och försöker få oss stela gamla tanter att göra samma som hon. Det lyckas ganska bra, mest beroende på Gudruns pedagogiska förevisningar. Vi skall stå som hjorten med hög krona, med kroppen färdig till språng och ögonen spejande ut över slätten, mjuk, smidig och avspänd.

Jag är inte så säker på att vi alla känner oss särskilt varken mjuka, smidiga och absolut inte avspända. Träningen säger Gudrun, stärker muskler och senor och balanserar lever och gallblåsa. Du kan ju pröva övningen ”hjorten böjer sig ner och dricker ur bäcken” som du ser här nedan. Klicka på bilden så ser du bättre texten:

 

Qi Gong-träning enligt hjorten

Vill du ha fler exempel så hör gärna av dig till mig. Jag har alla fem djuren som ingår i Qi Gong enligt WU QIN XI = de fem djurens lek.

Måndagen blev en riktig heldag med både träning och fritidspyssel från klockan 10 på förmiddagen till 10 på kvällen.
Jag startade med träningen på Olskrokens rehab. Jag värmde upp som vanligt på cykeln i 6 minuter och cyklade 2½ km. Jag fortsatte som vanligt med redcord-träningen. Lade upp vänsterbenet i bandet och drog knäet emot mig 6 gånger. Jag vilade där emellan och gjorde samma procedur 4 gånger. Sedan växlar jag tre liknande träningssätt. Visst låter det larvigt. Det skall väl inte vara någon konst. Men jag lovar, att har man inga signaler från hjärnan till musklerna så känns det som man drar 500 kilo. Hela huvudet reagerar med:”gör inte så mot mig”. Men jag vet nu efter 14 träningstillfällen, att det ger resultat. Det är faktiskt lite lättare att lyfta vänsterbenet nu när jag går, än det var från början. Och det behövs när jag skall slänga mig ut i Saxnäs skidspår

redcord-träning

Efter ett kort besök på sopp-cafeet, där de har världens goaste fisksoppa, så bar det iväg till silversmidet. Jag håller som bäst på med att färdigställa allt som skall ställas ut och säljas framåt hösten. Så det är mycket slipande och putsande. Men det blir fint. Här kan du se några av de arbeten jag gjort helt klart

Egentillverkad armring i sterling silver 38,5 g pris:1500:-

Silverhänge med ansikte i jade 31,54 g pris: 1.300:-

Silverhänge med pauashell från Nya Zealand 27,4 g pris: 1.300:-

Men dagens pyssel var inte slut än. Jag hann precis med en turbopaus på en timma hemma i sängen innan klockan ringde och väckte mig. Lite påfyllning för magen och sedan var det dags att fara iväg till målarkursen. Det var första gången på den nya målarkursen i Vedic Art hos Alina Witwitska. Hon berättade att vi kommer att arbeta på ett helt annat sätt än vad vi gjort tidigare. Nu styr filosofin Vedic Art det vi gör. Så här första gången fick vi börja med att lära oss se och måla linjer för det som finns utanför formen. Enkelt förklarat så skulle det bli buskaget runt huset. Så här blev min målning

Vedic Art á la mig

Jag är inte så säker på att det blev så som Alina tänkt sig. Men vi skall följa vårt eget tänkande, sa hon. Och det blev en mängd snirkliga linjer hos mig. Det skall bli kul att se vad fortsättningen kommer att bära med sig. Ni får gärna följa med mig de 7 gånger varannan vecka som kursen kommer att hålla på.

Idag, för 11 år sedan, ringde jag tidigt på morgonen för att gratulera Alexandra på 5-årsdagen. Deras mormor svarade. Hon passade Alexandra för hennes mamma och pappa hade åkt till BB. Det var bråttom. Alldeles, alldeles för tidigt. Mormor berättade att jag blivit farmor till en liten kille som vägde bara 985 gram. Jag gick med tårarna rinnande utför kinderna in till Göran och berättade jag blivit farmor till  en pojke, stor som ett mjölkpaket. Han låg i kuvös men allt verkade ha gått bra så här långt. Å vad jag tyckte synd om min son och hans gulliga fru. Vi fick komma upp och hälsa på efter några dagar. Jag glömmer det  aldrig. Att slungas mellan glädje över den lilla babyn som var född och sorgen över att se honom ligga där i kuvösen med alla slangar var omvälvande.

Tiden gick. Det blev en glad och bestämd, numera lugn men tuff fotbollsspelare som inte ger sig i första taget. Fotboll är det bästa som finns, men naturligtvis också alla spel. Det finns nog inte så många som slår honom i alla de datorspel som han håller på med.

Spel, Spel. På besök hos farmors mor o far

Vi försökte att få igång det stora musikintresset, men tog nog i lite för mycket. Gitarren var aningen för stor liksom våra ambitioner. Det är inte helt fel att låta barnen gå före i sina intressen innan föräldrar och farmor tar vid. Men vem vet, kanske blir det en ny Andrés Segovia en dag.

Med nyfådda gitarren

GRATTIS på 11-årsdagen SEBBE!!!!!!!!!!!!!!!! (en dag för sent)

och GRATTIS på 16-årsdagen ALEXANDRA, värdens mysigaste tjej

Så här skrev en kompis i mail till mig:

Hej!
Vill önska en trevlig vecka i Saxnäs. Hoppas det blir härligt vår-vinterväder det är ju så gott att vara ute då.
Har också kollat dom resorna men aldrig kommit till skott. Visserligen har jag nog varit mest inne på höstresorna. Tänker på det praktiska t.ex om du fått på alla kläder plus scooteroverall och ska ut på fjället, har man otur så kommer man någon kilometer och sen är man kissnödig!!!!!! Av och på igen och det tar ju tid i sån mundering!!
Men som sagt dom sjunger ju ” Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen” och Gunde Svans uttryck ” ingenting är omöjligt” tänker man så funkar det säkert hur bra som helst.

-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-

Jag förstår precis vad hon menar. Det där med inkontinens kan bli ett stort problem. Jag har någon slags spärr när det gäller att tänka klart före jag hoppar på olika saker, har jag märkt. Det för med sig att jag ställs inför problemlösningar som inte alltid är så enkla att lösa. Undrar hur jag skall lösa detta. Jag minns inte att det var något problem förra gången jag var där uppe. Men det var det säkert.

Utedass i Saxnäs fjällvärld 2010

Det är ju så, att så gott som alla vi MS-are har inkontinensbesvär. MS-skov har gjort att nervtrådarna har slutat få signaler om att blåsan är full så muskulaturen har  lagt av.  Vi klarar inte att hålla oss när vi blir kissenödiga. Plötsligt kommer det bara. Och med plötsligt menar jag verkligen plötsligt.

Men jag har märkt att om jag tar det piano och sitter och väntar en stund så brukar det lugna ner sig. Då kan jag ibland resa mig upp utan att det kommer eller att det bara kommer lite. Men det är ofta inte läge att säga till omgivningen att jag behöver vänta på att kisseriet lugnar ner sig. De förstår inte vad jag menar. Kanske är det säkrast att skaffa modell SUPER. Jag har nu Extra men det räcker nog inte i fjällen.

Allt på plats efter toabesöket

Tack Rose-Marie för din förvarning. Jag skall genast ringa till ONE-MED som har hand om inkontinensprodukterna. Kanske kan de hinna att leverera innan jag reser.