Ett digert program väntade oss. På tisdag drog vi ut på scoterutflykt. Klockan 10.00 stod vi resklara med overaller och hjälmar och varma stövlar och vantar på. Stefan hade gjort upp ett schema på hur vi skulle kunna placeras. Några fick sitta i en vagn som drogs efter scotern och några fick sitta på bönepallen bakom föraren. De som var mest vågade körde själva.

Vi har fyra stycken i gänget som inte kan gå. De lyfts upp i vagnen. Där sitter man på goa renskinn och har filtar över. Alla skall vara med, ingen får ligga kvar hemma på hotellrummet, inga hinder – bara funktionsnedsatthet.

Vi är på scotersafari. Jag sitter bakom Stefan. Långt ut i vildmarken far vi. Det blåser så routen har lagt om. Färden börjar med att en av våra mest vågade herrar drar uppför en backe och välter. Han är som en 20-åring, fast egentligen närmare 70, tror jag. Alla rusar fram och ställer scotern på rätt köl. En annan väg tar vi. Det har fallit mycket nysnö och det gör det svårare att hålla kurs. Skidorna framtill kör ibland åt ett annat håll än det man vill. Ytterligare en scoter välter, upp igen och ny fart. Hardy som har stora besvär med att hålla kroppen i styr och Roland som normalt tar sig fram i rullstol är proffsen som far i täten. Här är de kungar. De har varit här uppe i fjällvärlden och kört scoter jättemånga gånger tidigare.

Vi är framme och njuter av fjälluften. Skönt efter att ha haft scoterångorna i näsan under färden. Vi serveras en härlig chiliconcarne. Det smakar mycket bättre än alla andra concarne jag någonsin ätit tidigare. Antagligen beroende på omgivningen och hela miljön runt omkring som är så otroligt vacker……….