En dag mellan träningarna nere i Vejbystrand satte jag på TVn. Jag var trött och ville bara vila en stund. Då dök ett program om Olof Röhlander upp. Han är mental livscoach. Det var en fantastisk historia om en som envist kämpade sig fram till något som ingen trodde att han skulle kunna fixa. Han var inte särskilt bra på att inspirera och entusiasmera människor. Med god hjälp och idog träning lyckades han och är nu stor inom detta. Jag vill gärna dela med mig av hans entusiasm.
När jag kom hem till helgen tog jag fram hans hemsida och fann en himla massa bra råd. Så här skriver han:

Nu är det dags att ladda upp igen inför höstens nya utmaningar. Här får du tio enkla sätt att öka din mentala styrka:
1. Fysisk träning. När du känner dig i fysisk form så orkar du automatiskt mer, när du orkar mer blir du mer tålig för mentala utmaningar
2. Anta nya utmaningar. Önska inte att saker blir enklare-önska att du blir ännu bättre att klara av dem
3. Påminn dig om allt du tidigare lyckats med. Just när du upplevde dem kanske du kände att du aldrig skulle klara det, men två år senare hade du klarat det och mycket mer
4. Börja med det du kan och öka svårighetsgraden. Mellanstadieläraren tipsade ofta om att börja skrivningarna  med att svara på de frågor jag är säkrast på först. ”Genom att klara dem så växer du och kan sen ge dig på de svårare frågorna”. Gör likadant, ge dig på något enkelt så att du kommer igång – sen kommer självförtroendet och du kan ge dig på de tuffare uppgifterna.
5. Vänta inte på inspiration. Det är genom att börja oavsett inre motstånd som gör att känslan sedan kommer. Har du sagt att du skall göra någonting – stå för det och gör det oavsett hur det känns. Varje gång du gör det du sagt så ökar ditt självförtroende och också din mentala styrka.
6. Ändra ditt ordval. Från hot till utmaning, misslyckande till utveckling, nackdel till fördel och frustrerad till fascinerad. Ta bort uttryck som jag kan inte och det går inte. Använd ord som ger dig energi och inte begränsar dig. Säg inte omöjligt om framtiden – vi vet ju inte vad som är möjligt i framtiden.
7. Släpp negativa tankar. Träna på att acceptera det du inte kan göra något åt och hitta den rätta inställningen och metoderna för att rätta till det som går att gör något åt. Negativa reaktioner skapar hinder för möjliga lösningar.
8. Sluta nedvärdera dig själv. Genom att våga säga vad du är bra på och minska ner på pratet om vad du inte kan, så kommer du att märka att du faktiskt växer med uppgiften. Det finns ingen anledning att säga vad du inte kan i onödan. Om det ändå behövs, säg: ”Det har jag inte kunnat tidigare” eller ”Jag har haft svårt för det där fram tills i dag”.
9. Skapa återhämtningsstationer. En av de viktigaste komponenterna i mental styrka ligger i att snabbt kunna återhämta sig efter motgångar. Om du redan håller på att vacklar så behövs det inte någon större vindpust för att du skall falla omkull. Se därför till att du får tid för återhämtning varje dag. För vissa handlar det om att träna med avslappningsprogram, andra gillar att läsa en bok, att vila en stund eller ta en promenad. Vad ger dig återhämtning?
10. Hitta fördelar. Det går att hitta en mening med allt som sker. ”Vad finns det för positivt med det här?” är ett sätt att hitta de positiva aspekterna i allt som händer. Vad som än händer idag så se det som en träning i att hitta dolda fördelar.

Du kan säkert hitta mera av Olof Fröhlander på www.upphopp.se

Äntligen har jag kommit igång efter veckorna i Vejbystrand och målarkursen i Gerlesborg och alla födelsedagskalas. Det var segt. Men visst var det väntat. Jag får alltid ”bakrus”

Födelsedagsblommor

efter att ha gjort så där mycket. Jag fick en bok av min käre man som Alice Munro, nobelpristagaren, har skrivit. Jag är ingen skönlitteraturläsare. Ofta tycker jag det är bortkastad tid att läsa om blommande trädgårdar eller kärlekshistorier. Men så får man inte säga antar jag. Det är väl som att svära i kyrkan. Munros noveller handlar om kvinnor som står i centrum. Just den bok jag läser, Kärlek Vänskap Hat, berättar om drömmar och ambitioner, om kärlek och otrohet och om det pris kvinnor får betala för att leva livet på sina egna villkor. Jo visst

Alice Munro

är det lite småmysigt och visst kan man få sig en tankeställare. En del kan jag känna igen från mina egna erfarenheter. Dumheter som rullas upp eller misstag som jag gjort. Men jag har ett sådant trivsamt liv nu med så mycket roligt så jag har nog ingen lust att tänka tillbaka på allt jobbigt som jag haft bakåt i livet. Men jag skall läsa ut boken. Det gjorde jag inte alltid förr. Jag läste massor av böcker men sällan hela. Först tog jag de första 10-20 sidorna. Hade inte någon intressant handling uppenbarat sig så hoppade jag snabbt in i mitten och snabbläste lika många sidor där. Verkade handlingen jätteintressant och var bra skriven så började jag om från början. Det är alldeles för många böcker med massor av sidor som känns som utfyllnad. Många sidor är bara beskrivningar av oväsentligheter. Då går jag vidare till slutet och läser de sista sidorna. Det där med skönlitteratur är väl som vin skulle jag tro. Man behöver inte gilla allt bara för att det är vin heller. Jag fick ”Den motvillige monarken” i födelsedagspresent. Den läste jag ut

Chockdoktrinen av Naomi Klein

för att kunna bilda mig en uppfattning om vad man skrivit om kungen och för att kunna bedöma vad som diskuteras och vad som skrivits i tidningarna. Jag tyckte det var en riktig sladderbok. Den var fylld med intervjuer som skrivits ned ordagrant. Det var riktigt tjatigt att läsa vad brudarna sagt och om festfixarnas kalas och vilka gäster de hade bjudit in. Och så var det mycket om nazismen, både om kungens och drottningens gamla släktingar. Varför dra upp det i en bok om ”den motvillige monarken”, som väl är tänkt att handla om vår nuvarande kung. Dyngspridare, tycker jag.

Däremot plöjde jag mig igenom ”Chockdoktrinen” av Naomi Klein. Den borde alla läsa. Den handlar om allt som skett i pengarnas nedsmutsade värld. Jag kom fram till att kapitalism och kommunism ligger i samma säng. För vanligt folk är de båda lika illa. Jag önskar vi kunde skruva tillbaks tiden sådär cirka 50 år. Allt det materiella vi har nu är bara luft. Kanske blir vi lyckligare av det, men vad händer när vi en dag dimper ner. Jag blir mörkrädd när jag tänker på hur det gick för islänningarna.
Men usch så tunga trista tankar jag kommit in på nu. Ibland drar funderingarna iväg med mig när jag skriver och det jag tänkt skriva om från början blir något helt annat. Så var det nu. Nu får jag nog ta mig an lite handträning. Jo, jag måste ju berätta för er att jag gjort äppeljuice på alla äpplena som fanns kvar på trädet. Fem stycken jättefina flaskor fylldes med äppeljuice. Utan socker naturligtvis.