Visst är jag på G. Men det är mycké nu. När jag hittar på projekt som skall genomföras så är det super kul först, men själva genomförandet kräver. Är man som jag helt slut i kroppen redan efter att ha läst tidningen, ätit frukost, duschat och klätt på mig, så blir

Frustrerad mås, egen akrylmålning

genomförandet förbaskat jobbigt. Då är det bra att ha en omgivning som inte kräver. Som i stället kan ge bra service. Frukosten stod framställd som vanligt. Men nu har jag tröttnat på ostknäckebröd, kaffe, ägg och hemmagjord äppeljuice. Och det funkar inte riktigt här hemma som på restaurang. Duger inte det som står framme så får man fixa det själv. Det går liksom inte bara att beställa annat. Så det blev att ta fram havregrynen och fixa gröten i mikron. På med de djupfrysta blåbären och havtornsbären och så in i mikron en minut till. Så skulle apelsinen skalas och delas i bitar. Jag känner att jag missat handträningen, som Heddan gör varje dag. Det är jättetungt med vänsterhanden. Så var det duschandet. Bostadsanpassningsbeslutet kom häromdagen. Så nu skall vi få handtag i badrummet som jag kan hålla mig i. Det skall bli skönt. Då behöver jag inte vara så himla orolig för att ramla. Om lårbenshalsen ryker så skulle det vara katastrof. Ingen träning och inga projekt. Hur skulle det då gå med vernissagen på söndag. Den skulle gå åt pepparn. Nu är den förbannade vintern här. Alla kläder som skall av och på är superjobbigt när orken tryter. En MS-trött kropp är inte som andra kroppar.

Raven – egen akrylmålning

Den är många många fler kilon tyngre. Att lyfta vänsterbenet för att få på byxorna måste göras så som man gör med en döing. Man får sitta ner och lägga upp vänsterbenet över det andra och trä på byxorna. Allt är tungt – ALLTID.

Men vad tusan. Här kan man inte sitta och gräva ner sig. Efter en stunds skrivande kommer lusten tillbaks. Jag tänker på allt roligt som skall fixas. Nu är humöret på väg tillbaks.

Idag skall jag iväg till ett företag som heter Move and Walk. De skall lära mig att gå ordentligt. När jag går för mycket nu så får jag så ont. Jag fixar det dåliga gåendet på andra sätt och använder fel muskler. Jag måste lära om. Idag skall de kolla hur jag skulle kunna träna för att komma till rätta med det. Sedan skall jag söka bidrag hos rehabiliteringsenheten. Träningen kostar 16.000:- och det är mycket pengar. Vi får väl se om det godkänns av landstinget.