Jag hörde på radion härom dagen att en reporter tyckte att det bara var grått runt omkring oss nu för tiden.

bild från sängkanten

Jag tycker ändå att SVT fått ett riktigt fint hus nere vid älvstranden nu, så de kan ju inte behöva klaga. Är det någon mer som saknar färger så vill jag, som älskar himlabilder visa några från min värld hemma i Torslanda och jag hoppas att reportern också tar del av mina bilder. Du kan titta på bilderna i större format om du bara klickar på bilden

norrsken i Torslanda

nej, det är inte Torslandaskolan som brinner

utsikt från altanfönstret där hemma

eldflammande himmelsvägnorrsken i Torslanda

Igår var jag på nytt besök hos Sophie.  www.jadepoints.se. Det var den fjärde gången jag fick akupunktur. Jag tycker det verkar som om hon lyckas få bukt med nervryckningarna. De kommer bara lite varje natt och försvinner efter några korta stretchrörelser. Hon säger att nerverna och musklerna har klumpat ihop sig. Hon använder de orden ”klumpat ihop sig” men är inte helt säker på att det är den rätta översättningen från kinesiskan. Hon måste få igång hela systemet med nerver och muskler säger hon. De skall röra sig fritt och ha rätt balans som Yin och Yang.

yin och yang

Och så skall jag se till att nerverna har det varmt. Jag skall helst ta ett varmt bad på kvällen innan jag lägger mig och naturligtvis ha långkalsongerna på, både på dagen och på natten.

min egentillverkade blomma

I natt sov jag gott hela natten – helt fantastiskt. Jag tror hon lyckas att ta bort nervryckningarna, men jag vågar inte ropa hej ännu. Efter 7 års ryckningar och efter att ha provat fyra olika sorters piller från Sahlgrenska, utskrivna av den etablerade eliten, så kan jag, uppväxt med skolmedicinen sedan barnsben,  inte riktigt ta till mig sådant hokuspokus som akupunktur och kranio sakral terapi. Kanske skall vi västerlänningar börja tänka om? Vad tycker alla ni andra?

Vi bjöd in ett helt gäng vid invigningen av verandan eller orangeriet som Göran helst vill kalla det. Alla växterna hade kommit på plats

nya verandan

och biljardbordet och fikaplatsen. Vi invigde med god 3-rätters på hemodlade rödbetor med getost och baconströssel, viltgryta på rådjur och älg och blåbärspannacotta till efterrätt. Det blev ett perfekt energitillskott till de arbetsuppgifter som väntade senare på kvällen. Alla, om två och två fick i uppgift att måla ett konstverk. Stora protester bröt ut från flera – det kan vi inte. Men vi tog Alina Witwitzkas intuitiva målningsinstruktioner till hjälp. Uppgiften var att måla en katt, en bil, ett hus, en båt, fågel, människa, blomma och ett träd. Med liv och lust tog de sig an arbetet

Britta och Stickan i full gång med att färdigställa sitt konstverk

Vi använde oss av pastellkritor som kan förstärkas med vatten eller akrylfärg. Så här fantastiskt blev det

konstverk från invigningen

Efteråt analyserade vi konstverken med lantpaté och rödvin som tilltugg.
Så nu är orangeriet eller verandan ordentligt invigd.

Vet du vad Kranio Sakral terapi är? Det visste inte jag heller och frågan är om jag förstår ens nu. Jag känner mig som ett stort frågetecken efter gårdagens behandling. Det är den andra behandlingen jag fått och jag är lika fundersam fortfarande. Jag kommer in i tysta lokaler, jag tar av mig ytterkläderna och efter en stund lägger jag mig på rygg på en brits med alla kläder på. De två bröderna Tranberg skall utföra den 4-händiga Kranio Sakrala terapin för att som de tror kunna få ordning på mina nerver i vänster ben som inte vill vara stilla. Den ene brodern Christer träffar jag för första gången. Han frågar bl.a. hur det känns efter förra gången när jag var här en månad tidigare och jag svarar att det är ingen skillnad.

egentillverkat smycke "

Nu börjar behandlingen. Christer sitter på en stol vid min huvudända, håller sina båda händer bakom och vid sidorna av huvudet. Jag känner knappt att han vidrör. Efter en stund kommer Jörgen, den andre brodern, och sätter sig vid sidan av britsen. Han stoppar in sina händer under bäckenet i några minuter och ändrar sedan läge, bara lite och efter hand ännu lite högre upp under axeln. Så sitter de och så ligger jag under en lång stund, kanske en dryg halvtimma. Sedan säger Jörgen att nu har de gått igenom hela kroppen ordentligt så jag kan resa mig upp. Jag är jättegäspig och känner mig tung i huvudet. Han förklarar att  han inte är säker, men att han nog skulle behöva lite mera tid för att se om de verkligen kan hjälpa mig. Jag får en ny tid om en månad. Jag betalar mina 800:- och går.

egentillverkat smycke  ”mitt Afrika”

 Efteråt är jag fortfarande trött och huvudet vill inte ge med sig. Det är nu en ny dag och jag är lika trött och huvudet vill helst vila. Kan det vara den KranioSakrala terapin?
Jag håller på med så mycket märkvärdigheter nu. Det är KranioSakral terapi, Akupunktur och Qigong som kompletteras av Intuitiv målning.
Det enda jag vill är att bli av med nervryckningarna i vänsterbenet och att kunna lära mig en teknik för kunna måla enklare. Jag förstår att Rom inte byggdes på en dag men visst är det irriterande att allt skall behöva ta så lång tid. Nu är ju verandan klar och väntar på att jag skall ta ut staffliet. Vi skall ha invigning av verandan i morgon lördag. Sedan är det väl bara att börja träna. Någon Chagall blir jag väl inte utan träning misstänker jag. Och hur det går med mina nerver i vänsterbenet återstår att se. Häng gärna med i utvecklingen!

Ni har väl inte missat att gå in på Videobloggarna och titta på mina kortfilmer. Jag försöker beta av den ena efter den andra, men det tar så vansinnigt mycket tid. Men tid har vi ju, vi pensionärer och det är en fantastiskt rolig sysselsättning. Att förminska en film från ett par timmar till 3 minuter kan ta upp emot ett par veckor. Man orkar inte sitta och hålla på med det mer än några timmar då och då. Det är ett gediget pyssel med mycket smådetaljer som skall komma på plats. Det besvärligaste är att välja bort. Känslomässigt vill man ha kvar en mängd filmsnuttar, men det får man lägga åt sidan. Allt för tittarnas skull. Den långa filmen har Göran och jag kvar här för oss själva. Den är ingen annan som orkar se utan att somna i soffan. Det unnar jag er inte att behöva stå ut med. Håll till godo med småsnuttandet.

Vet du vad inkontinens är? Så bra för dig att du inte vet det, för då slipper du allt besvär med vad inkontinens innebär. Det är gräsligt. Så här står det om urininkontinens på Vårdguidens hemsida:
”Neurogen blåsstörning
Vid neurogen inkontinens kan det läcka urin när som helst oavsett om du rör på dig eller är stilla. Det kan vara en liten mängd urin eller en större som kommer. Besvären kan variera från att man ofta blir kissnödig till att man blir tvingande kissnödig och inte kan hålla sig tills man kommer in på toaletten.”
Toaletterna finns alltid för långt bort. Ibland måste jag åka tillbaka hem för att jag kissat ner mig. Jag har ringt till vårdcentralen idag för att få större storlek på inkontinensskyddet/bindorna. Det blev liksom lite för mycket för mig idag. Först var jag på silversmidet på förmiddagen. På toalettdörren hängde en lapp där det stod: avloppet ur funktion – använd inte toaletten. Jag tänkte när jag drack kaffet, som en av deltagarna haft med sig, att det här går nog åt pepparn. Och det gjorde det. Jag åkte hem med Maggan och så långt gick det bra, men sedan när jag skulle gå ur bilen här hemma var det kört. Det gick inte att hålla igen, så byxorna fick bytas. Efter lunchen åkte jag till Bauhaus för att köpa stenplattor till verandan. Gissa om det är kul att jättekissenödig stå och diskutera med en mycket hjälpsam man om hur många stenplattor som behövdes och hur de skulle sättas fast. Betonggolvet skulle tvättas först och så behövdes fix och en spade. Jag hade lite svårt att koncentrera mig för jag tänkte mest på var närmaste toalett fanns. Han hjälpte mig att lägga allt på en vagn, som blev så tung så jag fick verkligen ta i för att dra den till kassorna. Gissa om det går att hålla sig när man tar i för kung och fosterland för att först baxa fram vagnen till kassan och sedan lyfta alla stenplattorna in i bagaget i bilen. Så skall vagnen ställas på plats och tiokronan tas ur och tillbaka till bilen. Det gick inte för mig heller. Ytterligare ett par byxor hamnade i tvättkorgen. Åtskilliga gånger har jag parkerat bilen bakom någonstans och öppnat både bak- och framdörren som skydd så ingen skall se mig och satt mig där emellan och tankat ur och åtskilliga gånger har jag gömt mig bakom buskage. Det värsta jag varit med om var när jag var tvungen att kissa i blöjan och byta den i en provhytt. Då gäller det att ha en platspåse i handväskan. Jag tänker på alla damer i Japan som alltid har med sig en anpassad plastburk. Där är trångt och köerna i bilen kan ta timmar. Så har jag det också. Det är alltid för lite tid och det blir alltid för bråttom. Toaletterna är alldeles för få i Göteborg och kostar alltid pengar. Vem går alltid med femmor  i fickan – det gör jag. PUH! Finns det botemedel för att få signalsystemet att funka som det ska? Berätta det för mig!!!!!

Hon stod mig nära. Vi var på väg att bli svägerskor. Hon blev min sons gudmor. Vi hade syintresset som vårt gemensamma intresse. Vi sydde supergranna festblåsor och satte upp håret i FarahDiba-frisyr. Så kom andra vägar emellan. Hon flyttade hem till Götet, tillbaks till sin stora kärlek. Jag sydde hennes brudklänning. Efter flera år flyttade även jag till Göteborg. Det var 1974. De gav mig husrum på soffan i några veckor och skaffade sedan en lägenhet till mig i Gamlestan. Vi kom närmare varandra igen. Vi umgicks inte men visste var vi hade varandra under alla år. Talade med varandra i telefon då och då. Långa samtal på över timmar ibland. Alltför sällan känner jag nu.  Hon fick hjärnhinneinflammation och fick en pacemaker inopererad. Det gick flera år och våra stora barn fick också barn. Så kom bröstcancern. Den tog hårt. Biverkningarna ville inte försvinna. 3 år gick och så upptäcktes metastaser i hjärnan. Jag förstod aldrig att det var så illa. Jag kunde inte läsa hennes ord så. Hon var alltid så frejdig, så krass i sitt uttryckssätt. Inget jämrande. Allt framfördes fyllt med humor. Hon kunde till och med berätta om sina biverkningar på ett så roligt sätt att jag aldrig förstod hennes sorg. Hon älskade sitt jobb som lågstadielärare och talade till oss vuxna på det lättsamma sättet som hon säkert också använde i skolan. Så kom telefonsamtalet jag inte villa ha. Hennes man berättade att hon gått bort. Jag hade inte ringt på ett tag. Jag är så dålig på att ringa. Det gör ont att inte kunna ställa det till rätta. Nu kan hon inte svara mera. Jag blir inte trött i armen av att hålla luren vid våra långa telefonsamtal längre. Hon hade inte ont när hon dog. Hon frågade om den lilla hundvalpen, som hon gett sin man i present i augusti när han fyllde 65, hade vunnit något pris. Strax därefter gick hon bort. Jag fick en pytteliten jättefin ängel förra julen som hon virkat. Hon virkade jättemycket små figurer trots att känseln i hennes fingrar var nästan borta. Ängeln skall jag leta fram och hänga längst fram. Det är inte kul när ens jämngamla går bort.

Ja det blev för mycket firande – som vanligt. Men det är det värt. När man har MS vill man ofta så mycket mer än vad kroppen klarar av. Jo det gäller väl många, men det är nåt särskilt när man har MS. Man tar liksom slut alldeles för tidigt.
Sönerna med familjer kom hem på söndag och så Görans syster och hennes man. Det blev 10 pers + oss två = 12. Jordärtskocka till förrätt, som Göran fixade, hjortgryta med potatismos och glass med blåbär, jordgubbar och havtornsbär till efterrätt som jag grejade i ordning. Och så skulle det fixas lite fint och dukas med bästa servisen

Bordet är dukat

Måndag morgon skulle jag iväg och träffa Raija, arbetsterapeuten som skall hjälpa mig att få en moppe. Därefter iväg till akupunktören och sedan hem och sova hela eftermiddagen. För efter akupunktur blir man jättetrött. På tisdagsförmiddagen var det Qigong och på kvällen ny dukning för ett nytt firande på den riktiga födelsedagen. Med ny soppa och ny gryta och ännu en glassefterrätt. Där gick gränsen. Jag fick hoppa över silversmidet på onsdag förmiddag och sov i tre timmar i stället. På eftermiddagen kom Görans dotter med fantastiskt fina lilla Emma, 2 veckor gammal med en jättefin blomsterbukett. Förkylningen kom som på beställning. Det var bara att vänta in kroppen genom att vila de stunder som var oplanerade. Vattengympan i morse fick stryka på foten, tyvärr, den som jag gillar så himla mycket. Men målarkursen kunde jag inte svika.
Vi fick häftiga övningsuppgifter av Alina idag. Vi fick enligt hennes order rita med kolkrita på 10 sekunder en hund, en katt, ett träd o.s.v. Efter att ha placerat allt på bladet, som var stort den här gången, skulle vi färglägga. Det blev väl ungefär som när vi var små tyckte vi

snabbmålningen i intuitiv målningskonst

Alina under efteramalysen

Det var förbaskat kul även om vi nog inte tyckte det blev så himla bra. Hon ville ha oss till att inte vara så kritiska utan måla inifrån intuitivt som hon kallar det.
Tja förkylningen är väl förhoppningsvis på väg bort nu hoppas jag. Det gäller att ta det lugnt emellan varven och vila ordentligt. Konstigt det där med att man alltid får ”bakrus” efter att ha haft roligt. Då menar jag inte vanligt bakrus, utan sån´t som vi MS-sjuka får efter att ansträngt oss mer än vad kroppen egentligen önskar. Men jag tycker det är värt ett bakrus lite då och då. Tiden har jag ju – som pensionär nu när jag fyllt 65.

Födelsedagsfirandet är nästan över nu. Så många gratulationer har jag väl aldrig fått tidigare. Det är kul att få gratulationer. Tänk en arbetskompis från 60-talet som jag jobbade ihop med på polisen i Strömstad hörde av sig. Visst är facebook fantastiskt ändå. En blomma vill jag ge alla som inte hade möjlighet att komma och hälsa påJag får liksom aldrig nog av höstfärger. Våren kan slänga sig i väggen. Det är det här häftiga jag gillar. Alla knallfärger

Amerikansk blåbärsbuske

Nyponros

och nyponrosen som vi har som häck runt vår trädgård där mängder med fåglar får sin mat inför den långa färden söderut.Visst kan man väl glädjas åt hösten. Även om det är mörkt och grått emellanåt så blir man desto lyckligare de dagar då hela himlen är klarblå och de oranga färgerna framstår så fantastiskt vackert. Ge er ut och se allt vackert i naturen just under min årstid

Jag har just återkommit från Qigongträningen. Vi följer tranans rörelser och har just påbörjat tigerns. Nästa gång sa Gudrun att vi skulle börja med björnens rörelser. Jag sitter och fikar vid köksbordet och ser alla dessa hundägare knalla förbi på hälsans väg som leder förbi vår trädgård. Det är synd om hundarna. Inte får de röra sig så som vi lär av Gudrun. Vi fäktar med armarna bakåt och utåt och har fullt sjå med att hålla balansen. Här finns inga gränser för våra rörelser, mer än att Gudrun är noga med att vi skall försöka följa hennes rörelser så gott vi kan

Tigern är smidig, rörlig och snabb, stimulerar lungorna och andningen säger Gudrun

Ja det är synd om hundarna. Jag ser dessa kraftfulla gubbar som skickats ut av sina fruar på promenad för att rasta den lilla söta vofsingen. För det är faktiskt mest män som är ute och går. När de nått pensionsåldern så stannar fruarna hellre hemma och fixar maten. Fördomsfullt, tja, det är så det ser ut här utanför. Visst är det bra att hundarna skall hållas i band. I alla fall för mig som är rädd fortfarande, trots att det är drygt 30 år sedan jag blev biten av en schäfer i magen. Men det är bedrövligt för hundarna. Jag kom att tänka på rodeon som Göran och jag besökte i Cody förra sommaren.

Ingen kalv men bra reklambild för Rodeon tyckte de

De släppte ut kalvarna som sprang iväg över fältet. Så kom cowboys ridande och svingade sitt lasso. När lassot hamnade runt kalvens hals rycktes kalven ner på marken och cowboyen hoppade snabbt ur sadeln och band kalvens ben. Allt skedde på tid och tävlingen vanns av den som gjorde detta snabbast. Det var många kalvars halsar som gjorde ont den kvällen och alla andra kvällar också. För tävlingarna var populära tillställningar. Jag ser dagligen hur hundkoppel dras i och rycks i. Jag skulle vilja skicka alla hundägare till Cody för att även de skulle kunna få sig en tankeställare. Hur säger man till folk att de inte skall skaffa hund, på ett sätt som de uppfattar som allvarligt och inte taskigt. Jag vill ju bara hundarna väl. Själv tar jag min promenad med rullatorn i nyanskaffade skostöd numera, som håller upp min droppfot Det funkar faktiskt ganska bra. Jag blir inte så trött och får inte så ont i vänster nacke nu, eftersom jag inte behöver lyfta upp benet så högt som jag måste när foten hänger ner.