En vän gick bort

Hon stod mig nära. Vi var på väg att bli svägerskor. Hon blev min sons gudmor. Vi hade syintresset som vårt gemensamma intresse. Vi sydde supergranna festblåsor och satte upp håret i FarahDiba-frisyr. Så kom andra vägar emellan. Hon flyttade hem till Götet, tillbaks till sin stora kärlek. Jag sydde hennes brudklänning. Efter flera år flyttade även jag till Göteborg. Det var 1974. De gav mig husrum på soffan i några veckor och skaffade sedan en lägenhet till mig i Gamlestan. Vi kom närmare varandra igen. Vi umgicks inte men visste var vi hade varandra under alla år. Talade med varandra i telefon då och då. Långa samtal på över timmar ibland. Alltför sällan känner jag nu.  Hon fick hjärnhinneinflammation och fick en pacemaker inopererad. Det gick flera år och våra stora barn fick också barn. Så kom bröstcancern. Den tog hårt. Biverkningarna ville inte försvinna. 3 år gick och så upptäcktes metastaser i hjärnan. Jag förstod aldrig att det var så illa. Jag kunde inte läsa hennes ord så. Hon var alltid så frejdig, så krass i sitt uttryckssätt. Inget jämrande. Allt framfördes fyllt med humor. Hon kunde till och med berätta om sina biverkningar på ett så roligt sätt att jag aldrig förstod hennes sorg. Hon älskade sitt jobb som lågstadielärare och talade till oss vuxna på det lättsamma sättet som hon säkert också använde i skolan. Så kom telefonsamtalet jag inte villa ha. Hennes man berättade att hon gått bort. Jag hade inte ringt på ett tag. Jag är så dålig på att ringa. Det gör ont att inte kunna ställa det till rätta. Nu kan hon inte svara mera. Jag blir inte trött i armen av att hålla luren vid våra långa telefonsamtal längre. Hon hade inte ont när hon dog. Hon frågade om den lilla hundvalpen, som hon gett sin man i present i augusti när han fyllde 65, hade vunnit något pris. Strax därefter gick hon bort. Jag fick en pytteliten jättefin ängel förra julen som hon virkat. Hon virkade jättemycket små figurer trots att känseln i hennes fingrar var nästan borta. Ängeln skall jag leta fram och hänga längst fram. Det är inte kul när ens jämngamla går bort.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.