När jag går ut i verandan på morgonen och ser alla tygerna och slipsarna och de fina kapporna och väskorna, som hänger där så gott som helt färdigsydda nu, ger det sådan jätteenergi. Det känns som att jag riktigt längtar till jobbet varje dag.

I provningstagen

Det hjälper mig att komma upp på morgonen och att få meningsfull sysselsättning. Jag gillar verkligen det vi lyckas göra. Det blir så himla fint. Jag känner glädjen i kroppen när jag tar på mig kappan, när jag skall prova att längden är ok och att den sitter bra. Arbetet med att sy hjälper mig att träna mina fingrar. Bara att sätta fast de små nålarna i tyget är en stor prestation. Jag har superdålig känsel i fingrarna och känner nästan inte alls att jag håller i nålen. Efter hand tränas styrkan och koncentrationen av att hålla i de pyttesmå nålarna och att knäppa knapparna.

De sista provningarna är de viktigaste

Koordinationen tränas också. Många ms-skadade har besvär med den. Jag har märkt att jag ibland har svårt att få den att funka. Koordinationen är viktig. Det är förmågan att samordna kroppsrörelser i förhållande till varandra och till omgivningen. Jag är alltid ute i god tid numera. Är jag inte det så blir jag hispig. Jag springer omkring  och blir alldeles vimsig och får lätt för att ramla omkull. Här arbetar vi i vår egen takt efter våra egna möjligheter. Det är bara det färdiga jobbet som styr vad som skall göras och målet är att visa upp alla

Arbetsträning med handsömnad i solen

väskorna och kapporna på utställningen den 13 och 14 september i Kulturhuset Vingen i Amhult i Torslanda. Vår ambition är att kunna få klara 15 kappor och några fler väskor tills dess. Jag får sådan glädje och entusiasm av arbetet att jag gärna sitter och syr in på småtimmarna. Nu är det ju ljust till sent på kvällen och i verandan lyser solen in länge.

Jag var å återbesök hos botox-doktorn idag. Han ville veta hur jag hade det med mina ben efter sprutorna jag fick för närmare sex veckor sedan. Jag berättade för honom att sprutan i högerbenet i det närmaste hade hjälpt helt. Det var det ben som jag nästan inte hade någon spasticitet alls i och som jag bara fick en spruta i. Vänsterbenet var det värre med. Jag väcks fortfarande alla nätter. Oftast är jag uppe och trampar på min cross-trainer. Är jag jättetrött så börjar jag med att stretcha genom att ligga på rygg och dra fötterna upp under ändan och lyfta ändan uppåt. Det blir som bakåtbrygga. Då anstränger jag de tre stora musklerna i baken. Det brukar ge verkan. Efter att jag räknat jättelångsamt till hundra lägger jag mig ner och hoppas att spasticiteten gått över. Nu efter botoxsprutorna brukar det gå över, men inte alltid. Då är det cross-trainern som gäller. Jag tycker att spasticiteten lugnat sig efter botoxen. Ibland kan jag sova ända fram till klockan fem på morgonen. Det är en stor lycka.
Däremot tycker jag nog att jag blivit svagare i benen nu med botox. Det var väntat och det hade doktorn också sagt. Men det är alltid svårt att inrätta sig i det innan det händer. Jag tycker också balansen blivit mycket sämre. Jag antar att det hänger ihop. I takt med att jag blir svagare så mister jag också styrkan att hålla mig upprätt. Så jag går. Var vardag tidigt på morgonen går jag en kvart med mina fina pumpstavar och varje kväll. Förut gick jag en halvtimma. Det klarar jag inte längre, så därför delar jag upp det i två kvartar. 
Doktor Löfving sa att det är bra att jag tränar för att inte svagheten skall ta över och jag hamnar i rullstol alltför snart. Han rekommenderade mig att ta kontakt med en sjukgymnast som är bra på neurologiska sjukdomar. Jag får så ont i höger sida när jag går. Jag överbelastar högersidan eftersom vänstersidan är så svag. Det är det sjukgymnasten måste hjälpa till med.
Jag älskar verkligen allt ljuset och önskar att jag alltid klarade mig utan sömn. Tyvärr är det ju inte så. Grannarna skulle nog tycka att jag är en underlig figur om jag plötsligt började gåträna på nätterna utomhus. Ibland brukar jag stå ute vid vår fina rosenrabatt och lyssna till ljudet klockan fem på morgonen när solen skiner. Det är fantastiskt tyst. Inte ens fåglarna har börjat att kvittra. Jag känner dofterna och jag känner lyckan i hela kroppen. Allt är så himla fint nu. Det gäller att suga in det, att tänka in det, att se till att det stannar i minnet. Vi behöver sådana minnen för att stå ut med våra långa mörka vintrar. Midsommartid, det är en underbar tid.

”Jag skall åka till Paris”, sa hon och packade sin väska och gav sig iväg. Vi ser henne när hon far iväg bort under Älvsborgsbron med sin permobil. Å vad jag önskar att den föreställningen blir skriven.

Hans Sjöberg

Eller rättare sagt: å vad jag önskar att den resan blir av. Då skall jag också vara med. Vi skall åka med permobil till Paris.

Föreställningen ”Alla har fel” slutade så”: Jag skall åka till Paris. Föreställningen där allt var möjligt. Att regissera ett gäng med så otroligt olika fysiska förutsättningar kräver sin regissör. Det klarade Hans med glans. Föreställningarna var fullbokade, men jag hade verkligen önskat att alla kunde se. Den är för bra för att hamna i malpåsen. Att se att ett skådespel kan funka med ungdomar som inte kan tala, inte kan se och inte kan stå eller gå, det är nyttigt. Att innehållet dessutom med både humor och allvar pekar på begränsningar i dessa människors vardag är tankeväckare som alla borde få ta del av.
I tidningen MS handlar artikeln om Hans ”Med kreativiteten som drivkraft”. Han säger också där att MS är en pusselbit till i livet.Jag förstår precis vad han menar. Men pusselbiten måste användas på rätt sätt för att den skall passa in. Hans gör det. Och jag också tycker jag. Men det är inget enkelt pusslande. Man får hitta de rätta vägarna. De vägar man klarar av. Men jag tror nog att vi skulle kunna fixa den där resan till Paris också. Om vi väljer rätta vägar.

Som en mört, snabbt upp ur sängen. Jag läste att Håkan Hellström hade skrivit om sina fans på sin facebooksida. Då kom jag på att det där var nog en grej för mig, jag måste

facebook.se

skaffa en facebooksida för Jeanmari. Jag är inte bra på facebook, så är det någon här i närheten som har lust att hjälpa mig så är jag jättetacksam. Jag gick i alla fall in och letade och provade mig fram. Det blev stopp. Så ringde en god vän. Hon vägledde mig en bit på vägen. Det blev en facebooksida och jag har skickat ut inbjudningar till alla mina vänner. PUH, det är svårt det där med marknadsföring. Jag vill ju att så många som möjligt skall komma på vår visning den 13 och 14 september. Ja jag vet att jag är ute i god tid, men alla har mycket för sig jämt så det är svårt att locka till något nytt. Men vi jobbar på. Jag lovar, det skall bli många flera kappor och många fler väskor innan september. Någon semester blir det inte tal om. Men vi kommer att sitta i mammas kuvös i Strömstad i två veckor. Det behövs lite omväxling så här i sommartider. Dessutom jobbar vi bara fyra timmar per dag, så eftermiddagarna blir tid för bad.

Jag vaknade i morse pigg och fylld av ny energi. Det var inte alls så att jag sovit hela natten. Det gör jag aldrig. Därför måste jag gå till sängs tidigt. Redan vid halv tio är det dags. Eftersom jag börjar jobba klockan nio måste jag vara fit for fight och utsövd framåt åtta-tiden. Det är en himla massa timmar som jag tillbringar i sängen. Men jag brukar trösta mig med att det är superbra planeringstid. Ibland går jag upp och tittar på kappan som jag håller på med att sy. Det är inte gjort i en handvändning att få till tygbitar som passar in. Färg och mönster på tyget måste stämma överens. Inget får ta över, det måste vara balans. Det har jag lärt mig i målningen och det gäller även här. Vi provar tygbitarna. Vi sätter fast dem med nålar och sitter och filosoferar över det vi ser. För mörkt? För mycket färg? För mycket eller för lite? Det blir många diskussioner innan vi känner oss klara med hur kappan skall se ut. Men så himla kul. Hur trött jag än känner mig så har jag alltid ork till att fundera över kapp-projektet. I helgen tog jag med allt vi sytt till Strömstad för fotografering. En hemsida skall ställas i ordning och också en facebooksida. Adressetiketterna som skall sys fast i produkterna har vi fått och nästa steg är visitkorten. Det är inte så lite som skall grejas. Vi behöver fler sömmerskor, så jag har varskott arbetsförmedlingen. Till utställningen den 13 och 14 september skall ytterligare tio kappor och många fler jackor och väskor vara klara. Vi har hela sommaren på oss så det skall nog bli bra.

Jag vaknar och känner mig pigg och lycklig på morgnarna numera. Ja, det är inte riktigt så att jag sover hela nätterna ännu, men en större del än förut.

Kappa under arbete

Jag vill nog tro att doktor Löfving lyckats med sina botoxsprutor, men riktigt säker är jag inte ännu. Han sa att sprutorna får full verkan efter ca 14 dagar och nu är det ganska precis 14 dagar sedan jag var hos honom och fick sprutorna. Spasticiteten är inte helt borta, men de är svagare och håller inte på lika länge. Oftast räcker det med att jag stretchar och vrider mig runt i olika ställningar under en dryg kvart eller så och om inte det hjälper så går jag upp och trampar på min cross-trainer. Jag räknar till hundra nedtramp med vänsterbenet och sedan går jag och lägger mig och hoppas att det är lugnt. Jag blir alltid lika lycklig när jag efter några minuter känner att det fortfarande är lugnt i benet. Jag somnar snabbt och numera sover jag ända tills morgonen. Det är knappt jag vågar berätta detta. Ta i trä… I morgon kanske jag vaknar efter en bedrövlig natt igen. Men jag har lärt mig att leva i nuet och att känna mig lycklig över stunderna som finns just nu.

Kappor och väskor växer fram

Jag vaknade och gick genast ut i verandan för att kolla hur kappan blev som jag hängde upp igår kväll. Blev det bra färger eller skall någon bytas ut? Det är lika spännande varje gång att se hur kapporna växer fram. Det är som att måla. Man vet aldrig vart man hamnar.

Jag fortsatte ut i trädgården med min kamera. Jag älskar maj månad. Allt blommar nu.

Vallmo

Snöbollsbusken i full blom

NN skrev 2014-05-05:
Hej Britt Marie..jag undrar hur du mår idag, såg din hemsida om tysabri..tog du det?..hur blev det sen??Mvh NN _____________________________________________________________
From: Britt Marie Monday, May 5, 2014
Hej  NN
Nej, jag har aldrig använt Tysabri. Läste du hela mitt inlägg-det är långt? Där förklarar jag att Tyrabri är en bromsmedicin som inte fanns då jag var nysjuk. Efter vad jag vet så används bromsmedicinerna främst eller kanske bara av nysjuka. Vi ”gamlingar har redan fått ärr som sitter där de sitter och kan inte tas bort med några mediciner alls. De bromsmediciner som jag provade då jag var nysjuk hade alltför många biverkningar så jag provade bara under några få veckor. Jag blev yr och vilsen, influensasjuk och supertrött. Jag jobbade då och ville inte vara sjuk p.g.a biverkningar, så jag slängde bromsmedicinen åt pepparn. Jag chansade och jag måste säga att det gick vägen. De blev ovän med mig på Sahlgrenska. Det var knivigt. Jag kämpade ganska tappert där under ett par tre år. Jag provade mig fram med allt möjligt. Det var nog en bra terapi.
Nu så här 20 år efteråt mår jag jättebra. Jag har vant mig vid att inte kunna springa, dansa och åka skidor. Jag har valt helt andra sysselsättningar som är minst lika roliga. Inte behöver man göra samma saker hela livet. Det kan vara bra att man blir ifrågasatt av något/någon utomstående. Ex. att man blir uppsagd från jobbet, sjuk eller kanske bara tröttnar på vardagen. Jag blev sjuk och var tvungen att lägga ner min revisionsbyrå. Då gäller det att hitta nya vägar. Jag har lyckats med det tycker jag. Livet är kul trots begränsningarna. Du är välkommen att höra av dig eller att fortsätta läsa min blogg, som jag nu skrivit i över två år. Där berättar jag nästan alla dagar om allt kul jag gör. Må så gott. Med vänliga hälsningar Britt Marie
—————————————————————————————–
NN skrev 2014-05-06:
Hej Britt-Marie..du kom en ängel med ditt svar, precis vad jag behövde för jag känner ingen direkt med MS o prata med..men precis som jag jag vill ej ha medel men blev till sist nu för 4 veckor sedan påtvingad tysabri (som jag sagt nej till förr)som gjort mig så sjuk att jag inte orkar nåt, orkar knappt gå, så som jag gjorde förr. Är jämt yrslig, ostadig, ena ögat helt suddigt, ser inget, nacken helt stel, båda händerna som bedövade av is och ont i magen så konstigt när jag äter blir jag svettig..??…jag är helt slut…min dumma märkvärdiga dr på sjukhuset skiter i mig..nu ville han ej sjukskriva mig mer heller o säger dessa symtom är ej tysabri alls fast de kom dagen efter med huvudvärk o helt slut..det är visst från tysabri..helt utmattad av allt bråk med dem, jag vill aldrig dit igen jag vill bli ren från detta gift medel fort försöker gå för o bli av med det ur kroppen o dricka mkt..jag var bara trött förr o kunde gå o läsa o jobba o har haft ms i 15 år men nu. så sjuk har jag aldrig vart…är hemma från jobbet utan sjukskrivning nu..orkar ej börja med nåt men måste väl..tusen tack för svar, jag är sååå tacksam Britt-Marie..jag sökte på tysabribiverkning google då kom du..jag skall kolla in i din blogg snart ..ååhh….jag som vill bli som förr o ha hund igen..mkt ledsen NN
_________________________________________________________________

Sent: Wednesday, May 7, 2014
Hej NN
Jag förstår inte riktigt varför du får Tysabri bromsmedicin nu efter att ha haft MS i 15 år. Visar din MS-sjukdom tecken på aktiviteter som doktorn tycker skall bromsas? Jag hade många skov men de avtog efter några år och nu hoppas jag att de inte kommer mera. För mig hjälper inga bromsmediciner. Jag har kommit in i sekundärprogressiva stadiet och då finns inga mediciner. Men jag vill heller inga ha. Utöver Fampyran som jag tar för att få styrka att träna för bättre gång och balans. Fampyran ger mig inga biverkningar och jag är glad och pigg så gott som alla dagar. Med vänliga hälsningar Britt Marie
_____________________________________________________

NN skrev 2014-05-08:
Hej och  tack för svar..ja jag vet ej varför han var såå envis sade jag måste ta den och se nu vad som hänt, han bara skiter i mig…inte hört ett dugg o skulle ju jobba sedan i måndags och fick gå till annan läkare här för intyg..puh..som sagt jag går inte dit igen utan försöker nu bli som vanlig..ännu yrslig o ser inget på ögat o båda händer som lama…blä…ingen människa kan jobba så här. men det tycker han fast han förstört mig..han är helt förvirrad, han trodde jag slutat med avonex för 2 år sedan när det är 8 år sen och skrivit i min journal jag gjort MRI för tre månader sen, när det är 1 år sedan..inte fick jag det utlåtandet heller utan fick ringa till sjukhuset o få dem direkt hem och de förklara lite prickar o annat..usch…har du hört nån som har tagit tysabri hur har det vart för dem?? Sånt hysch hysch runt detta medel men jag vet ju folk har dött..precis innan jag gick kasta de till mig en lapp o ha i väskan…där det står att det kan leda till döden..va…usch..känner mig mycket ledsen nu, ingen  hjälp av dem, han har aldrig vart på min sida om man säger så…mvh NN
_________________________________________________________________

Sent: Wednesday, May 21, 2014
Hej NN
Hur mår du idag. Det var en förfärlig berättelse du gav mig om hur du mår. Det har gått några dagar sedan sist. Det är kort tid i din situation men har du kommit någon vart framåt? Med vänliga hälsningar Britt Marie _________________________________________________________

NN skrev 2014-05-22:
Hej tack för mail…ooh va kul…jag kan ej jobba för jag ser inget men gick till jobbet o berätta för dem och de är ju chockade oxå…jag tycker att jag börjar bli vanlig igen men nyss kom jag hem från affären o är helt slut, värmen tar kål på mig oxå men jag skall i alla fall få opererat ögat, jippi…jag vill ej vara så sjuk o går ändå, hoppas det vänder nu..och inget har jag hört och inte nog med det de piller som jag ville ha Tecfidera blev godkända helt i fredags, va…kunde jag ej fått vänta på dem..va???uuuuh..äter nyttig mat…blir sååå slut i bland måste vila sedan ok..skriv igen om du vill…..annars hör jag av mig hur det går…mvh NN
_____________________________________________________________________

Hej NN
Usch jag lider med dig. Det är inget kul att vara så. Jag håller med om
värmen. Min ms gör att jag inte alls klarar värmen. Jag blir som en deg
i hela kroppen. Jag jobbar fyra timmar på förmiddagen, sedan är jag helt
slut.
Men vad är det med din syn? Hänger den ihop med ms?
Texfidera har jag aldrig hört talas om. Det är väl en bromsmedicin? Får
du bromsmedicin när du haft ms i 15 år? Min ms har somnat in så jag får
nog inga mer skov nu snart 20 år efter diagnos, tror jag. Det är ingen
som talat med mig om bromsmediciner de senaste 10 åren.
Vad gör du utan syn? Kan du göra något roligt? Det är superviktigt att
försöka hålla humöret uppe annars tar ms´en kål på dig helt. Du måste
vara stark för att klara allt detta. Mvh Britt Marie _________________________________________________________________

Från NN 2014.05.23
Hej Britt Marie
min ms doktor sade det var synnervs-inflammation, men ögondoktorn sade, att det är det inte. Det är som starrbeläggning som kom av tysabrichocken…uuh, skall få bort det. Det andra ögat skall oxå tas sedan. Tur, det för det är som dimma nu. Jag gick till jobbet o lämna papper. Helt slut. Det är väl 25 grader redan o jag kokar upp. Tur jag har som får vara hemma nu när jag knappt ser folk ute..usch jag väntar på att all tysabri skall gå ur kroppen. Tecfidera är nya piller som är gjorda av nåt salt som hjälper mot många sjukdomar. Folk i hela världen tar dessa och nyss blev de klara här i Sverige och jag ville ju ha dem men gubben skulle promt få mig till det andra giftet…ja vet jag har ju haft ms i 15 år o mer säkert. Jag har hört att den stannar av vid 50 års ålder och jag är 55 …jag har ej tagit broms sedan 8 år tillbaka. Hemska långa sprutor som gjorde mig sjukare..Jag slutade själv o blev frisk, levt som i en bubbla..bläää…Jag tror kroppen kan läka sig själv om den får vara i fred från stress..mitt jobb tog kål på mig jag minns det som idag, Jag kände på mitt rum med alla protokoll o papper, att detta går ej..o sedan så fick jag ansiktsförlamning som de trodde var stroke..uuh..men jag läkte bra..jag har vart jätteledsen men har börjat känna mig bättre o gladare igen..mest sur för att doktorn ej ringt ännu ej brytt sig ej frågat hur det gått? Jag har vart helt ensam förutom Du, tack för det..jag har skickat efter böcker från USA om hur man läker sig från ms. En heter Ann Boroch, mycket snäll dam som till och med svarade på mitt mail personligen, och en som heter Terry Wahl, mycket intressant bok oxå. Kolla på internet så finns de båda..jag läser o handlar mat, hahha..jaa jag vill bli vanlig igen och jobba o så ville jag ha en hund igen..puh…som sagt jag tycker att yrseln inte är såå farlig mer, men ögonen är värst nu, ser ju knappt vilka jag träffar ute…fingrarna gör jag gympa med varje dag..kanske det lossnar i hjärnan….det står i böckerna att kokosfett är mycket bra för ms-hjärnan så det äter jag varje morgon, uuh…som en geleklump men tar en matsked direkt..haha..ja vi får se hur det går nu..får väl skaffa ny ms doktor någonstans men behöver man en? de är ju onödiga och min doktor som inte ens har något minne..usch..Mvh NN

Jag fick meddelande från Göteborgs konstskola att jag kommit in som reserv nummer två. Jag skall få besked den 1 september. ”Kommit in” stod det i brevet. Vad betyder det tro? Inte har jag väl kommit in om det bara är reserv. Då fordras det väl att några skall avstå sina platser, efter vad jag förstår. Och det är väl synd. Jag skall nog meddela att jag inte kan.
Jag var iväg och hämtade mina inlämnade målningar på Domens konstskola igår.

Långt bort akryl 100×100 Pris: 4.000:-

Jag hade inte kommit in på Domens. Det var inte alls vemodigt. Jag kände nog snarast lättnad. Ibland är det skönt att andra beslutar för en. Det kan bli för mycket och för svårt. Man vill så himla mycket och jag vill verkligen satsa på vår sömnad nu. Fem väskor är klara och snart tre kappor. Jag hämtade de upptryckta målningarna igår och de ligger och väntar på att bli isydda. Det är tio stycken så vi har att göra ett tag.
Nu har vi trappat upp arbetsträningen till tre dagar i veckan, under juni skall vi upp i fyra dagar i veckan. Under hela juli och fram till utställningen på Vingen i september skall vi jobba alla fem dagarna i veckan. Alla dagar i fyra timmar per dag. Allt enligt Arbetsförmedlingens reglemente för arbetsträning för att få A-kassa.  Som arbetsgivare får jag 250:-/vecka.

Målningarna är upptryckta

Det är inte mycket, men heller inte det viktigaste. Jag är jätteglad över att få en diskussionspartner i jobbet. Hur kul vore det att sitta och fantisera alldeles själv. Inte alls.
Idag har jag varit inne hos Knapp-Carlsson och beställt uppsyning av etiketterna som skall sitta bak i nacken på kapporna. Vi har funderat länge över vad projektet skall heta och nu äntligen har vi bestämt oss. Vänta skall ni få se i morgon.

Så skönt, jag är på G igen. Inga biverkningar som gör mig trött eller yr eller sjuk på något annat sätt, av alla de sätt som biverkningarna gör med en.

Målningarna är upptryckta

Jag startade dagen med att åka till Mölndal för att hämta trycken av målningarna som vi skall sy in på ryggen på kapporna. Arbetsförmedlingen gav oss klart besked igår om att arbetsträningen kunde få fortsätta ända till och med utställningen den 13 september. Nu fick vi ny gnista. Nu har vi ett fastställt mål att jobba oss fram emot. Då är det skönt att veta att kroppen är med en.
Jag fortsatte min utflykt till doktor Löfving. Han gav mig botoxsprutor i vänsterbenet. Sprutorna hade hämtats ut från Apoteket för drygt 2 tusen spänn. Det första besöket då jag undersöktes och vi diskuterade läget kostade 1.500 och samma kostade besöket idag. Det är super-

Omsorterad pillerburk

supermycket pengar, men om jag får sova på nätterna är det guld värt. Nu har jag i alla fall högkostnadsskyddet max 2.200:- för mediciner fyllt. Jag skall tillbaks till doktor Löfving igen om 14 dagar, så visst då ryker väl 1.500 kronor igen efter vad jag förstår. Och sedan skall jag få mera sprutor och skall på besök igen och besöken ingår inte i högkostnadsskyddet. Det gäller att välja här i livet vad som är värt sitt pris och inte. PUH! Det är inte så lätta beslut när man inte har en alltför välfylld plånbok.

På promenad med pumpstavarna

Jag kommer att skriva framöver om hur det fortskrider med spasticiteten och om botoxen hjälper. Jag berättade för doktor Löfving om Fampyran. Han tyckte den medicinen var skräp. Det sa han redan när jag var där första gången och nu när jag berättade om hur det blev i söndags, när jag tog ett Fampyrapiller för att bli pigg, så log han bekräftande. Jag har också ringt till homeopat Beckerdal och frågat vad han föreslår att jag skall göra med min trötthet. Nu har jag sorterat om pillrena i pillerburken. Ingen yrsel och inga biverkningar, så nu är jag ok för att ta mig en runda med mina fina pumpstavar igen.

Nu är jag fit for fight igen efter gårdagens pärs av biverkningarna från Fampyran. Strax efter klockan åtta i morse bar det iväg till arbetsförmedlingen för diskussioner om fortsatt arbetsträning. Ja det gällde inte mig utan min sömmerskepartner.

Imorgon blir den första kappan klar

Jag blev glad över att hon får fortsätta ett tag till. I första hand fram till utställningen i kulturhuset Vingen i Amhult den 13 september. Och kanske kan det bli förlängt. Jag hoppas verkligen på det, för projektet vi håller på med är inget litet projekt. Kanske lever jag i det blå, som tror att jag skall ro iland ett sömnadsprojekt och sälja kappor, jackor och väskor som vi syr bl.a  av pappas slipsar och mammas vävtyger. Jo visst kompletterar vi med nyinköpta tyger också men det är kul att använda framför allt pappas slipsar. Med fem barn som gav skjortor och slipsar i julklapp, i födelsedags-

Pappas slipsar

present och farsdag under nästan alla år så blev det till sist ett stort lager. Nu hänger alla slipsarna här och vi plockar efterhand och pusslar ihop dem med olika tyger.
Jag hade med mig en väska till Arbetsförmedlingen för att visa vad vi höll på med och passade också på att fråga om de hade några arbetslösa sömmerskor som behövde arbetstränas. Hon förde in uppgifterna om mitt aktiebolag. Kanske kan vi få fler arbetskamrater. Vi kommer att sälja med hjälp av en hemsida som är under konstruktion och när beställningarna rasar in under vintern, då gäller det att vara beredd. Eller så får vi själva gå omkring med många kappor. Men vi har himla kul och det hjälper bättre än alla mediciner i världen.