Plötsligt väcktes jag ur min törnrosasömn. Jag glömmer bort att jag har MS. Jag har bara funktionsnedsättningar och ingen MS-sjukdom. Jag ser mig inte som sjuk när jag inte klarar vissa saker. Som en härlig långpromenad, som julstädning eller som folk säger: jag skall bara sticka in till stan och fixa några klappar, som … Tja, vad är det mer som jag inte kan? Nu har jag haft MS i så många år att jag knappt kan komma på vad det är som jag inte kan. Jag har anpassat mig till min värld och tycker att jag kan allt. Det där som jag inte kan har försvunnit ur mitt medvetande. Jag tänker inte på det längre. Jo, jag kan inte åka utför på skidor. Det saknar jag supermycket. Jag tror det är det enda jag verkligen saknar och som jag känner mig ledsen över att inte kunna göra. Allt annat kan jag göra.

Jag vaknade som sagt upp ur min törnrosasömn. Igår kväll såg jag på Bonde söker fru. Där fanns en bonde som fått MS. Han hade fått diagnosen alldeles nyligen. Han var mitt i livet, nygift och fått småbarn. De berättade att de levde med MS-ens alla begränsningar och att varje dag var olik den andra beroende på hur bonden mådde. Det var upp ena dagen och ner den andra.
Jag hade glömt att det var så. Jag minns det knappt. Men visst, när jag tänker efter så var det nog så. De första åren med alla skoven var helt hopplösa och sedan när jag blev försöksdjur inom sjukvården och tog bromsmediciner med sprutor varje dag, då var det mycket så. Då var jag virrig och sänkt. Jag blev ovän med doktorn när jag skrev brev om att jag kände mig behandlad som ett fyllo när jag fick gå på den där linjen för att visa min obalans och när han skulle kolla om ögonen hängde med och jag fick peka på näsan och följa fingret med blicken. Det är många år sedan nu.

Jag försökte gå in på nätet för att kolla vad andra skriver i sina bloggar och om sin MS. Men jag fattar inte hur man hittar andras bloggar. Kanske kan någon hjälpa mig med det. Jag kommer till www.msliv.se,  http://www.msliv.se/downloads/omkarleken.mov och liknande sidor. Där kan man läsa om hur viktigt det är att upprätthålla sin uthållighet och om hur man kan förbättra humöret. Men det kan jag ju redan. Jag vill läsa om hur andra som lever med MS har det i sin vardag. Jag vill ha nya länkar som kan inspirera och visa vägen till ett bra liv, där inte sjukdomen tar över.
En kompis till mig sa, att du är kanske för mycket. För mycket är inte heller bra. Då kanske man sänker andra. De som inte klarar. Men om jag inte hade haft kraften och all envisa, så hade jag med all säkerhet suttit i rullstol idag. Jag målade tavlor som terapi, med motiv om att en kroppsbyggare inte heller kunde dansa som en älva. Jag skulle lära mig att acceptera min situation. Den tiden är passerad nu. Idag tänker jag annorlunda.

En kroppsbyggare kan inte heller dansa som en älva

Jag är inte så rädd för min framtid utan lever mer i nuet med det jag kan. Jag finner inspiration av de som kämpar i motvind. Jag har tidigare skrivit om en tjej som bestiger berg och en som springer maraton – mot alla odds. Jag känner stor lycka när jag hittar nya muskler som vaknar till liv vid min träning. Plötsligt kan jag lite till.