Redan nu känns det som om det lackar mot sitt slut. Ja jag menar året. Höstterminen med alla engagemang är på väg att avslutas. Feldenkraiss-träningen var sista gången i tisdags och yogan avslutades i torsdags, målarkursen och silversmidet avslutas i nästa vecka. Utställningen av mina målningar och silversmyckena skall plockas ner på onsdag. Det känns lite vemodigt, men himla skönt. Jag hittade på så himla mycket efter sommaren. Jag var fylld med energi och allt var jättekul. Jag längtade efter att få bra rutiner och ett fast arbetsschema att följa. PUH, nu känner jag mig riktigt sliten. Men det funkade. Jag klarade av att genomföra allt jag planerat, plus lite till. Det där med vernissagen hade jag inte planerat. Det kom lite plötsligt.

Egen målning ”Kapplöpningen”

Men nu har jag fått blodad tand. Nu kommer jag att fortsätta att nysta på det spåret. Jag har redan fått en förfrågan från Tuve bibliotek att göra samma utställning, hålla samma föredrag och visa samma bildspel. Det skall bli spännande. Men jag skall nog lägga ner lite mer tid på föredraget. Där kommer det inte att fokuseras lika mycket på målningarna och smyckena, utan mer på min livssituation. Dessutom har Euforia blivit såld. Euforia, som var flaggskeppet vid VSA-utställningen.

Affischen för utställningen på VSA

Jag ligger redan i startgropen inför vårens planering. Träningen kommer jag att fortsätta med. Men var? Hemma? Kanske. Men jag behöver komma utanför hemmets väggar. Jag behöver träffa människor som ger mig energi. Och de finns i träningslokaler eller i hantverkslokaler. Under de närmaste 4 veckorna måste jag ha planerat färdigt vårschemat. Nu skall jag bara ta det lugnt med dagliga rullatorpromenader och mycket funderande och känna efter vad jag tycker är värt att satsa på och vad jag tycker är roligast. Visst är livet himla kul – eller hur? Känn efter du också – och fundera över hur du skall finna din egen lyckokänsla.