Nu börjar det dra ihop sig. Ingen rast och ingen ro. Efter tre veckors träning på Sommarsol och hemkomst igår var det inte lätt att starta om igen. I morgon efter frukost åker jag till Gerlesborg. Jag skall gå på målarkurs i fem dagar på Gerlesborgsskolan Bohuslän strax utanför Hamburgsund. Kursen heter ”Fånga ljuset” och Lars Holm är vår lärare. Jag beställde den direkt efter förra gången jag var på Gerlesborgsskolan. Vissa kurser är svårt att få plats på och därför var jag ute i god tid. Jag visste inte då att jag skulle till Vejbystrand på träning i tre veckor strax före. Det känns lite körigt att packa om så här snabbt, men nu är jag klar.

Min första abstrakta målning

Alla målargrejer är nerpackade i en resväska och alla kläder, toalettsaker och lakan och handdukar ligger i en annan. Incheckningen är klockan 12.00. Jag skall vara där i god tid så jag får en bra plats vid fönstret. Det är skönt att ha varit där tidigare. Då vet man hur psalmerna går. Första gången jag var där på kurs fick jag lära mig vad abstrakt stod för. Det var en kraftfull läxa som vände upp och ner på hela mig. Att abstrakt kunde vara så bra och så kul. Det hade jag ingen aning om. Jag blev stormförtjust och fortsatte så i flera år. Men efter hand gled jag över till lite mindre abstrakt. Jag ville ha det lite mera föreställande. Men bara lite. Det har blivit en resa som inte stannat än. Det känns jättespännande att få se var jag strandar efter den här kursen. Det där med att fånga ljuset har jag alltid tyckt varit så svårt. Jag kommer att visa mina alster efter hand, som vanligt.

Hemma igen. Det är jättemysigt att vara hemma igen.

Samling vid pumpen

Det blev inte så mycket skrivet i Vejbystrand. Programmet var fullt. Alla dagar. Från morgon till kväll. Visst hade jag kunnat trycka in ett inlägg på bloggen lite då och då men det kändes lite krystat. Jag har svårt för att skriva bara för att jag måste. Och när huvudet är fullt av intryck från allt som händer under dagen då är det bäst att bara följa med. Att ha så många människor runt sig hela dagarna kräver ork. Det finns inget utrymme för egna tankar då. Men nu är jag hemma igen och tänker på allt som hänt under tre hela veckor.

Morgympa på Sommarsol

Jag visste att jag skulle få det trevligt. Rose-Marie och Tommy fanns ju där. Jag tänker på orden jag fick till svar från Anki Pilups på Rehabiliteringsenheten på Sahlgrenska: ”det har jag aldrig hört”. Hon sa det efter att jag bett på mina bara knän att få komma till Sommarsol just under de där tre veckorna, därför att jag kände två som jag hade träffat där förra gången för två år sedan och de skulle vara där nu igen. Det var snällt av henne att inte höra, men bedrövligt att hon måste låtsas att inte ha hört. Jag träffade flera på Sommarsol som inte ingick i någon grupp och inte kände någon där. De sa att de hade det tråkigt. Jag kände igen det från 2002, då jag var ensammast i hela världen där.

Veckans drinkar

Det var vanliga sociala människor som saknade sällskap och samvaron med andra. På Sommarsol har alla TV på rummen. Efter middagen, som serveras från klockan halv sex, så försvinner alla in på sina rum så här års. Det mörknar tidigt nu. Vad gör alla inne på sina rum från klockan sju till sovdags om inte att titta på TV. Det blir långa och ensamma kvällar. Men jag tyckte ofta, att efter all träning var det skönt att vara för sig själv. Jag hade med min stickning och en hel hög med olästa tidningar. Jag hinner sällan läsa alla tidningar när jag är hemma. Nu hade jag bestämt mig för att slänga dem efter hand som de blev lästa. Jag lyckades inte riktigt. Det blev några vin & whisky-kvällar, en teaterkväll då vi själva läste rollerna enligt manus, gåträning i må-bra-rummet, ett rum fullt utrustat med gym-maskiner, och så åkte jag hem alla helger

Kö i baren

Avslutningskvällen satt vi i MS-gruppen samlade. Det var jättekul att höra vad alla andra pysslade med i sin vardag. Den som tror att vi ”MS-människor” eller snarare vi människor som råkar ha MS, är tråkmånsar, så är det helt fel. En släktforskar, en målar bl.a tomtar, en läser en massa böcker, en dricker viner, en målar som jag och en annan syr och hade gått på samma målarkurs i VedicArt på Öland som jag och en arbetar fortfarande. Vid sidan av allt detta så är vardagen naturligtvis fylld av träning. Träning för att behålla de funktioner som fortfarande funkar och träning för att hålla uppe humöret och för att få balans i livet.

Arbetsterapeuten och alla andra på Sommarsol avtackas

Den sista dagen samlades alla före lunch. Vi skulle ge våra utlåtanden om vistelsen på Sommarsol. Jag tror att alla liksom jag var nöjda. Vår grupp har haft det jättetrivsamt tillsammans. Emellan all gruppträning och individuell träning, så satt vi ofta länge vid matbordet och pratade. Samtalsämnena tog aldrig slut och var alltid intressanta och roliga. Vi tackade arbetsterapeuten Lisbeth och bad henne hälsa till alla de andra på Sommarsol. Vi hoppas att vi kan ses där igen. Om bara fler kan säga som Anki Pilups sa: ”det där har jag inte hört”, när vi berättar att vi känner andra som kommer till Sommarsol just när vi vill komma dit. Det sociala är också jätteviktigt.