Fredag morgon och min frukost består av havregrynsgröt med äppelmos och en grapefrukt skuren i småbitar och lättmjölk. Jag känner mig väldigt osäker om vad jag skall ta från frukostbuffén. Jag minns en gång för två år sedan då Ida kom och gav mig bakläxa på i princip allt jag tagit till mig. Det var fel ost, det var fel bröd, det var keso och det blev för mycket kalorier tillsammans med ägget och allt det andra jag tagit till mig. Nu skall jag verkligen ta mig an det där med vikten under de tre veckorna som jag har Ida nära till hands. Jag vägdes in hos doktor Ågren och vågen visade 54,4 med kläder och skor som han drog av och då bestämde han sig för att det blev 53 kilo. Jag är bara 152 cm lång och det syns redan efter ett kilo upp om jag blivit rund. Och jag vill inte vara rund. Än mindre tjock. Så här gäller det att hålla i.
Jag läser i min bok från Viktcoachen Katarina Holm Johansson att man kan äta 325 kilokalorier till frukost, till mellanmålen 125 kcal och lunch och middag 400 kcal vardera. Jag skall fråga Ida om det är rätt antal kcal för mig eller om jag, som är så liten och kan träna så lite m.h.t min begränsade rörlighet, skall äta färre kcal per dag. Sedan skall jag läsa in vad jag kan äta till varje mål och bara välja det som Katarina Holm Johansson säger.
Bara havregrynsgröten med mos och grape och mjölk, som jag åt till frukosten uppgick till nära 325 kcal enligt boken. Fast jag tog inga solrosfrön. I solrosfrön och nötter finns det jättemycket kalorier. Kanske kunde jag tagit ett ägg då i stället. Ägget, lärde jag mig förra gången på Sommarsol, innehåller 80 kcal. Ja, det här blir ingen lätt match men om jag inte tar itu med min vikt nu så är det nog kört för lång tid framöver. Det skall bli jätteintressant att se vad vågen visar hos doktor Ågren efter tre veckor på sommarsol.
Dagen fortsatte med massage klockan 9. Det var helt fantastiskt skönt. Visst gör det ont när den stela kroppen skall mjukas upp, men det är skönt ont.
Klockan 10 började handträningen för hela MS-gruppen med arbetsterapeuten Lisbeth. Heddan som satt framför mig hade tränat alla dagar sedan hon var på Sommarsol för två år sedan. Det syntes tydligt. Hon kunde verkligen knåda degen. Vi andra kämpade på utan någon större framgång. Att köra fingrarna framåt i degen är nästan på gränsen till outhärdligt. Jag minns för två år sedan då jag tränade handmusklerna hos Lisbeth. Orken tog slut och tårarna rann utför mina kinder. Den här gången var jag mer förberedd på att jag inte skulle klara det. Så när orken tog slut den här gången, så gav det bara kraftiga gäspningar. Jag blev jättetrött. Jag skall ta med mig min egen lera ner till Sommarsol. Den har legat oanvänd under vardagsrumsbordet i en skål i två år nu. Jag fick mig en kraftig tankeställare när jag såg vad Heddan hade åstadkommit med sin idoga träning. Det är vanligt hos MS-skadade att dessa nerver blockeras av ärr på myelinskidorna och att signalerna från hjärnan inte går fram till handen. Det gör att musklerna i handen inte blir använda.
Klockan 11 var det vattengympa. Det är en helt fantastiskt bra träning. Bara vattnet som motstånd. Men det är inte bara. Vattnet är jättetungt när man skall snurra armarna snabbt under ytan.
Så är det lunch. Jag fick en godare pizzasallad till förrätt än tidigare. Den hade blandats ut med riven morot och blomkål. Och till huvudrätt bars en hel gratängskål in med rotfrukter och köttfärssås. Det var precis så gott som jag hade önskat. Nu kanske jag inte skall klaga på lågkalorimaten ändå.
Efter lunchen hade jag en liten lucka, som jag snabbt fyllde ut med att beställa ansiktsmassage. Sedan avslutades dagen med träning hos sjukgymnasten Birgit och sittande Qigong.
Dagarna blir verkligen aldrig tråkiga. Det är stor omväxling mellan myspys och hård träning. Jag har ett digert program, men det är bara för att jag vill ha det så. Flera av de andra har stora pauser och går ofta till sina rum för att vila. Man är alltid med och väljer själv.