Det var en trevlig helg. Vi firade 67-åringen tillsammans med syster och svåger och barn och barnbarn.Den nya grillen, som ser ut som om dem var direktimporterad från Cuba där det är poppis med gamla amerikanare, invigdes med helstekt oxfilé. Göran gjorde den helt perfekt
67-årsdagen är ingen rolig dag för en som inte vill sluta jobba. Universitetets reglemente säger att ingen där får vara över 67 år. Visst är det fantastiskt att man i många andra länder har en helt annan syn på kunskaper hos äldre. Att t.o.m väljas till president har inte åldern förhindrat. Och i Norge får man jobba till 70. Vart tog debatten om upp till 75 år, som Reinfeldt föreslog, vägen? Den verkar ha dött ut? Varför då? Det är ingen självklarhet att man är förbrukad på sin 67-årsdag.Och varför skall vi ålägga alla våra ungdomar att försörja alla oss 40-talister, när vi inte ens klarar av att skaffa jobb till dem.
De rekommenderas ofta att starta eget. Det är väl bra, men då måste reglerna ändras, så det blir tryggare och enklare. Annars vill ingen ramla in i en så osäker värld. Varför finns inte coacher för egenföretagande? Det är ju där de verkligen behövs. Att klara av att skriva ett CV kan de ju redan. För det behövs inga coacher. Och att Arbetsförmedlingen skall sitta och hitta på arbete till ungdomarna finns ju bara i fantasin. De lyckades inte ens hitta ett ekonomijobb till mig efter att de placerat mig med sjuk- och aktivitetsbidrag. Men nu är jag pensionär. Efter några år hittade jag min egen sysselsättning. Jag kom igång och nu gör jag bara roliga saker.
Jag försöker att lära mig hur jag skall göra smycken enligt metoden gjutning. Det är ett helt nytt sätt att tänka. Jag har fått i hemläxa av Serena att prova göra en form av vaxet hon skickat med mig och att försöka komma på hur jag vill göra mitt smycke. Men PUH, så svårt. Att öva upp fantasin tar lång tid och ännu längre tid tar det när man inte kan arbetsmetoden. Ni är välkomna att följa med i min utveckling.