Nu närmar sig den stora dagen för utställningen här hemma. Jag är så gott som klar men det fattas lite. Det är de där tre stora fågelmålningarna. Jag behöver konferera med min proffsiga coach Natalia Vakarchuk. Natalia är från Moldavien. Båda hennes bröder var konstnärer liksom hennes pappa. Hon har berättat att hennes mamma när hon städade, tog ut hela högar med skisser och målningar som låg utströdda i hemmet. Själv har hon gått på olika konstskolor i Moskva. Hon är utbildad inom film, konst och teater. En proffsigare diskussionspartner får man leta efter. Jag skall låna en skåpbil och ta med mig målningarna i morgon. Vi har bestämt träff klockan elva. Det är det där med skuggor och djup och ljus som fattas. Det skall jag lära mig på kursen i Gerlesborg i slutet av oktober.
Det är lite speciellt att ställa ut målningarna och silversmyckena i sitt eget hem. Vi har pyntat överallt. Vi brukar inte ha det särskilt rörigt. Det är ju bara vi två. Men när jag ser med besökarens ögon så blir det ändå lite extra. Målningarna som skall vara inomhus hänger på plats och silversmyckena har lagts in prydligt i glasskåpet. Jag har satt priser på allt och numrerat i den ordningsföljd som de hänger. Prislistor och visitkort och konstnärspresentation finns upplagt på biljardbordet. På torsdag skall det dammas och putsas och kollas igenom så att allt står helt klart för att ta emot alla besökarna som vi hoppas skall komma.
På fredag knallar vi iväg till invigningen i kulturhuset Vingen i Amhult. Det känns jättekul att få ingå i en konstrunda. Jag har farit runt på flera sådana tidigare men har aldrig deltagit själv. Jag vet att man går in och ut från den ena till den andra. Det går ganska snabbt att titta igenom varje utställare. En del gillar man, andra inte. Vi är 41 utställare så de som skall besöka alla har fullt upp. Jag hoppas de flesta kommer vägen förbi här hos mig. Alla fåglarna skall välkomna vid ingången under pergolan.