Midsommarafton med opera i Verona

Äntligen midsommarafton. Ja inte för att jag längtat så efter just midsommarafton. Det har jag upplevt så många år tidigare, men den här gången är det något alldeles särskilt. Vi skall till Verona och gå på opera i den stora utomhusarenan. Verona ligger ca 10 mil från Treviso, där vi bor.

Venetoslätten

Venetoslätten

Kör man motorvägen så går det fort men vi väljer alltid småvägarna. Vi vill se oss omkring och stoppa till när vår guide berättar att här ligger något sevärt eller kanske bara för en drickapaus i värmen. Venetoslätten breder ut sig med stora vinplantage och majsåkrar. Byarna ligger tätt. Det tar tid.

Rocca Scaligera, det gamla slottet i Soave

Rocca Scaligera, det gamla slottet i Soave

Det ena slottet avlöser det andra. Allt vill vi se, men ofta kommer vi under siestan eller på fel dag. Det gör inget för vi kan ändå inte greppa allt. Det är ett fantastiskt landskap vi reser genom.

Nu närmar vi oss Verona och letar oss fram till rummet i lägenheten som bara ligger fem minuters promenad från arenan och det stora torget. Vi hittar en handikapparkering alldeles utanför huset. Jag lägger skylten framme i vindrutan. Vi plockar ur elmoppen. Den behöver laddas. Göran lyfter den uppför den 10 steg höga trappan fram till hissen som tar oss upp till tredje våningen. Det är tungt med 35 kg. Jag är otroligt tacksam över att Göran orkar. Hur skulle jag annars kunna genomföra detta. Jo, på ett annat sätt förstås, men med min lilla elmoppe blir det ändå lite enklare. Vi checkar in och talar om betalningen. Vi skall lämna tidigt nästa morgon. Damen vill naturligtvis ha svart, men det går inte eftersom jag måste ha kvitto. Då lägger hon snabbt på både pris och moms. Vi tycker ändå det är värt varenda krona att få bo mitt i stan och med gångavstånd till centrum. Rummet kostade ca 1.000:- för oss alla tre. Några hotellrum gick inte att finna så här mitt i högsäsong.

Arenan i Verona

Arenan i Verona

Verona är en fantastisk stad och nu när sommarens operaföreställningar pågår för fullt lever staden mer än någonsin annars. Jag far omkring med min elmoppe. Det går lätt att ta sig fram överallt och alla tycks uppskatta min framfart lika mycket som jag gör. Vi köper biljetter till Verdis opera Nebukadnessar på ett biljettkontor på andra sidan gatan vid sidan av arenan. Jag går  gratis och Göran hade som assistent kraftigt rabatterat pris. Vi får plats nere på parkett dit jag lätt kan ta mig med elmoppen. Biljetterna för oss alla tre kostade knappt 1.500:-. Det finns platser på stentrapporna för 200:-, men dit kan inte jag ta mig. Vi tar oss en promenad på stan. Jag har preppat mig med Detrusitol SR 4 mg och Tenablöjor Extra för att slippa kissa ner mig. Det är inte lätt att hitta en toa mitt i vimlet. Det är verkligen packat med folk överallt men inga svårigheter att ta sig fram med moppen. Alla dessa vackra kläder, men det får bli en annan gång. Vi samlas i rummet vid sextiden för att förbereda oss och göra oss fina inför kvällens arrangemang. Vi firar dagen med ett glas vitt bubbel innan vi knallar iväg till torget, alldeles invid arenan.

En skål för midsommarafton

En skål för midsommarafton

Varje år visas en överdådig föreställning av Verdis Aida och jag glömmer aldrig när min kompis och jag för så där ca 30 år sedan liftade till Verona och tog in på ett billigt rum utan fönster och på kvällen såg Aida. Det var lycka. Nu skulle jag få uppleva det igen.
Vi äter en god middag på en av de många uterestaurangerna som ligger runt torget.

24.000 åskådare ryms i arena

25.000 åskådare ryms i arenan

När tiden närmar sig och platserna töms på restaurangerna är det dags att gå tvärs över torget, åka nerför den breda spången bredvid trapporna och bli lotsade fram till våra platser. Klockan är 9 på kvällen. Det börjar bli mörkt och man tänder de små stearinljusen som är till salu 10 minuter före ridån går upp. Hela arenan förvandlas till en magnifik syn med ett hav av fladdrande ljus.
Föreställningen börjar.

Nebucadnessar

Nebucadnessar

Nebukadnessar är berättelsen om hur det israelitiska folket längtar tillbaka till Jerusalem under den babyloniska fångenskapen. Nebukadnessar II av Babylonien har erövrat Jerusalem, förstört Salomos tempel och deporterat israelerna till Babylon.

Det är en helt fantastisk föreställning i fyra akter med 20 minuter mellan varje akt. Ca 200 sångare finns på scenen och när de sjunger fångarnas kör reser sig nackhåren. En man ropar: en gång till och alla stampar med fötterna i golvet. Det blir en gång till. Det känns nästan som om tårarna tränger sig fram. Det är mäktigt. Klockan halv ett var det slut.
Jag tog mig till toa redan efter andra akten. Kanske fanns det en handikapptoa men den hittade inte jag. Jag stod länge i kö och när jag väl kom fram var det en ståtoa. Det gick ju inte. Jag fick vänta tills toan längst in var ledig. Den var sittoa. Utan muskler i benen är det omöjligt för mig att sitta på huk. Jag knöt upp långkjolen som ramlade ner på det våta golvet. Det kändes inte helt fräscht men det är det värt om man får möjlighet att gå på opera i arenan i Verona. Det var en fantastisk midsommarafton.

På hemvägen stal vi 7 sorters blommor och lade under vår guides huvudkudde.

Den vackraste blomman var från ett magnoliaträd. Stora kraftiga Magnoliaträd växer där nere över allt. Göran skall fråga i Botaniska varför vi inte har sådana träd här. Jag tog med mig två stycken små kvistar som jag ställt i vatten. Jag hoppas att de skall sätta rot en dag.

På affärsmöte med greven

Dag 2, vi planerade hela förmiddagen för midsommarafton i Verona. Det är inte helt enkelt att hitta biljetter på nätet till operan och hotellrum så här nära inpå. Vi bestämde oss för att vänta med biljetterna men rum lyckades vi hitta.

Greve Marcello framför sin villa

Greve Marcello framför sin villa

Vi hade förbeställt besöket hos greve Vettor Marcello och anlände till hans villa prick klockan 17.00. Visste ni att bara i Veneto finns drygt 4.000 villor. Och villorna ser inte ut som villor här hemma. Det är palats, ibland lika stora som kungens slott. På 1500-talet blev det modernt bland välbärgade venetianare att skaffa sig lantegendomar på fastlandet. Många vände sig till arkitekten Andrea Palladio för att han skulle rita deras villor. Ni kan inte ana hur flotta dessa villor är. Några är öppna för allmänheten nu när staten tagit över de flesta. Några sköts och är jättefina, andra sköts inte alls och står bara och förfaller. Några har köpts in privat. Eftersom staten äger kan inget ändras, men man bor gratis om man underhåller. I en av villorna bor Benetton, ni vet han som säljer kläder här i Sverige.
IMGP1897Vi blev furstligt mottagna. Greven visade oss runt i sin villa. Min rullator lyftes upp och nerför trapporna, ibland av greven, ibland av Göran. Vi gick från sal till sal. Den stora matsalen var förberedd för bröllopet som skulle hållas på midsommardagen. I Italien firas inte midsommarafton alls. Alla bord och stolar var klädda i vitt. Greven berättade hur bröllopet var planerat. Bruden och hennes far skulle komma roende över den lilla sjön i parken och skall tas emot av alla gästerna som står på stranden och tar emot. Där skall välkomstdrinken, Procecco naturligtvis, från de egna planteringarna, serveras. Själva vigseln skall hållas inne i den lilla slottskyrkan och sedan tar middagen vid med dans. Maten hade beställts av ett cateringföretag som hade hand om hela den delen med dukning, avdukning och disk. Det syntes att greven tyckte det var kul att få visa oss runt i sitt hem. Stora målningar prydde väggar och tak och trädgården var fylld med statyer och granna blommor.
Anledningen till att vi var där var att vi tänker använda hans villa till våra bröllop. IMGP1899Diskussionerna med greven handlade om hur det skulle kunna genomföras, om det finns rum att bo i för brudparet och alla gästerna, på slottet eller kanske i närheten och hur lång förberedelsetiden måste vara och naturligtvis vad det skulle kosta.

Efter trädgårdsvandringen bjöds vi in för en avslutande diskussion över ett glas vin, som för grevens del blev både två, tre och fyra. Glasen var små och greven var säkert van och skulle inte köra mera den dagen. Fast det där var inte så viktigt i Italien. Man körde ändå. Jag fick uppfattningen om att det mesta var lite mera avslappnat där än här hemma. Den avslappnade stilen är härlig, men det är trist att ingen kan engelska. Vi sitter mest och ler, men vi har ju med oss en proffsig affärskvinna som guide och översättare så det funkar ändå.