En smyckekonstnär ville ha hjälp med bokföring, bokslut och deklarationen. Hon hade försökt att sammanställa det själv. Hon hade gått på kurs i bokföring. Hon hade läst igenom hela boken från Björn Lundén om vad som gäller för konstnärers bokföring och hade strukit under stora stycken som hon tyckte verkade viktiga. Hon ville kunna fixa det själv, men gav till slut upp och ringde till mig. Deklarationsdagen närmade sig och hon blev mer och mer desperat. Hur skulle hon bokföra alla smycken hon tillverkat under åren som gått sedan hon slutat på HDK? Hur skulle hon bokföra alla kostnader hon lagt ner i sin iordningställda ateljé? Hur skulle hon bokföra alla inköpta stenar, guld, silver och verktyg och maskiner hon köpt in under åren som gått? Hennes enskilda firma startades 2011 så nu bedriver hon riktig företagsamhet med allt som det för med sig.

Egenföretagarens trygghet

Katerina Janouch twittrade den första maj om sin vardag:

Katerina Janouch uttalade sig i GP

Jag lyssnade på programmet Plånboken den 9 maj där pensionsexperten och chefredaktören för tidningen Pensionsnyheter Mikael Nyman uttalade sig om trygghet för egenföretagare. Han tyckte att reglerna för egenföretagare är så komplicerade att han rekommenderade att egenföretagare absolut skulle ta kontakt med en rådgivare för att få hjälp(vad kostar det?). Egenföretagarna tänker generellt alltid mer på företaget än på sig själva, sa han. Ofta tar de inte ut lön eller tar ofta ut alltför låg lön. Eller, om man har aktiebolag, tar man hellre ut utdelning eftersom skatten där är lägre. Tyvärr biter man sig själv i svansen. Utdelning beskattas som kapital och ger inga pensionspoäng och är heller inte underlag för ersättningar hos Försäkringskassan. För att kunna ingå i Försäkringskassans trygghetssystem måste man ha kunskap om en mängd olika inkomstbelopp när man upprättar sin deklaration: tak för sjukpenning, tak för föräldrapenning, tak för avsättning för full premie till orangea kuvertet, tak för statlig inkomstskatt m.m, m.m.

Detta är inte enkelt att klara vid sidan av arbetet som måste utföras för att få ihop inkomst för bröd på bordet och en egen bostad. Smyckekonstnären jag hjälpte var försörjd av sin man. Hela den egna inkomsten hon drog in på kontorsarbetet som hon jobbade på 60 % gick till utgifterna för smycketillverkningen. Några trygghetssystem finns inte i hennes värld utöver den företagsförsäkring hon tagit för eventuella inbrott i ateljén. Sjuk kan hon inte bli.

Jag lyssnade också till partiledardebatten i TV och saknade hela tiden något uttalande om egenföretagarnas villkor. Jag tror inte att politikerna har en aning om hur en småföretagare lever. Utan trygghetssystem och med bara en liten del kvar efter alla skatter som stat och kommun håvar in på deras arbete så kämpar de tappert vidare. Den stora förmånen som gör att de står kvar är glädjen att få göra det de själva brinner för. Som Göte, kund nr 3 i min klientstock när jag var revisor, alltid sa: ”En egenföretagare får jobba obegränsat”. Göte såg det som en stor förmån att ingen lade sig i. Han ville styra skutan själv, på sitt sätt. Någon 8-timmarsdag tänkte han aldrig på. Pensionsexperten som tyckte att det var fel att egenföretagaren tänker mer på företaget visste inte att företaget och egenföretagaren är samma sak. Finns inte pengarna i företaget så finns heller ingen möjlighet till trygghet för företagaren. Och det är oftast hantverkarens situation. Jag skulle önska att momsen helt togs bort på hantverkares arbete och att obligatorisk arbetslöshetskassa infördes. Kanske lever jag i en drömvärld?

Vilken fantastisk dag. Jag startade hemifrån vid halv tio-tiden och gav mig iväg till yogan. Anette är en superduktig yogainstruktör. Idag avslutades passet med att vi under regelbunden andning tog små steg framåt i samma takt som andningen. Sakta, sakta gick vi framåt. Utandning när vi lyfte foten och inandning när vi satte ner foten. Vi fick göra det förra gången också, men jag klarade det inte då. Den här gången gick det jättebra. Jag gick myrsteg och höll balansen hela vägen. Det är en så himla bra balansträning.

Efter lunch for jag till Serena Holm. Hon är smyckekonstnär och skall lära mig hur jag gjuter i silver. Ditintills hade jag ingen aning om hur det skulle gå till. Serena är utbildad på HDK och kan allt om smycketillverkning. Ni kan kolla in hennes smycken på hennes hemsida. De är jättefina och annorlunda. Nu skall jag få möjlighet att ta del av alla hennes kunskaper. Ja, inte alla naturligtvis. Vi skall koncentrera oss på att gjuta. Det här blev min första ring så här långt. Alltså i vax än så länge

Ring med ros i vax

Det var inte så lätt att få till det och Serena var noggrann. Hon godkände det inte förrän det såg perfekt ut. Alla kanaler måste kunna släppa igenom silvret. Nästa steg är att göra formen i gips. Serena säger att det inte är säkert att det blir bra, men det säger hon säkert för att jag inte skall bli alltför besviken.

Vaxring under arbete

18 gram har vi vägt upp att ringen kommer att väga. Vaxet väger 1,6 och det multiplicerar man med 11 för silver och får fram 17,6. Alltså 18 gram silver skall jag ha med mig nästa gång jag kommer till Serena. Då skall vi hälla smält silver i gipsformen. Spännande, eller hur? Det är inte alls så dumt att vara pensionär.

Jag fick ett mail från en av mina rehab-vänner. Jag har ju varit på några rebiliteringsomgångar nu och det har blivit många nya trevliga bekantskaper. Hon skriver att hon tycker det är jättekul att läsa min blogg. Hon läser allt jag skriver, hon skrattar ibland och känner igen sig, också när jag beskriver baksidorna med MS.

Blomma av snäckor i Vejbystrand

Jag blev jätteglad över att få höra det. Jag sitter här i min ensamhet och skriver varje dag. Ibland blir jag trött på mig själv, men jag känner att det ger mig glädje. Visst vill jag gärna hoppas att ni tycker det är kul att läsa, men jag har har märkt att det ger mig själv otroligt mycket energi. Jag utmanar ofta mig själv i mitt tyckande. Jag skriver att man måste träna varje dag. Då måste jag ju också försöka leva upp till det. Min blogg peppar mig och ingen skulle bli gladare än jag, om jag också kan peppa några flera i min omgivning, både MS-skadade och andra, som kanske bara är trötta. Du som läser min blogg, berätta gärna vad du tycker om det jag skriver, håll med eller säg emot, eller tryck bara på gillaknappen. Då får jag ny energi att skriva mera.

Ros av blåmusslor i Vejbystrand

Min vän i mailet berättade också att hon testar en ny medicin för gångproblem. Hon tycker det är fantastiskt att hon får testa den enda på marknaden för den typen av MS som hon och jag har, den s.k. sekundär progressiva. Nackdelen är, att trots att medicinen är godkänd i EU ingår den inte i högkostnadsskyddet i Sverige, så hon måste betala 2.000:- ur egen ficka. Hon kunde inte, som hon säger, låta bli att testa medicinen under två veckor. På den tiden skall man tydligen kunna märka om preparatet har effekt. Spännande!!! Jag undrar vad medicinen heter? Kanske kan även jag få prova, så min vänstra fot får en chans att kunna gå som vanligt folk. Då behöver jag inte fundera på det där med ballongdiligation, eller vad det nu hette (se tidigare inlägg i min blogg). Den kostar ju 55.000:- i Polen och då är ju det här billigare och känns lite mindre farligt. Jag skulle bli jätteglad om någon kan tycka till om detta. Skicka gärna ett inlägg eller, om du kanske föredrar, ett mail direkt till mig, så kan jag dela med mig genom bloggen.

En äkta Vejbystrands-ros till Rose Marie

Efter en bedrövlig natt med mycket spasticitet i benet, så är jag ganska kass idag. Sömnen blev inte vad som behövdes för att kunna behålla humöret på morgonen. Jag gick in på Anneli Westers blogg och lyssnade än en gång på intervjun som sändes igår på P4-radion. Jag behövde få en injektionsspruta och ny energi.

Annelis berättelser är helt fantastiska. Hon blev också utnämnd till årets äventyrare 2011, med orden orubblig beslutsamhet och vände motgång till framgång. Utan hjälp tar hon sig upp på bergstoppar som är flera tusen meter höga. Hon klarar inte att gå mer än högst 2 kilometer per dag. Sedan är benen slut. Med stenhård fokus på det hon klarar tar hon sig fram. För några år sedan kunde hon inte ta sig nerför en trottoarkant och var mentalt störd. Hon berättar att hon stod vid stranden vid Döda Havet och skulle ta livet av sig. Men som hon säger ”inte ens döden ville ha henne”. Då bestämde hon sig för att samla pluspoäng på allt hon klarade. Hon blev proffs på att fokusera på möjligheterna. Hon kopplar bort prestationen och lägger energi på det hon har att göra just nu, precis i denna stund. Hon är ingen risktagare utan förbereder sig med stor noggrannhet innan hon kan släppa kontrollen. Hon fokuserar på ett bra humör. När det blåser för mycket uppe på berget för att hon skall kunna utföra sina egna behov och allt är som djävligast, då sjunger hon i tältet. Det hjälper henne att fokusera på humöret. Då klarar hon att genomföra det hon ska.

Tack, Anneli. Nu är jag redo för en promenad med rullatorn. Som väl var blev silversmidet inställt, så nu har jag gott om tid att fokusera på mitt humör. Utebliven sömn är inte det bästa för humöret så det får väl bli en nap efteråt också då kanske. Om jag inte hittar något roligare att ta mig för.

Måndagar är ingångkörningsdagen för veckan. Jag körde igång med ett besök hos Kent Forsman på Fysiologiska Institutet, min fenomenale kiropraktor. Han är inget för det där med mysighet och inte jag heller. Det finns inget mysigt med att vara hos Kent. Men fy tusan så det kör igång kroppen. Han masserar som ingen annan. Han ser till att musklerna blir genomblödda. Det låter som grus när han börjar och det gör för dj-ligt ont. Efter en stund så har han löst upp knuten och det gör mindre ont. När jag reser mig upp från britsen så säger jag att nu klarar jag nog inte att gå tillbaka till bilen. Han svarade med att nu kommer jag att gå mycket bättre. Och han har rätt varenda gång.

Min son berättade efter att han varit hos Kent för att få behandling för ett ryggskott, att han efteråt gick Avenyen ner och gick och skrattade. Folk tyckte säkert han var knäpp, men han skrattade för han kände inget av ryggskottet alls efter Kents massage.

Kent har jobbat med att ge massage i massor av år och är nu över 70. Hans händer ger en kraftfull behandling som löser upp både bindväv och hårda muskler.

Under behandlingen diskuterade vi partiledardebatten som vi lyssnade till på TV i går kväll. Inget, eller nästan inget, talades om småföretagarnas villkor. Inget nämns om småföretagarna trygghetsvillkor. Det är en stor skam. Trygghet för småföretagare finns inte. Jag går alltid igång vid sådana diskussioner, så jag bestämde mig för att nu skall jag skriva om det. Vi får se vad det blir.

Det finns annat som gör att jag går igång också. Jag lyssnade på radio P4 på hemvägen i bilen. De intervjuade en kvinna från Göteborg som heter Anneli Wester. Hon skall med sin funktionsnedsatthet bestiga sitt nionde berg. Hon skall upp på över 8000 m i Pakistan och tälta. Hon sticker iväg nu i maj. Hon skall skriva en bok om det efteråt. Den väntar jag verkligen på att få läsa. Jag blir så glad när jag hör sådana entusiaster. Jag skruvade upp Tom Jones och Sexbomb på högsta nivå i bilen och kände ett riktigt lyckorus. Det finns så himla mycket kul att göra.

Nu måste ni gå in på mina videobloggar och kolla. Jag har lagt in en liten snutt av vår nyss avslutade teaterföreställning Bländade – om två systrar, skriven och regisserad av Hans Sjöberg.

Elisabeth Falk i föreställningen Bländade - om två systrar

Jag måste säga att jag beundrar Lisa och Marie, som hade huvudrollerna. De klarade att hålla igång sina samtal, ibland med stor aggression, ibland med ett fint och känslomässigt lugn. Jag, som var en av de två birollsinnehavarna, satt bakom skynket och tittade på deras skuggor och lyssnade till deras diskussioner många föreställningar. Jag tröttade aldrig. Det var en engagerande och känsloladdad föreställning. Man kunde skönja tårar hos publiken emellanåt. Den berörde verkligen. Jag hoppas att det ges möjlighet för flera att få se föreställningen. Tyvärr är det slut för den här gången. Tack för bra underhållning.

Så har jag då avslutat säsongens operaföretällningar. Det var en något annorlunda serie. Föreställningarna var fyllda med mord och sex. Jag skall göra en snabbgenomgång för alla er som tycker det är trist och tråkigt med opera. Inte därmed sagt att nästa säsong kommer att vara lika spännande och riskfylld. Med Chess och Trollflöjten så kan man vara lugn. Där händer inte särskilt mycket utöver det vi redan hört och sett.

Göteborgsoperans säsongsrepertoar 2011/2012

Jag har sett Salome, Tosca, Lady Macbeth och Lucrezia Borgia. Fyra mörderskor som mellan ariorna med giftdrycker, kniv eller yxa försökte ta livet av varandra eller sin omgivning.

Salome är nog den som vann högsta vinsten i antal mord. Johannes Döparens huvud begärde hon på ett fat men det var bara en attrapp av ett huvud,  som kom nedsinglande från taket. Johannes Döparen själv lyckades springa från scenen med Salome. Men den som gillar blod och död fick verkligen sitt lystmäte. I slutet hade alla på scenen, förutom Salome, Herodes, Herodias och Johannes ihjäl varandra. Totalt dog 11 personer.

I Tosca dör alla huvudrollerna, totalt 4 personer. Hon körde kniven i den äckliga polischefen Scarpia, hennes högst älskade Cavaradossi blir skjuten, Angelotti begick självmord liksom Tosca själv. Har ni hört Placido Domingo sjunga Sången till livet (E lucevan le stelle) strax innan han blir skjuten, så kan ni väl inte låta bli att beröras. Den känns i hela kroppen.

Lady Macbeth mördar sin osympatiske svärfar med en svampsoppa som hon lagt råttgift i och sin make stryper hon med en livrem. Hon lyckas också ta död på sin rival genom att fylla munnen med råttgiftsoppan och spruta in den i rivalens mun när de kysstes. Här dog 4 personer, varav Ladyn själv tog sitt liv.

I torsdags kväll såg jag Lucrezia Borgia, allmänt känd för sina giftdrycker. Lucrezia råkar förgifta sin egen son. Hon känner sig djupt kränkt av Genarros vänner och bestämmer sig för att hämnas. Vid en bankett förgiftar hon allihop. Hon hade inte räknat med att hennes son Genarro var med där i gänget. Sonen dör i moderns armar. Totalt blev 6 personer dödade, inklusive Lucrezia själv.

Totalt för säsongen blev 26 dödade. Av de kvinnliga huvudpersonerna begick två självmord, Tosca och Macbeth och två överlevde, Salome och Lucrezia. Den som vann mordstatistiken var Lucrezia, med 6 offer, över Macbeth med bara 3 offer. Visst är det spännande med opera och man får en himla massa bra musik på köpet. Jag ser fram emot kommande säsong, även om det kanske blir en lite lugnare repertoar.

Äntligen har jag klippt rosorna. Med en pall som jag flyttade med mig runt i rabatten, handskar på och sekatören i högsta hugg lyckades jag få jobbet gjort. Det var det där med att stå böjd, som mamma sa inte går, som gjorde att jag tog till pallen. Och det gick jättebra.

Det är svårt att förstå att de där kala små stjälkarna med pyttesmå utstickare skulle kunna bli så fantastiskt vackra blommor. Jag misstänker att vi inte sköter dem vintertid på bästa sätt heller. Min käre man är forskare ut i fingertopparna och det sätter spår. Ofta vill han se om det funkar om man gör si eller så. Därför får de där stackars rosorna inte särskilt mycket skydd under vintern. Jag har försökt att få igenom iden att hälla på jord eller barkmull så att det täcker nedersta delen av grenarna men jag har inte lyckats. Några buskar dör men det är glömt när sommaren kommer och blommorna slagit ut

Rosor och tobaksblommor

På förmiddagen var jag på yoga som vanligt på torsdagar. Det var en fantastiskt bra träning idag. Bra för balansen och det behöver jag. Med kraftfull andning och med blicken i fokus på en enda punkt så klarade jag att göra övningarna.

En övning var som en väderkvarn. Stå med benen axelbredd isär, andas in och sträck armarna utåt sidorna, handflatorna uppåt och försök böj överkroppen lite bakåt. Sedan andas ut och gå ner till högerfot med vänsterhanden, håll högerarmen uppåt-bakåt. Upp igen och armarna utåt sidorna under inandning och böj bakåt. Därefter ner med högerhand mot vänsterfot under utandning. Fortsätt så i några minuter och sedan vila med armarna hängande rakt ner.

En övning var som en krigare. Ena foten ett steg framför den andra. Den bakre foten skall vara lite vinklad utåt för balansens skull. Med rak rygg och huvudet rakt fram skall frambenet böjas så att kroppen faller framåt och bakbenet hålls rakt. Armarna flyger med på sidorna, upp och ner. Glöm inte att andas i samma takt.

Ja jag har säkert inte beskrivit så ni får inspiration att delta men jag vill så gärna dela med mig av allt det mysiga vi håller på med. Alla vi som inte tror att det går att öva upp balansen eller styrkan, kom igen, det går, men man måste vara förbaskat envis. Och Anette ger oss den stimulans vi behöver för att klara det

Annette Westberg från Gryningstimman, vår yoga instruktör

Jag har just återkommit från Feldenkraiss-träningen. Jösses vad mysigt det var idag. Jag kände mig riktigt mjuk i kroppen när jag gick till bilen efteråt.

Feldenkraiss med Gunnel Grann

Gunnel Grann instruerade oss där vi låg på våra röda gummimattor, sex stycken idag. Vi tränade hela bakre delen av kroppen. Ryggraden skulle mjukas upp, kota för kota. Vi låg på rygg. Benen skulle böjas med fötterna placerade nära baken. Armarna ligger längs kroppen med handflatan uppåt. Här börjar vi lyfta bäckenet och fortsätter att lyfta ryggraden kota efter kota, ända tills kroppen vilar på skulderbladen. Upp och ner några gånger och sedan vila. Vi gör om övningen tre gånger.

Nästa övning är likadan, men den utökas med att armarna hålls sträckta rakt upp mot taket. Ryggraden skall mjukas upp ytterligare genom att vi lyfter tårna uppåt och har hälarna i golvet. Fötterna skall placeras ännu högre upp mot baken för att vi skall få bäckenet ännu högre upp. Nu pressar vi ner hälarna mot golvet och kroppen förs uppåt så att huvudet och nacken sträcks uppåt och hakan förs in mot bröstet. Vi släpper ner bäckenet och huvudet går tillbaks. Det blir som om hela kroppen gungade i en vagga, säger Gunnel. Mjuk, fram och tillbaka och inga stora rörelser. Och så vila efter några få gungningar. Vi gjorde också den övningen 3 gånger.

Nu skall ryggraden sträckas ut och mjukas upp i sidled eller korsvis. Det gör vi genom att föra knäna åt ena sidan och huvudet åt den andra sidan och gunga på samma sätt som i den förra övningen. Vi får inte glömma att andas. Inåt när vi gungar upp, eller var det tvärtom? Ja det var inga enkla övningar vi fick göra idag. Det är knivigt att få med och verkligen känna att man mjukar upp kota för kota. Men jag tycker det blir bättre och att jag klarar av rörelserna lättare nu än när jag började. Det är så små rörelser att man inte skulle kunna tro att de skulle kunna göra skillnad, men nu börjar jag tro även på det. Rörelserna kan liknas vid yoga-rörelser, men är mjukare och tas mer försiktigt, steg för steg. I yogan skall andningen underlätta genomförandet av rörelsen. I Feldenkraiss är det mer steg för steg och uppmjukningen som gör att man klarar genomförandet. Jag håller ju på med båda en gång per vecka. Tyvärr märker jag att gången inte blir bättre. För det krävs en helt annan träning. Jag saknar rehab på Olskroken och red-core-träningen. Jag köpte en red-core för drygt två veckor sedan, men den har inte kommit upp i taket ännu.

Red-core på Olskrokens rehab

Så nu måste jag nog ta en tur med rullatorn i stället, runt gärdet och dagiset uppe i backen. Det blir en halv timmas promenad. Fy tusan så man måste ligga i för att få ordning på kroppen. Men mår inte kroppen bra så faller ju även humöret och då ligger jag dj-ligt risigt till.

Solen skiner och det är varmt och skönt. Men det kräver. Jag är fysiskt rörelsenedsatt och kroppen blir som en tung degklump av värme. Sol och värme innebär normalt stor glädje och önskemål om härlig sysselsättning som inte riktigt går att genomföra. Rosorna väntar på att bli klippta. Björkarnas blad har vuxit sig större än musöron, så det är hög tid nu. Maskrosorna blommar och vitsipporna kantar alla vägar och sträcker sig långt in i skogen.

Maskrosor

Vi har varit uppe hos mamma och pappa och satt potatis och sått morötter och dill och persilja. Ja, inte jag, men Göran. Vi andra tittade på och njöt av solen. Mamma säger att hon inte kan stå framböjd utan att ramla, så jag har visat hur hon kan sitta på en stol när hon skall plocka morötterna. Det är viktigt att hon kommer ut och får se att sommaren är på väg. Men hon gör det motvilligt. Det blåser säger hon och det är dimma och grått. Jag tror hon har starr på ögonen, men jag kan inte sånt. Jag ser i alla fall att solen skiner, fast hon ofta säger att det är dimmigt.

Och pappa vill sätta potatisen själv. Vi insåg att det inte blir gjort och innerst inne insåg nog pappa det också. Jag har visat honom att det går att använda en rullator, trots att man känner sig så himla pigg. Pappa har jätteont av yrseln. Han lånade min rullator och mamma tog, efter stor övertalning, sin egen. Hon fick en rullator när hon ramlat en gång. Den har hon aldrig använt. Hon tar hellre staven, men gillar helst att gå utan något alls. Hon vill vara så pimpinett. Men vi knallade iväg med två rullatorer och en krycka. Det var inte långt och mamma och pappa tyckte det var mysigt. Två 95-åringar och en ms-skadad på promenad.