Pappas sjöjungfru vår damm

Ledig mellandag. Det känns skönt. Jag tittar ut genom fönstret och där står pappas sjöjungfru. Varje gång jag ser henne så tänker jag på min fina fina pappa. Alltid lika glad och busigt positiv. Barnslig och ungdomlig, som en liten sprätt och gillade allt knäppt. Att ha en sjöjungfru i den lilla runda pölen mitt på gräsmattan var en självklarhet. Förut var hon omringad av röda rosor, men de sista åren orkade mamma inte med att rensa så det blev bara gräs runt. Men jungfrun var lika vacker året runt. Nu har hon blivit uppfräschad med ny färg och står vid vår damm, strax utanför fönstret till mitt arbetsrum. Jag känner vemod men också mycket värme inuti när jag ser henne. Tiden går och vi har bara saker kvar som bär med sig minnen av det som var. Men det är ok. Det är ju så det är i livet.
Det gäller att fylla de sista åren med allt roligt som finns att göra. Inte vänta. I lördags blev jag firad. Tillsammans med mina söner och deras fruar och mina barnbarn var vi på Operan och såg Ringaren av Notre Damm. En fantastisk föreställning som alla borde se och höra. Sen blev det middag på restaurang. Jag hade förberett mig med inbjudan till mina fyra barnbarn. De fick var sitt kuvert med min planering för en resa som jag vill göra tillsammans med dem när sommarlovet startar. Nu är de så stora att de kan åka utan sina föräldrar. Det skall bli kul att få egen tid tillsammans med bara barnbarnen.

Lilltjejen

Jag blev sågad igår igen på den andra konstkursen. Jag tröstade mig med att få mycket beröm för min lilla tjej som blev klar igår. Men för dansösen fick jag nobben. Så är det. Inte alltid rosor och beröm. Det där med konst är besvärligt. Det skall vara så himla konstigt. Om jag målar för fotolikt så blir det nobben, men varför berömmer de då Rembrandt och alla de andra gamlingarna. De målade fotolikt och inte var det särskilt vackert. Jag skall inte jämföra mig med Rembrandt men jag tyckte ändå inte att min dansös blev så himla ful. Jag skall göra klar den till nästa gång. Det skall bli intressant att se vart det strandar. Den lilla tjejen fick jag ju beröm för och tog med mig hem.