Vi var på damlunch. 100 finklädda damer träffades för 30:e året i rad. Det var jubileumsfirande och avslutning för de 6 damerna som arrangerat alla tidigare år. Visst går åren fantastiskt snabbt. Jag såg att någon kom med krycka och någon med käpp, men alla var glada och uppsluppna över att ses ännu en gång

Arrangörer sedan 30 år tillbaks

Många bor kvar i stan men en stor del har kommit hem eller är på sommarsemester. Jag ser att det inte är många riktigt gamla Stömstadsbor. Jag minns ett trädgårdskalas där en av deltagarna säger att ”vi är nog de enda riktiga strömstadsborna vid det här bordet”. Bredvid mig satt tandläkaren som bott i stan sedan 30 år tillbaks och ägaren av sportbutiken sedan 25 år. Jag kände mig lite malplacerad efter att ha flyttat till Göteborg 1974. Hur länge är jag ”riktig strömstadsbo”? Hela livet hoppas jag.

Tantorkestern

Vi blev underhållna av ”Tantorkestern” från Grebbestad som sjöng allt från Sånt är livet till Kostervalsen. Och så kom Ulf Karle som på riktigt nolhötteprad framförde en monolog som var helt fantastisk.

Seläters hembygdsförening

Vi avslutade helgen med ett årligt besök på hembygdsföreningen i Seläter. Mamma och pappa var med och sjöng Kostervalsen till en fantastisk duktig orkester. Min syster sålde kaffebröd och kaffe och hade också Görans bok om Alaska till försäljning. Göran signerade och lyckades sälja några ex. Det är en stor lycka att ha kvar sin hembygd även för oss utflugna.

Det störtregnar ute idag. Vilken tur att jag fick ändan ur vagnen och kom iväg så tidigt på min halvtimmaspromenad. Vet ni, jag tog gå-stavarna idag. Det är helt fantastiskt att jag kommit så långt i min träning. Och det funkade. Jag klarade hela sträckan runt ängen och runt dagiset, runt 2 kilometer utan rullatorn.

Ängen utanför vår trädgård

Jag tänkte på varenda steg jag tog. Lyft låret, fram med hälen som sätts i först, rulla fram på foten och känn att framdelen av foten tar över vikten och stampar ifrån så att det andra benet kan ta sig fram. Jag får inte glömma att få med höften. Höfterna skall vickas på så som mannekängerna gör. Det hjälper till när benet förs fram. Och axlarna skall ner och gunga med i gången. Ja jösses, det är mycket att tänka på för att få allt på plats.

Men jag tänker på annat också. Morgonbussen gick precis förbi – tom, som den oftast är. Jag begriper inte hur busschauffören kan stå ut med en sån oviktig arbetsuppgift. Bussarna går här förbi en gång i halvtimman, nästan alltid tom. Jag passerar ett av husen på andra sidan ängen. Utanför framsidan av huset står ett jättehögt lövträd. Alldeles inpå ingången och fönstren. Det ser alldeles mörkt ut där inne. Jag som svärmar så mycket för ljus. Det är väl tur att jag inte bor i det huset. Men man kanske vänjer sig. En kvinna står och väntar på bussen. Hon bor ett stycke upp i backen. Hon ser att jag bytt ut rullatorn och berömmer mig för min idoghet. Det värmer.

Jag går in i vår trädgård genom pergolan som nu börjar bli överväxt med honungrosen, vindruvsrankan, kaprifolen och humlen. Jag blickar in åt gräsmattan och ser alla nattljusen. Jag måste komma ihåg att ge min man beröm. Det är en stor lyx att ha en egen trädgårdsmästare. Jag fortsätter med hantlarna. 5 minuter är det som gäller. Jag utökar träningen med redcorden. Vänsterbenet måste tränas hårt. 6 gånger framåtböj i 2 omgångar och sedan 10 gånger framåtböj i 3 omgångar. Fy tusan så jobbigt. Ni kan inte tro att detta lilla kan vara så jobbigt. Utan automatisk förbindelse med hjärnstyret så måste alla rörelser ske ”manuellt”. Det kräver stor hjärnkoncentration och tar all energi.

Att dra knäet mot sig/uppåt och neråt är vad som gäller. 6 uppåt x 2 och 10 uppåt x 3

Nu är jag alldeles slut. Färdig för lite frukost.

Halvtimmaspromenaden startade redan klockan 8 idag. Jag vaknade jättepigg. Det är en stor lycka att känna sig utsövd. Alla ni sovande människor ni vet inte hur stor lycka man känner efter en hel natts sömn.

Att lägga sig på kvällen utan att vara orolig för vad som komma skall under natten. Att fundera över när cirkusen sätter igång. Känner jag något som kryper redan nu eller kan jag lugnt lägga mitt huvud mot kudden och slappna av. Det lilla fyrkantiga vädringsfönstret ovanför huvudet står på vid gavel. Jag känner den friska vindpusten som sveper in över ansiktet. Täcket har fått lämna sin plats i påslakanet och ligger numera hopvikt på golvet vid sidan om sängen, i väntan på att hösten skall ta vid. Vårt hus är alldeles för varmt för täcken i sängen. Jag tror att det är solvärmen i kombination med verandataket i plast. Verandan samlar så mycket solvärme under dagen och eftersom vi har öppna verandadörrarna in till huset dygnet runt nu under sommaren så sprider sig värmen in. Det är ett lyxproblem som jag löser varje kväll med att under några timmar ha öppet alla stora fönster på baksidan av huset. Jag klarar inte värmen så bra och måste förbereda mig för att slippa vakna av att det är för varmt.

Bouganvillan som blommar i vår veranda

Jag var ju hos doktorn och fick piller mot spasticiteten. Nu är det tredje natten i rad som jag sovit efter att ha tagit två stycken Baklofen Mylan 10 mg. Ett piller hjälpte inte. De minskade bara styrkan i spasticiteten, inte mängden, så då låg jag ändå vaken och jobbade med all stretching i flera omgångar under natten.

Jag lägger mig oftast runt halv 11 på kvällen. Första natten med två piller sov jag fram till klockan halv 6. Andra morgonen vaknade jag först vid halv 7 och idag den tredje morgonen klockan halv 8. Gissa om jag är glad. Det funkar!!!!!!!!!!

Apelsinträdet i vår veranda

Jag satt i verandan en halvtimma och njöt av att känna mig pigg. När jag funderat färdigt kände jag mig redo för halvtimmaspromenaden. Nu har jag kommit igång med den dagliga promenadrutinen tycker jag och utökar med 5 minuters armträning med en 0,9 kg-hantel i vardera hand. Armarna hålls ju stilla när jag går med rullatorn och det gör att jag ofta får ont bak i vänster skulderparti. Det hänger nog ihop med att det är vänster fot som inte funkar så bra. Jag kämpar vidare med träningsrutiner som passar mig som MS-funktionär. Det får aldrig stanna av utan utvecklas i takt med utvecklingen av mina funktioner.

Äntligen har jag fått audiens hos min MS-läkare. Han sa förra året att jag skulle bli röntgad varje år för att vi skall kunna se om MS-en sprider ut sig. Det var den dan det. Om det har jag inte hört ett ljud sedan. Jag skrev brev  och skickade påminnelse om att jag ville ha hjälp med min spasticitet och min inkontinens. Jag hade ju hört om de nya medicinerna. Men det blev inte som jag tänkt mig. Ingen av de nya medicinerna hade kommit ut på marknaden ännu och doktorn visste inte alls var man skulle kunna få tag på dem.

Nattljus i vår trädgård

Jag kom hem med Baklofen mot stasticiteten och läser packsedeln noga. Jag får nästan alltid biverkningar så det gäller att vara förberedd. Där står att de vanligaste biverkningarna är att man blir trött och får huvudvärk, illamående och förstoppning, andningssvårigheter och förvirring. De mindre vanliga biverkningarna är svettning, viktökning, klåda och muskelsvaghet, mardrömmar och urinträngningar. Vad tycker ni? Skall jag prova?