Pensionär med för mycket tid

Klockan är en kvart efter tio på förmiddagen och jag sitter fortfarande i morgonrocken. Jag är egentligen på väg in i duschen men det är mycket annat som är roligare. Jag håller på att träna mig i att göra så lite som möjligt på dagarna nu. Jag känner att kraften och lusten att börja på en ny kappa inte riktigt finns. Fast jag tycker egentligen att det är himla kul och varje gång jag tittar på kapporna blir jag lite förälskad. Jag sa i dag att jag nog skulle behålla en kappa själv. Men vilken då? Jag får nog blunda och peka för jag gillar dem lika mycket allihop. Jag kommer nog att känna saknad om alla blir sålda. Men jag kan ju inte ha dem hängande här. Nej, nu har jag bestämt för att göra annat. Jag skall prova på att göra så lite som möjligt. Vi hade en liten diskussion vid frukostbordet om vad pensionärer gör av alla sina timmar i hemmets lugna vrår, eller vad de gör som bor långa tider nere i Spanien. 2005-01-21 21.31.35Efter morgontidningen eller morgon/förmiddagspromenaden går man kanske hem och påbörjar lunchen. Båda två, eller sitter den ene och tittar på, eller läser tidningen noggrannare? Kollar inte bara hur det gick för de stora fotbollslagen, utan alla de små klubbarnas resultat också? Eller kanske stickar en stund? Och så finns ju TV´n förstås. Den kan man sitta och titta på i jättemånga timmar.
Ja, jag är säkert skadad av många års stress och en uppfostran där man alltid skulle göra nytta. Jag kom på mig själv med att tänka att det kanske inte behövs så mycket sysselsättning. Jag behöver inte tycka så synd om mig själv för allt jag inte kan göra. Alla de friska pensionärerna kanske inte gör så mycket av det som jag tror att jag inte kan vara med på. Just nu kan jag bara komma på att jag har svårt för långpromenaderna. Jag måste skaffa en bättre elmoppe som går lite snabbare och som har ett bättre batteri. Min lilla är lite för mycket leksak känns det som. Eller, jag vet inte. Kanske tänker jag fel. Eller kanske tänker jag för mycket. För mycket tid att tänka. Ibland funderar jag över om jag kanske har en bokstavskombination. Det skall hittas på hela tiden och det skall sysselsättas hela tiden. Och jag blir så trött. Det är trist att bli gammal. Och ännu mera trist att ha MS.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.