Pensionärs-sysselsättning

Vi var på Bio Roy och tittade på filmen om Göteborgskoloristerna ”Ett nytt liv”. Den var fantastiskt fin. Jag kände mig verkligen som en strömstadsbo när jag satt där i biosalongen och tittade på alla bilder från Strömstad och Koster. Filmen handlade nästan bara om Inge Schiöler, Strömstads store konstnär. Se nedan hans eget självporträtt.

Pontus Hjortén har gjort filmen. Hans morfar hade en konsthandel i Göteborg och morfadern, som blev kompis med Inge Schiöler, sålde många av Inges målningar. I arv efter morfadern fick Pontus ett kuvert fyllt med små målningar som Inge målat under tiden han satt på Lillhagen. Pontus visste inget om ”vår” store målare, men arvet satte i gång ett intresse som slutade i den här dokumentären.

En kroppsbyggare kan inte heller dansa som en älva aquarell

En kroppsbyggare kan inte heller dansa som en älva
aquarell
Pris: 4.500:-

Jag minns när jag jobbade på Inge Schilöers systers kafé Kaffedoppet i Strömstad, mitt emot järnvägsstationen. Britta Schiöler var en sträng chef och jag var bara 13 år. Jag fick ofta gå ner till det lilla kyffet, stort som en toalett, med ingång på sidan av huset för att servera silverte till Inge Schiöler. Där låg massor av målningar eller snarare skisser på golvet. Tänk om man kunde se framåt i tiden. Då hade jag nog bett att få en tjog. Det hade jag stått mig gott på nu.

När vi nu äntligen kommit i gång med det kulturella så bar det också iväg till akvarellmuséet i Skärhamn. Akvarellmålningar är väl inte det jag gillar mest. Det är kul att se hur andra gör och jag gillar att få inspiration, men akvarell är så pilligt. Jag känner mig inte riktigt fri. Jag hade akvarellmålningen som terapi det första efter MS-diagnosen och det var kul. Det blev många rullstolar målade då. Jag var livrädd för att hamna i rullstol. Nu har jag väl vant mig vid tanken så behovet av terapi har övergått till att försök få till det med andra tekniker.

Dr Lakra, eller Jeronomo Lopez Ramirez

Dr Lakra, eller Jeronomo Lopez Ramirez

Utställaren på akvarellmuséet var en tatuerare från Mexiko DR Lakra, eller Lopez Ramirez. Han hade målat direkt på väggarna. De var verkligen maffiga och när jag tänker närmare efter så var de i stil med mina akvareller. Mycket häftigare förstås, men lika knäppa.
Nu riktigt jag längtar efter att få börja måla igen. Efter den 21 mars så är jag ledig från kapp-projektet som pågått i ett helt år nu. Tänk vad tiden går fort när man har det roligt. Ett helt år som jag alltid kommer att minnas som en milstolpe. Det jobbiga glömmer man lätt när man har roligt. Jag säger som kungen sa: nu vänder vi blad.
Efter den 21 mars skall jag koncentrera mig på att måla i ett helt år. Hösten 2015 och våren 2016 och sedan blir det utställning. Min dröm är att få visa upp målningarna i konsthallen Lokstallet i Strömstad. Jag minns när kulturbossen i Strömstad sa att där får bara utbildade konstnärer ställa ut. Men jag har sett att det inte stämmer, så jag skall nog kunna nästla mig in där ändå, hoppas jag. Om jag siktar mot månen så kan jag kanske komma en liten bit på väg – till Strömstad.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.