Konstutställning hemma

Då var den utställningen till ända. Konstrundan Västra Hisingen startade med en gemensam utställning i Kulturhuset Vingen där alla konstnärer hade ett konstverk upphängt. Invigningen firades med musik och tal av Torslanda stadsdelsordförande. Det var mycket folk och blev efter hand riktigt trångt så vi gav oss iväg ganska snart. Jag tycker

Danserskan

Danserskan

det är lite knivigt att gå omkring utan balans och med krycka. Jag är alltid lite rädd för att ramla. Det är inte kul om folk skulle tro att de fått med ett fyllo i konstnärsgänget.

Min målning ”Danserskan” fanns upphängd bland de små och såg riktigt majestätisk ut.

 

 

Vädret på lördagen var soligt och fint och vi bjöd besökarna på grillad korv och hamburgare.

Grillmästaren i arbete

Grillmästaren i arbete

De kom inknallande i pergolan.  Göran hade ställt i ordning grillen och gästerna bjöds på korv och hamburgare.

Mina stora fågelmålningar omringade hela ”pergolarummet” där många samlades.

IMGP0840

Inne i verandan satt ett gäng och småpratade bland blommor och målningar som ”Raven” och ”Frustration”IMGP0830.

 

 

De lotsades vidare in i vardagsrummet där mina Ölandsmålningar ”Lillis”, ”Byxlös” och Cirkus” fanns upphängda. Sammanlagt 60 personer vandrade omkring i vårt hem för att se mina målningar. Det var fantastiskt trevligt att få visa upp allt jag jobbat fram. Sammanlagt 32 stycken fanns upphängda.

Nu får de hänga där tills nästa utställning som blir i december.

Måndagen och tisdagen var inte roliga. Det tar två dagar innan en sådan pärs går över. Att vara trevlig och gå omkring och prata med alla besökarna kräver en något friskare person än mig. Efteråt känns det som om jag sprungit ett par maraton – hur nu det känns. Jag orkar inget, jag bara ligger. Armar och ben har fått sitt och vägrar ta emot flera signaler. De har fått nog. Och humöret är nere i botten. Jag får en kraftig baksmälla. Då bestämmer jag mig för att det får bli den sista utställningen och aldrig mer att jag utsätter mig för något sådant igen. Aldrig, aldrig mer.
Nu så här efteråt, när allt är som vanligt igen, är jag återigen på G. Äpplena skall plockas ner och jag har redan klar planen för vårt besök hos mamma över helgen. En del människor är sig aldrig. Och tur är väl det.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.