Full rulle

Söndagen var en hektisk dag. Jag hade jättesvårt för att välja vad jag skulle prioritera så det blev allt på en gång. I köket stod Svensktoppen på, i vardagsrummet visades reprisen på Så mycket bättre i fyran, i ettan pågick Folkpartiets debatt och så hade jag ju de nya fina tygerna som jag så gärna ville klippa till. Jag valde bort Folkpartiet trots att jag så gärna vill lyssna till de olika partiernas debatter för att kunna välja rätt. Svensktoppen fick också stryka på foten. Det har ju varit i stort sett samma låtar som legat där sedan urminnes tider. Sedan det bestämdes att låtarna skulle få ligga kvar tills de röstades bort så har Ugglas låt om min far fått ligga där. Det är otroligt att han som har så skruttig sångröst kan lyckas så bra. Men det hjälper oss andra som också gärna provar oss fram att inse att man måste inte vara proffs för att lyckas. Kanske kan det finnas några som uppskattar mina målningar också en dag. Om än inte lika många som nu röstar på Uggla.

Nyårsblåsan tar form

Nyårsblåsan tar form

Varje gång reklamen kom i Så skall det låta-programmet så satt jag där och klippte. Jag har bestämt mig för att det skall bli en perfekt klänning. Därför har jag klippt en prototyp i lakansväv, som jag skall prova innan jag klipper i det fina tyget.
Jag hann inte så långt. En gammal bekant ringde och berättade att hennes man inte skulle måla mera. Dessutom skulle de flytta in i en liten lägenhet och sälja huset och då skulle de inte kunna ta med alla hans målargrejer. Det var ju inte särskilt kul att höra. Men så kom det roliga mitt i alla bedrövligheter. Jag skulle få resterna efter måleriet.

Marinmålaren Leif Johansson, Torslanda

Marinmålaren Leif Johansson, Torslanda

 

Vi åkte dit och det slutade med att vi hade fyllt hela vår stora plåtburk till bil med spännramar och duk, färdiga dukar både påbörjade och omålade, nyinköpta glasade ramar, en skärmaskin för passepartoute-inramningar, lister för inramningar, ett fantastiskt fint målarstativ, oljefärger och en målarlåda som jag tänkt köpa så länge. Jag berättade om VSA och om vilka vi är som målar där. Jag tänkte ge det mesta dit. Jag bjöd in dem till mitt vernissage den 5 december. Då kan han se vart alla hans målargrejer tagit vägen och vem som sedan skall komma att använda det. Jag tror han blir glad över att se det. Det är verkligen människor som behöver få alla gratishjälper som finns. Man tjänar inte särskilt mycket på att sälja konst och VSA lever på bidrag från kommunen.

Natalia i arbete

Natalia i arbete

Jag ligger lite efter schemat. Nu är det bara två-tre arbetsdagar kvar tills allt skall vara klart innan utställningen. Men vi kämpar på. Om ni visste hur kul det här är så skulle ni säkert förstå varför jag mår så himla bra av att vara där hela dagarna och komma hem som ett vrak – men lycklig. Jag stapplar in genom dörren här hemma. Jag står och går ganska mycket när jag håller på och målar. Jag måste ju resa mig upp och se hur det ser ut på avstånd emellanåt och jag måste stå och måla lite då och då eftersom tavlorna är lite större än vad vad jag klarar av sittande. Jag lär mig massor av Natalia. Målartekniken är ny, materialet är nytt och hela bilden är ny. Om det skall jag och också Natalia berätta under vernissagen. Så jag hoppas alla som kan skall komma den 5 december klockan 13.00 och lyssna på oss och se mina bilder. Jag tycker bilderna är så himla tuffa.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.