Revisorn vaknade till liv

Klockan 10 bar det iväg till ett yogapass. Å det är så himla mysigt. Träningen är precis lagom så jag klarar av det. Till och med när vi skall stå med benen ihop och andas och fokusera på något där framme så klarar jag att stå stilla en liten stund. Det är flera superbra balansövningar som ingår. Nu måste jag tyvärr göra några veckors uppehåll. Jag skall be om balansträning i Vejbystrand också så jag inte ramlar ur spår alltför mycket.

Efteråt hade jag bestämt träff med en som ville ha hjälp med att starta ett nytt aktiebolag. Jag blev bjuden på lunch. En härlig fisksoppa åt jag och så diskuterade vi hur det skulle gå till. Jag hade med mig registreringshandlingar som tillsammans med några andra papper skall skickas in till Bolagsverket. Vi diskuterade hur bokföringen måste se ut i ett aktiebolag till skillnad från en enskild firma och vad man måste tänka på. Jag kände att jag var på mammas gata. Det här kan jag. Revisorn vaknade till liv. Här är inte ryggen krökt och huvudet nedslaget. Här är jag bestämd och vet vad som gäller. Det är som förr. När jag var frisk.

På hemvägen tänker jag på hur det skulle kunna se ut nu om jag inte fått MS. Först känner jag mig ledsen, men efter hand som jag tänker vidare på allt som hänt den sista tiden så blir jag lite glad igen. Men bara lite glad. Ingen kan komma och påstå att det är ett bra liv att ha MS. Det är otroligt mycket som jag saknar. Golf, dans, mingel. Men mest är det gemenskapen med alla friska människor. Mest är det att kunna springa. Jag älskade verkligen att springa. Att känna hur benen rullade fram nerför backarna i Skatås och att pumpa lungorna fulla med syre inför en uppförsbacke och känna att jag bara flög uppför med hjälp av andningen. En vän berättade att hon hade promenerat i skogen. Jag blev jätteavundsjuk. Det kan jag aldrig göra mera. Balansen sätter stopp för det. Jag vände bilen och bestämde mig för att ta vägen om garnaffären. Det kan jag i alla fall göra. Så jag tröstade mig med ett paket fyllt med jättefina garnnystan. Det skall bli en gosig tröja som jag skall sticka på i Vejbystrand.

2 svar på ”Revisorn vaknade till liv

  1. Hej!! Det är allt en del man inte kan/gör i uppe i åren, t.ex.springa är inte såå nödvändigt. Det kan”fresta på” för mycket, leder etc. har jag hört MEN jag förstår vad Du menar. Nu i höstluften kan det kännas friskt i lungorna med en promenad och djupandning. Det är
    gott ute i lite kallare luft.. hej, hej!

  2. Måste tillägga., att det verkade vara en väldigt god idé att fixa stickning till Veibystrand. En gång blev jag så ”tänd” på stickningen att jag inte kunde sluta sticka. Satt uppe till kl. fem på morgonen och så skulle jag gå och jobba kl. sex (då jobbade jag på Sahlgrenska Sjukhuset)., anmälde mig sjuk, orkade inte för jag somnade. Jag blev aldrig sjuk, så jag tyckte med all rätt att jag kunde få stanna hemma en dag,…så ska man väl inte…..men det gjorde jag, oj,oj.Hej,hej. Önskar Dig bra och trevliga veckor i Vejbystrand. Kram – hej, hej!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.