Landstingens orättvisor

Nu har jag bestämt mig för att lägga om schemat. Morgongympan är inte särskilt bra träning för mig. Jag fixar min egen morgongympa med det program som jag har kvar sedan jag var på Vintersol i januari.
Jag väljer i stället in gymprogrammet som fysioterapeuten Sandra fixat. Hon är verkligen guld värd. Igår kollade hon vilka rörelser som jag har svårast för. Det är det där med att gå. Jag fick stiga upp på en stepuptrappa. När jag kände att jag stod stadigt långt fram på trappan skulle jag ta ett steg ner framåt med ena benet och doppa det i golvet för att direkt ställa tillbaka det på trappan. Så skulle jag göra växelvis med båda benen några gånger och sedan vila. Det funkade ganska bra men det vänstra benet är svagt och orkar lite dåligt att sträcka upp sig när högerbenet skall ställas tillbaks upp på trappan. Sedan kollade hon hur jag klarade samma rörelse fast bakåt. Jag stod långt bak på trappan. Jag skulle växelvis doppa ner benen bakåt i golvet. Det visade sig att detta var det svåraste momentet. Musklerna man använder till att föra foten bakåt uppåt funkade superdåligt i vänsterfoten. Jag har under alltför lång tid släpat droppfoten i golvet och knixat fram foten med en höftrörelse som slänger fram benet. Det är med all säkerhet därför jag fått ont i högerhöften. Så nu blir det gåträning med min nyslipade skena och nya skor på morgonen i stället för morgongympan. I slutet av vistelsen på Sommarsol hoppas jag kunna gå ner till havet och helst tillbaka också. Det är nog en promenad på en halvtimma vardera. Jag kan sitta och hämta andan under solnedgången innan jag ger mig iväg tillbaka. Om vädret håller i sig förstås.

Hela gänget samlat inför solnedgången

Hela gänget samlat inför solnedgången

Nästan alla kvällar direkt efter middagen så åker vi iväg i våra elmoppar och njuter av de fantastiska solnedgångarna. Vi ser tvärs över Skälderviken som slutar högst upp med Kullens fyr. Där tar horisonten vid och där sänker sig solen, rödare och rödare för varje minut. Den knallröda solgatan i havet är bred som Champs Elysées och kvällsbrisen rör sig som om gatan var fylld med silverfiskar. Det sista vi ser av solen är en bred blodröd strimma och sedan är allt över och vi beger oss hemåt. Men igår blev hemfärden sen. Vi ville ha glass och styrde mot ICA-affären. På hemvägen vid värdshuset såg vi folk som satt utomhus i trädgården. Så plötsligt fanns också vi där med ett glas vitt vin framför oss på bordet. Äntligen kände jag att det var som förr. Förr då Tommy och Rose Marie och Karin och Heddan fanns med. Jag minns när jag sa till Anki Pilups på Rehabiliteringsenheten att jag ville komma till Sommarsol då när de var där. Anki Pilups svarade: ”Det där har jag inte hört, det är väl ingen semesterresa du skall iväg på”.
Så förbaskat taskigt. Jag känner vistelsen på Sommarsol mer som att jag blir deporterad hit på grund av min MS. Det är ingen frivillighet. Jag är tvungen att få hjälp med att träna för att kunna ta mig fram i livet. Det är inte träning som för vem som helst. Då hade jag helst sprungit i Skatås, spelat golf eller kanske tillsammans med Göran jobbat i vår trädgård. Nu gäller det främst att hålla humöret uppe med den sysselsättning som jag klarar av att genomföra ensam, ensam, ensam.
En av tjejerna här har nyss flyttat från Göteborg till Halmstad. Arbetsterapeuten Sandra berättade för henne att om hon hade varit skriven i Halmstad när hon sökte till Sommarsol så hade hon fått dubbelt så många individuella behandlingar. Jag läser i mitt schema och ser att där står: ”Ditt personliga schema bygger på avtal mellan Sommarsol och Västra Götalandsregionen. Det innebär att du erbjuds fyra behandlingar varje dag, en individuell behandling och resten  grupp.” Det skulle då under mina tre veckor bli 15 individuella behandlingar och resten i grupp. Jag räknar igenom mitt schema och ser att det har några fler individuella behandlingar. Enligt mitt schema har jag 12 st  individuella behandlingar med fysioterapeut, en gång med vardera arbetsterapeut, dietist och hälsosamtal och dessutom 2 ggr massage. Två läkarbesök vid in- och utskrivning ligger utanför det individuella. Vattengympan, morgongympan, yoga, skapande handträning, samtalsgrupp och diverse föreläsningar räknas som gruppträning och där kan man delta om man vill utan att säga ifrån.
Jag kollar Agnetas schema under frukosten. Agneta bor i Helsingborg, alltså Skånes Landsting. Hon har två individuella pass per dag. Precis som arbetsterapeuten sa till tjejen som flyttat till Halmstad. Det gäller att bo där det ger bäst utdelning. Jag funderar över hur det ser ut om man söker sig till rehabilitering inom det egna landstinget, alltså Västra Götaland. Är det någon som vet hur det ser ut i de olika landstingen? Berätta gärna.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.