Golf är bra MS-träning

Jag har nyss återvänt från en vecka hos mamma. Hos bröt armen uppe vid axeln för drygt tre veckor sedan. Mamma är en otrolig figur. Hon är alltid glad och sjunger hela tiden. De här veckorna har hon tystnat lite men efter besök hos doktorn igår så kom hon igång igen. Plötsligt började hon äta med den skadade armen. Doktorn sa att det är bra att armen tränas och visst kommer det att göra ont i några veckor till, men det är inget farligt. Det tog hon fasta på.
Jag kom tillbaks hem i en värme som är alldeles bedrövlig. Alla människor säger att de har så ont av värmen. De har ingen aning om hur vi med ms har det i värmen. Vi klarar ju varken stå eller alls röra på oss, vi blir som en deg i kroppen. Jag befinner mig inte alls i solen under dagen för då är hela livet förstört.
Men vet ni, jag har börjat spela golf. Plåtburken/Hondan har plats för min Eloped Quattro och nu när jag har vant mig så är det inga problem alls att köra ut den på rampen. Elmoppen är stor som attan och på yttersidorna av rampen är det bara ca 4 cm, så det gäller att vara nykter när jag backar ner för den. Men det ger mig den frihet som jag behöver. För att få lite omväxling när jag är hos mamma, som ju är ganska senil och inte särskilt mycket till sällskap, så åker jag till golfbanan alla dar och tränar där hela kvällarna tills jag knappt kan se bollen i mörkret. Kylan på kvällen är helt fantastiskt underbar och jag har oftast hela golfbanan för mig själv. Bollarna viner åt många olika håll, men so what, jag tänker inte bli något golfproffs. Det viktigaste för mig är träningen utomhus. Jag går av och på elmoppen vid varje slag, jag tar min klubba som finns i bagen som sitter monterad bakpå moppen och knallar fram till utslagsplatsen, jag böjer mig ner och sätter i peggen i marken och lägger bollen ovanpå, ramlar den av, som den ofta gör, så blir det en böjning till och sedan kommer slaget där armarna förs upp och ner åt sidorna. I början av sommaren var det helt omöjligt. Jag orkade bara lite. Jag slog två hinkar med träningsbollar sen var jag slut och bara vinglade. Nu håller jag på i upp till fyra timmar. Jag stapplar in på kvällen och lägger mig nästan direkt. Alldeles slut. Men orken och balansen har blivit mycket bättre. För att inte tala om humöret. All grinighet försvann efter hand. Nåja jag hade ingen att bli irriterad på. Mamma kan jag ju inte bli irriterad på.
Jag skall försöka fortsätta på golfbanan här i Torslanda så mycket jag kan i höst. Har jag ingen bra sysselsättning är jag bedrövlig att ha i närheten. Så det gäller att hålla igång.
Jag skrev brev till arbetsterapeuten att jag inte behöver komma till något samtal med honom, eftersom jag redan köpt en egen elmoppe som passar bilen. Jag orkade inte med deras jippon längre. Säkerhetsmarginalerna var för strikta. Nu kör jag mitt eget race och är supernöjd.
Jag fick svar från Sahlgrenska idag att de mottagit min ansökan om att få komma till Teneriffa på rehabilitering och att de kommer att höra av sig när de bedömt behovet och om det finns resurser. Just nu ser jag ingen ljusning. Det blir säkert ett nej igen, för tredje gången som jag sökt till Teneriffa. Men Sommarsol i Vejbystrand är ju inte så dumt det heller för 80 kronor per dygn och helpension.
Jag funderar över om man kan åka till Teneriffa och få träning på Vintersol där om man betalar själv. Kanske kan jag hyra elmoppe där? Det skall jag reda ut efter att jag fått svar från Rehabiliteringsenheten på Sahlgrenska.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.